Åland vårt Åland vart är vi på väg
Bland många andra duktiga spelare, av vilka de allra flesta fortfarande spelar i något av de tre åländska damlagen finner vi till exempel Adde och Limpan (formerly known as Elin) i nedersta raden till vänster, bredvid varandra. I mittersta raden, fjärde från vänster sitter Sigge just till höger om Lisa Klingberg. Alla fyra nämnda spelare har gått vidare från distriktslagsskedet till regionlagssammanhang. Utöver dem finns ju Moa högst upp till vänster och sedan Marre och Josse längst ner till höger. Sammanlagt 7 spelare av detta F15 lag 2007 har alltså i skrivande stund granskats av och även i några fall spelat för Västra Finland. Adde har förutom detta gjort två landskamper i vilka hon gjort ett mål för Finland. Detta alltså ett litet facit för det senaste åländska laget som deltagit i Pohjola Cup.
Förra sommaren var Åland inte med på flicksidan och de två pojklagen P14 och P15 som deltog var tillbaka i millenniumskiftets misär både gällande spel, resultat och feedback i form av kallelser till vidare läger. Orsaken att Åland inte var med på flicksidan angavs vara BRIST PÅ INTRESSE och DÅLIG INSTÄLLNING! Med sorg i hjärtat iakttog jag, som hösten 2006 fått det ärofyllda uppdraget att verka som en av FBFs regiontränare hur den i mitt tycke enormt viktiga ÅFF verksamheten, gällande distriktslag helt föreföll köras med vänster hands utsida.
OBS! Nu är jag inte ute efter att kräva namngivna människors huvuden på fat. Jag är bara ytterst kritisk till hur det är möjligt att vi hamnat i denna situation. 4 åländskor tilläts sedan åka till Pohjola Cup emedan FBF skapade en nödlösning genom att låta Nyland ställa upp med ett B-lag. Det stod oerhört klart efter turneringen att vi inte kunde göra om misstaget, utan att vi skulle få se en total renovering av verksamheten.
Just nu, i mars 2009 har, mig veterligen ÅFFs F15 trupp inte spelat en enda träningsmatch. Jag, som regiontränare har inte någon egentlig uppfattning om vilken verksamhet man för. Nåja. Här får jag väl skylla mig själv eftersom jag inte tagit mig till de olika samlingarna som nog, väl, har arrangerats. Jag tror och hoppas att Åland kommer att delta detta år. Dock är jag rädd att spelarna inte heller detta år fått den utbildning som FBFs och ÅFFs egna planer förutsätter.
Genom att följa länken http://www.fotboll.aland.fi/_composer/upload//Forbundslagens_verksamhetsramar_08.pdf kan man läsa vilka ÅFFs egna verksamhetsramar för förbundslagsverksamheten är. Där står klart och tydligt när verksamheten ska börja, vem som ansvarar och även ytligt vad det allt ska innehålla. Det enda som inte stämmer i detta dokument är namnet Pohjola cup som från och med årsskiftet är skrotat. Nu kör vi med "Distriktscupen". själv tycker jag dessa ramar är bra. Genom att följa dem kan man uppnå ett kontinuerligt arbete som ger såväl spelare, klubbtränare, som förbundstränarna själva en klar struktur. Allt planeras i god tid och alla kan planera sina liv och innehållet i sin fotboll enligt detta.
Hade egentligen tänkt hänvisa till en text jag skrev förra våren på http://www.laget.se/public_lag/default.asp?lagid=118@101@113@122@28@8 där den historiska helheten går ihop med hela den vardagliga verkligheten och det åländska pusslet liksom förklaras, hur vi hamnat här och nu. Men som man ser har alla texter jag någonsin skrivit på den sidan tagits bort under de senaste 48 timmarna, så tyvärr funkar inte det.
Jag kan bara konstatera att denna höst, inför denna säsong satte inget av de tre Distriktscuplagen igång sin verksamhet ens tre månader efter utsatt starttid. Förbundstränare var ej utsedda och verksamhetsramarna har därmed ej följts.
Någon kan undra vad den stora saken med detta är. Jo. Som regiontränare förväntas man förbereda spelare för landslagsuppdrag. Vi är informerade av flicklandslagens tränare vad vi ska lära ut. Vi förutsätts föra ständig dialog med distriktstränarna med våra önskemål gällande vad spelare som kommer med i regionverksamheten skall kunna. För att distrikten ska mäkta med detta krävs det att man har en genomtänkt verksamhet och att spelarna är grundligt informerade om vad som gäller. Vad är distriktslaget? Vad är regionlaget? Vad är landslaget? Sedan kan man börja lära ut grunder för elitfotboll, om man först gjort klart vad det är man gör. Spelarna ska tas ut, inte lockas med! Förbundstränaren skall vara en person som uppfattar sig som en del av det finländska fotbollssamhället och villig att dra sitt strå till stacken för att Finland ska få så bra landslag som möjligt i framtiden. Förbundstränaren ska se klar skillnad på klubblag och förbundslag. Samlingarna ska vara klart annorlunda så också spelarna ser skillnaden!
Ääh. Nu barkar det! Denna text blev inte alls som jag tänkt den, men jag publicerar den ändå! Jag bara hoppas att de spelare som representearar Åland i sommar vet vad de gör och varför de gör det. De spelar inte en turnering "nånstans i Finland" för att det är kul, som det sagts enligt vad jag förstått. De är med och mäter sig med de alla bästa spelarna i sin åldersklass i detta land! Runtomkring dem kommer att finnas människor som ser på dem med seriösa ögon för att finna potentiella landslagsspelare. Har vi bara en sådan på Åland. Då måste vi göra allt för att hon ska få bästa möjliga chans! Det gör vi om vi vet vad vi sysslar med. Och om vi inte vet, då är vi beredda att lyssna på sådana som vill berätta!
Tid: småtimmarna på söndag
Tillstånd: ännu något berusad
Låt: Europe - Rock the Night
Kommer att återkomma senare, men:
Klart det är trevligare om det finns massa automatikst intresserade men inte är det väl något fel med att locka med folk? SOm Lingi sa, hon blev intresserad först då hon en gång blivit uttagen...
Varförs skall vi ha ett så bra landslag som möjligt? Är detta ett självändamål eller va d ligger bakom det? Varför skall det då vara just viktigt att ha 11 (eller 18) duktiga spelare?
Varför är det illa att spelarna tycker de deltar i en kul turnering i Finalnd? Går inte livet ut på att man upplevewr att saker är "kul"?
Läggdags? Javisst!
Hej. Jo, den tiden är definitivt läggdags för unga män och Europe rockar trots att det ibland känns som den sista nedräkningen...
Snabba svar. Återkommer även jag, då flere personer frågat.
1. Jo, Lingi blev intresserad då hon blivit Uttagen. Alltså Uttagen! Det är absolut inget fel att locka med folk. Men det ska vara en ära att vara en sådan som blir medlockad. Annars ser ingen nån skillnad mellan att delta i någon slags tilläggsträning som man kan komma till om man tycker det känns okej eller ingen har nåt födelsedagskalas eller nåt. Att det hela har att göra med Distriktscup och blivande landslagsverksamhet har man ingen aning om och då prioriteras det inte heller, vilket är fånigt. Om inte ledningen/tränarna heller är riktigt med i matchen blir det oerhört flummigt... Man ser ingen skillnad mellan att träna med sitt klubblag och att vara del av distriktsverksamheten. Speciellt om man gör samma saker. Då kan man bra stanna hemma en onsdag från klubbträningen och gå med distriktslaget på torsdag, eller tvärtom. man ser inte skillnaden!
2. Varför vi ska ha ett bra landslag? Varje land vill väl klara sig så bra som möjligt internationellt. Även Finland! Därför deltar vi i UEFAs och FIFAs turneringar. Ungdomslandslagen är utbildning för blivande A-landslagsspelare och eventuellt i ännu högre grad blivande ligaspelare som kan höja vår standard generellt. Därför är det ju bra om ungdomslandslagen avancerar i de olika kvalen. Fler internationella matcher ochalltså mer utbildning.
3. 18 spelare per distrikt? Ja, nånstans ska gränsen gå. Då kan vi tro att alla potentiella landslagskandidater antagligen kan beaktas... Att det sedan kommer upp många i senare år som inte gått in i distriktslaget är en annan sak, men därför finns bl.a. vi regiontränare...
Fråga på och tyck emot bara. Äntligen lite diskussion om riktiga saker!
Tid: En timme in på måndagen
Tillstånd: post-hangover
Låt: Dr.Dre - Bang Bang
Inte är det tredje dagen...men dags att återkomma.
Det jag ännu ville få sagt i denna diskussion fick verkligen bra bas i Virtas förra kommentar. Vi kan se mitt förra inlägg som en lite slarvigt lagen passning. Försvararen Virta sätter foten emallen, men styr bollen olyckligtvis anfallaren. Nu är det alltså för mig bara att sparka bollen i mål. (Det som vet mina fotbollstalanger vet att detta inte blir en lätt uppgift).
Virta har tagit vanan att i västra regionen till regionlaget förr flickor i en viss ålder också välja spelare som är yngre, vanligen ett år, än de andra spelarna. Till exempel om det är ett regionlag för flickor födda -93 så tar Virta ut -94 födda och lämnar spelare födda -93 utanför.
Jag har påstått att detta inte är bra. I ett regionlag för flickor -93 födda borde vi sträva till att ha enbart flickor födda -93. Varför? Jo för att så många som möjligt i ålderklassen -93 borde få möjligheten att utvecklas inom regionlagsverksamhet. De yngre (i detta exempel 94orna) följande år har sitt eget lag. De får nog chansen inom sin tid.
Virta har försvarat sin filosofi med att han väljer de bästa spelarna och de som han tycker att har mest potential att utvecklas till landslagsspelare. Det har påståtts att det i västra regionen inte finns ett tjugotal av sådana spelare från varje åldersklass (t.ex. -93).
För det första vill jag påstå att vi inte säkert kan veta vem som blir landslagsspelare och vem som inte blir det så spelarna är 15. Detta erkände Virta här tidigare till och med. Och jag kan ge ett exempel, Tror det var Tiina Salmén (hoppas nån korrigerar mig om mitt minne sviker mig) som inte kom in ens i Mäkelänrinteen lukio på basis av sitt fotbollskunnande. Hon kom dock in tack vare utmärkta vitsord och idag är hon den enda från den årskursen som spelar i damlandslaget.
Men nu till det allra viktigaste. Jag citerar Virta:
"Ungdomslandslagen är utbildning för blivande A-landslagsspelare och eventuellt i ännu högre grad blivande ligaspelare som kan höja vår standard generellt."
Ta och stryk ordet "eventuellt" och du har orsaken till att ett regionlag för 93or endast borde bestå av 93or. Regionlagsverksamheten behöver inte bara gynna landslaget. Det är svårt att veta vem som når ända dit. Regionlagsverksamheten skall vara uppbyggd så att den gynnar finska damfotbollen i sin helhet (!) och på lång sikt (!).
Om vi godtar att regionlagsverksamheten är en kugge i hjulet för att förbättra den finska damfotbollen så kommer vi till att det är viktigt att vi får så många bra spelare som möjligt. Om vi ger fler goda spelare att ens några gånger får smaka på regionlagsverksamhet kan vi få fler duktiga spelare som finner gnistan (jämför här igen Lingi). De blir alltså inte bara flera spelare som genomgått bättre träning utan också flere spelare som får extra motivation och som kanske därför känner att de vill kämpa och spela längre.
Följden blir sådär lite förenklat att vi får mer och bättre spelare till den finska ligan. Då får vi mera spelare att välja från då vi väljer landslag osv.
Can you feel me?
Nåja... Bang Bang... På min tid hette det Ring Ring, eller Pylly vasten pyllyä pum pum...
Max drar in diskussionen på djupa spår.
Jo, dessa samma argument har presenterats i många sammanhang. I början av årtusendet höll jag på att avlivas av den Åländska distriktsstyrelsen för att jag tillät pojkarnas distriktstränare göra just så som du säger. Alltså han tog ut ett distriktslag enbart bestående av P88, trots att flere goda -89or skulle ha varit till för att förstärka laget... I dag, med facit på hand har vi en av dessa 88or som förekommer i IFK Mariehamns Ligatrupp, Simon Enqvist Och han var inte ens uttagen då utan petades som tredje målvakt!
Så sant! Man kan aldrig någonsin veta vem somkommer att bli elitspelare. Man kan se vem som har förutsättningar, men aldrig vem som kommer att göra det. Sami Hyypiä spelade ju heller aldrig Pohjola Cup.
Nu är det dock så, att vi inom FBFs landslagsverksamhet dels fått instruktioner och dels av övertygelse arbetar på detta sätt du, Max nämner här ovan. Meningen med regionverksamheten är att göra den så högklassig det bara går, rent fotbollsmässigt (nån kan sen komma in och gnälla om bollar, pastasallad och betalningar med mera, jag snackar fotboll nu!). Vi vill att varje samling skall ge spelarna en bild av var de ligger och att de ska få mäta sig med de bästa spelarna i sin egen åldersklass. Det samma gäller för Pohjola Cup in memoriam. Diskussioner har förts om att spelare som redan spelat i landslaget inte skall behöva vara med. MEN, om vi lämnar bort dessa, som ju skall vara de bästa då. Då sjunker ju standarden allmänt och vi kommer med i en "alla ska vara med" verksamhet, nåt som elitfotboll inte kan vara om vi vill tala om just elitfotboll.
En regionsamling i sig gör ingen spelare bättre. Regionsamlingarna är till, dels för att vi tränare ska kunna se var vi ligger (alltså spelarna) och dels för att lära ut grunderna i landslagets spelasätt för att i sin tur jämna vägen för landslagens få samlingar. Just därför vill vi låta de just nu bästa spelarna, eller de spelare vi just nu bedömer som mest potentiella landslagsspelare/elitspelare i framtiden bli uttagna. Sedan dyker det varje år upp flere spelare som ändå kommer fram fast man inte haft dem med i regionsammanhang. Flere spelare som tex jag inte tagit ut till regionturneringar osv har spelat landskamper och håller på att bli stabila ligaspelare. Detta gläder mig. Det jag/vi även säger till spelarna är: Om någon går före dig i dag. Jobba för att komma förbi henne! De spelarna som gör så, de kan bli elitspelare!!!
Är man sedan som stor tilräckligt bra, då kommer man med i A-landslaget. Vi regiontränare har som uppgift att ständigt följa med alla spelare i landslagsålder. Alltid då någon ny eller nygammal gör framsteg meddelar vi landslagstränaren, som sen själv bedömer vem hon vill kalla in.
För saken är den: Man blir inte elitspelare genom att flasha omkring på region- och landslagssamlingar. man blir elitspelare genom dagligt arbete och bra träning i ett tillräckligt bra klubblag. Region- och landslag är sedan morötter som ska få dig att jobba ännu hårdare i det dagliga arbetet. Vi tror att tillräckligt många ändå kommer att få spela dessa landslamper och få denna internationella rutin. Låter vi "alla" göra det sänks standarden och meningen med det hela kanske lite försvinner...
För att sedan återgå till de åländska distriktslagen, som ju är en likal grund just för hela region- och landslagsdiskussionen, kan vi tillägga att de allra flesta spelarna som kommer att ingå i ett åländskat distriktscuplag och får ta del av distriktslagsutbildnigen varken är blivande landslags- eller ligaspelare. MEN. Om den utbildnigen görs bra kan de ändå ha nytta av den och sprida sin kunskap och insikt med sig till de lag där de spelar under åren som kommer...
Att tycka att det inte är nån skillnad är som att tycka att vem som helst ju kan coacha träningsmatcher... Varför spelar man alls då om det inte är nån skillnad!
Mera?- Antagligen:-)
Tid: Midnatt
Tillstånd: bättre
Låt: Jonas Brothers - Burnin' Up
Gud (pun intended) vad man fick scrolla för att hitta hit ner igen.
Alla bästa med så att nivån är hög lydde argumentet. Ett bra argument, måste medges.
Det är frågan om prioriteringar sist och slutligen. Vill vi ge dessa redskap till att utvecklas (såsom Virta uttryckjer det; mot internationell nivå) till så många som möjligt eller vill vi ge redskapen/finslipet åt junioreliten, men såpass skarp som möjligt.
Med andra ord, mera konkret: sjunker nivån på laget/lägret/turneringen om jag lämnar bort denna 94a och väljer den första 93an från reservlistan jag just upplagt? Och hur är det med nästa 94a och nästa 93a? När sjunker nivån såpass mycket att det verkligen spelar någon roll?
Inte lätt.
Och märk väl, svaret på ovannämnda frågor är garanterat olika i Hfors och på Åland på grund av att bredden på spelarmaterialet är olika.
Om jag svarar kort och koncist denna gång:-)
Har vi en 93a och en 94 som vi uppfattar vara "jämnstarka" Då väljer vi 93an. De 94or som är med uppfattar vi vara både bättre och mer lovande(med de kriterier vi definierar lovande) än de 93or de jämförs med.
Och en lite kommentar till bara (det är ju min hemsida så.... Om vi skulle välja att "ge redskapen" till så många som möjligt, då skulle det inte vara så mycket till redskap eftersom hela pointen här är att nivån ska vara så mycket högre, eller åtminstone annorlunda än i hemmaklubben och även distriktslaget. Inte trollar vi eller gör en massa magiska trick. Vi bara undervisar på lite "högre nibvå" om vi kan. Lite som en gymnasiekurs som måste förenklas om det finns för många som inte fattat grundskolans kurs (typ kommit in i gymnasiet med vitsorden 5 och 6 mm.).
