Kållåda, VM final 1954, bilbesiktning och styrelsemöte för att nämna nån detalj

Min mor har berättat att jag då jag var riktigt liten älskade kållåda. Må så vara. Jag minns också stunden då jag slutade älska kållåda, men inte direkt om det var något som triggade igång reaktionen. Det måste ha varit vintern 1974 eller nåt... Kanske 1975 då jag tänker efter, men Mamma lär veta. Jag var hemma hos Seija-Täti som var min "dagmamma" efter att jag varit på Berta Mariahemmets dagis i Tölö, visst (?). Det enda jag minns är en vedervärdig lukt och min omvända peristaltik, samt mina rop på bruten finska "Ei tykkää, ei tykkää". Sedan dess har tyvärr kållåda, som ju säkert är en riktigt god maträtt bara gett mig kväljningar. I dag serverade Mat-Inger kållåda och jag kan stoltsera med att ha ätit vegetarisk lunch. Sallad, potatis och knäckebröd. Detta bara som kännedom till alla er som undrar vad jag har ätit i dag...
 
Finland spelade 2-2 mot Italien på Cypern i går. Jag förundrades över att Emmi Alanen gjort båda målen, tills jag förstod att de bägge kommit på straffspark. Helt beroende på vem man lyssnar på har Finland spelat bra eller så inte. Anna S påstår att Finland borde vinna mot vem som helst om vi gör mål på våra chanser. Gnällspikarna på fotbollschattar påstår att spelet är under all kritik och inte leder till något alls. Jag väljer att lita på Anna och att kontrollera med Samuel då han är hemma igen. Samuel själv har bråttom, för i går bad han få återkomma i ett ärende efter middagen. Den var tydligen slut vid halv 11 tiden i dag på förmiddagen. Jösses va de jobbar där på Cypern...
 
Samuel är tillbaka med laget passligt till avspark på lördag i Västerås. Nela har hand om veckan och eftersom hon inte har hört av sig utgår jag från att allt går väl. Jag har bett henne höra av sig om nåt strular nämligen... I dag hinner jag inte heller medverka, för det är minsann styrelsemöte. Först ska jag hinna köra Edit, som i morse stod och gjorde sin egen knoka, till dansen, sedan hämta ut våra pass och till slut hinna i tid till Bosses kontor där mötena nuförtiden går av stapeln. För en gångs skull har jag allt jag behöver ha förberett klart och fixat. En hel del beror på att man inte vill att jag fixar så mycket numera... Lagfotograferingen fick jag dock tillbaka på mig då den är så svår att få till. Den blir nästa måndag kan jag berätta nu...
Vi kör en två år gammal retrobild på Emilia och Edit. Då denna bild togs fanns inte Sally, Emilia gick i Lusse, Edit på dagis och jag tror att Giovanni just hade tagit över Åland United... Obama var president i USA också... Mycket har förändrats, men kärnan är den samma...
 
 
Fru Kickan jobbar på alternativ till Edits undulater. I går kom hon hem med dynvar insmorda i kattsaliv. Dessa ska jag nu skrubba över mitt ansikte för att se om jag får allergiska reaktioner eller ej. I går fick jag... Få se vilken dag jag är redo att testa igen... Fru Kickan förstår inte alls varför jag är måttligt glad, men om det tjänar ett gott syfte, så okej då... Det är inte därför jag ser fram emot helgens bortamatch. Det är faktiskt inte alls så att jag ser fram emot att åka bort, men jag tror det blir bra för laget med en liten resa och förhoppningsvis en god match. Själv försöker jag begränsa mitt resande då det verkar vara efterfrågan hemma... Till Västerås reser jag och även till Dickursby på långfredagen. Helst skulle jag faktiskt vara med vid varje bortamatch om det går att fixa. Dagarna då laget spelar och jag inte är med är riktigt hemska både för mig och för dem som är med mig om det inte är laget... Mediaöppningen för Damernas Liga kan jag troligen få bort i alla fall. Ted skulle ta min del sa han, precis som sin egen del då kanske... Det är en av de goda sidorna med Ted måste jag säga...
 
I går kväll, då jag inväntade att Edit skulle somna hade jag en liten Hallelujaupplevelse. Jag såg filmen "Das Wunder Von Bern" som gick på tyska och handlade om händelser kring det västtyska samhället och VM 1954. Jag hade läst på lite och sett att regissören krävt att varje skådespelare skulle ha spelat fotboll på någon nivå för att vara med... Jag konstaterade även utan bitterhet att jag utan problem skulle ha platsat i sådana filmer medan min kropp såg ut att vara en idrottares sådan... Lite rörande var det nog på slutet då pojken, som fötts medan pappan varit på Sovjetiskt fångläger och just återvänt, i tåget på väg hem från finalen (Där ju Västtyskland besegrade Ungern med 3-2 efter två mål av den mytomspunne och i filmen starkt gestaltade Helmut Rahn) säger till sin Pappa: "Ibland kan nog tyska pojkar få gråta lite de också"... Så såg jag även Homeland och sen hade Edit somnat och jag kunde gå in i utmattningsstadiet. På morgonen såg jag att Sally nog kommer att må bra av att äta lite stadigare mat efter hand... Säkert Fru Kickan med...
Eftersom Sofia Södergårdh överöser oss med bilder är det passande att visa 2-1, eller 1-0 från förra lördagen. Svårt att avgöra vilkendera det är, men jag tror på 2-1 med tanke på målvakten. Bris och Jennys positioner...
 
 
Bilbesiktning har jag beställt... Måste man boka verkstad för att fixa en bakblinker nuförtiden?
 
Jag nämnde att jag återkommer med texter då jag har nåt att säga. Detta var vad jag hade på tungan i dag. Good bye!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0