I mitt hem produceras små blobbar...

En dag var jag borta hemifrån. Alltså en dag med lite tidigare avfärd och lite senare hemkomst än alla andra dagar som jag också brukar vara borta. Denna ena lite längre frånvaro räckte tydligen för att skapa en hel industri, eller låt oss säga inte stå i vägen för produktion.
 
Fru Kickan och vad jag förstår även Edit och Pärla och känner jag systemet rätt har nog Gurkan också åtminstone varit tittare, men ledarhund är Fru Kickan, har börjat tillverka Lilla Blobbar... Alltså leksaker/kramisar för små bebisar, eller lite större med vad det verkar. Hela huset än nu fullt av dessa och även vårt köksskåp, där jag omsorgsfullt placerar inköpt popcorn för tisdag och onsdagkvällarnas andra halvlekar är nu fyllt med ris...
Detta är en liten liten bit av alla de Lilla Blobbar som kommit till i vårt hus, medan den ursprungliga Lilla Blobben, alltså Sally sover, äter, bajsar och skriker... Sen är hon riktigt glad också nuförtiden, längre tider då Fru Kickan är med, kortare tider då jag är med... Jag undrar vad Fru Kickan ska med alla dessa små Lilla Blobbar till... Jag menar, garaget är fyllt av gamla bollar och kläder som ingen i Åland United vet vad man ska göra med, vilket i och för sig är konstigt då de nya som ska finnas i massor verkar finnas i ett annat förråd utan att för den skull komma ut därifrån... Jag tror inte att Fru Kickan planerar att ha dessa i ett förråd och äta dem kan man inte. Jag vet för jag har sett Sally försöka.. Undras....
 
 
Det var faktiskt riktigt gott med en bortamatch. Inte för att det var borta i i sig och att vi hamnade på att resa, men det var en match i lite andra förhållanden än vanligt och laget, samt organisationen fick testas lite vad den går för inför säsongen 2018.
 
Sverige, som ska vara det mest jämställda landet på basen av siffror och grejer vad jag har läst visade upp sig i all sin glans i går i Västerås. BK 30 hade bokat Solid Park Arena istället för sin egen Ringvallen med tanke på att just Solid Park Arena har en uppvärmd konstgräsmatta och därmed kunde man vara säkrare på att vi skulle kunna spela matchen.
 
Nåväl, vi anlände i god tid och hade funnit såväl Samuel som även Sigge i Västerås och hade även suttit och spekulerat en stund i nåt köpcenter (Ikea tror jag det hette- otrevligt var det i alla fall, förutom sällskapet). När vi anlände till arenan möttes vi av BK 30s kille som meddelade att vi skulle få klä om i ishallen bredvid arenan. Separat omklädningsrum för herrar fanns så klart ej, så Samuel som hade på sig civila kläder och resväskor och grejer fick gå in med ett ishockeylag och byta om. Även jag var inne med ishockeylaget. Jag undrade om jag kunde urinera här i deras utrymmen. De svarade att det nog går för sig såvida min urinering sker i toaletten. Allt väl och faktiskt ingenting som inte kan hända precis var som helst.
 
Det som dock blev lite komiskt, om inte till och med tragisådant, var då vi fick veta att ingen fick gå in på arenan före IFK Västerås, som väl spelar i herrarnas division 1, eller nån annan lägre tävlingsserie hade avslutat sin match. Där fanns ordningsvakter och allt möjligt som förbjöd både BK 30 och oss att beträda spelartunneln, som ju var vägen ut på planen. Frågorna som hade framförts var om damlagen kunde få komma in och jogga bredvid planen, där som avbytarna brukar värma, för att sedan komma in och bedriva riktig uppvärmning när matchen var slut, då det skulle bli lite tajt med tid. Detta gick alltså verkligen inte för sig. Västförsedda hårda män drev ut alla kvinnor ur "vänthallen" och satte dem att vänta bakom en glasdörr. Näs matchen var slut eskorterades bägge herrlags spelare till sina omklädningsrum innan någon kvinnlig fotbollsspelare släpptes in i spelartunneln. Jag, Kjelle och BK 30s bägge manliga ledare hade nog stått där hela tiden, vid spelartunneln och betraktat skådespelet... Fascinerande. Verkligen fascinerande...
 
Nåja, vi kom in, spelade och vann faktiskt, vilket jag tycker var riktigt bra. Matchen blev som väntat lite Vilda Västern med sena tacklingar, stor kamp, bollar som flög och studsade, reklamskyltar som smällde och allt sådant. Dessutom vrickade huvuddomaren foten och ersattes av en oerhört ivrig karl som både varnade Isa för filmning (aldrig sett maken till sådant måste jag säga), blåste frisparkar hejvilt utan någon som helst aning om fördelssituationer etc, underkände långskott i mål som offside, samt lät skadade ligga kvar länge länge innan spelet i denna försäsongsmatch stoppades och sedan ytterligare en stund innan han lät fysiopersonalen komma in... Igen en upplevelse att minnas.
 
På vägen hem... Ja vad gjorde vi på vägen hem? Jag skrev matchrapport och mottog samtal av radion då Samuel inte kunde höra sin telefon eftersom han var inbegripen i samtal med Pille... Låter det logiskt? Väl hemma, då jag först varit till grannen för att hämta Edit och fått höra att hon är hemma och att ingen brytt sig om att meddela mig om det fann jag en fullsatt säng, så jag sov på soffan jag.
 
I morgon är det fotografering. Inte kommer det att flyta på som det ska, helt säkert inte... För fotografen är det viktigt att alla kommer och för alla andra är det viktigt att just de har något som gör det svårt att komma. Jag hör till dem. I mitt fall är det inte så farligt eftersom jag knappast är så önskvärd på bild i alla fall. Detta är igen ett exempel på att sådant här måste skötas i tid!
 
I övrigt vill jag nämna att denna text har varit oerhört svår att få nerskriven då den avbrutits av såväl Sally, Edit, Pärla, Fru Kickan och just den nämnda fotografen, samt även Selma och Sofia, för att inte nämna Pille. Jag har skrivit ett halvt ord här, en mening där och så vidare och börjar bli riktigt less på att ens försöka skriva texter... Men så måste jag inte heller göra det!
 
Snart har Edit träning. Hej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0