Utvecklingssamtal
I dag var, eller är, det igen en sådan här dag. Det första Fru Kickan sade i morse var inte "God Morgon", "Har du sovit gott", "Hur mår du" eller nåt annat, som vi nu kanske inte behöver föreslå just här, i offentligheten. Nej, hennes första ord var: "Kan du byta sängkläder, madrasserna i Sallys rum behöver bäras ut i morgon, jag ska duscha". Då vet vi att det är antingen lördag eller söndag morgon på Bergshöjden 15. I Fru Kickans fall är det inte större skillnad, annat än att jag är hemma då hon och Sally vaknar just lördag- och söndag morgnar, förutom nu framöver en så där 10 månader... Eller inte alltid då, men det kommer att påtalas att det känns så...
Jag kan förstå människor, vissa kanske i skolan, många inom fotbollen och så där, hur de kan reagera med taggarna utåt då jag ibland säkert beter mig så där. I Åland United har det ofta blivit så att jag "gör det som ingen annan gjort", precis som Fru Kickan uppfattar att hon gör här hemma. Så klart varierar ju uppfattningen om vad som behöver eller måste göras och när detta ska utföras och så sitter man där. Nån är irriterad för att han/hon måste göra allt detta och några andra är irriterade över att han/hon far fram som en ångvält och gör saker man nog själv skulle göra bättre om man fick en syl i vädret. Fru Kickan har nu ordnat om hela vårt kök, som jag ordnade upp i natt, Städat två gånger, burit bäddmadraser och sängkläder, badat Sally och lagt ut henne fast hon inte ens är sömnig, meddelat att madrasserna ska ut i dag och så mycket till.
Jag har druckit kaffe, ätit ostsmörgås, bytt sängkläder (säger inte med vem dock) och varit ute och försökt lugna Sally som inte är förtjust över att vara just ute... Nu kom Bosse också.. Och Pärla har varit här två gånger, medan Edit nu tydligen ska gå till Pärla fast hon inte får utan att borsta håret. Medan förra meningen skrevs har Fru Kickan gjort två hellägenhetsspurter fram och tillbaka för att se till Sally. Även diskmaskinen som jag sade att jag fixar, eftersom det de facto var jag som satte igång i natt, är tömd och, märkväl, fylld igen... Undrar vad som satts i den...
I fotboll säger man "fighting face" då man fastnar på bild mitt i action. Det här är väl det närmaste vi kommer med Fru Kickan.. Och jo, jo... Jag älskar henne och hon säkert mig, fast hon nu inte har tid att nämna sådant....
Precis snart ska jag iväg dessutom. Stort konstituerande ledarmöte inom Åland Uniteds A-lag 2018. De sista avtalen ska skrivas på, eller det gör Ted sade han tydligt, jag ska se till att de kommer till platsen i pappersform. Jag får smyga in i kollegan Ms klassrum och använda mig av den röda stansen då, för de två i mitt klassrum är ej friska... Jag vet i vilken låda den röda stansapparaten förvaras nämligen... Detta initiativ till stort ledarmöte är en magnifik idé förresten. Samuel står att tacka för detta. Både tränare och andra närmast sörjande samlas och pratar ihop sig. Känns som väldigt bra, trots att det också känns väldigt svenskt...
Mötet avslutas sedan med middag på Indigo. Jag är väldigt splittrad till huruvida delta där eller ej. Troligen vill jag göra det, men jag måste se till att hinna hem till klockan 21, för då ska Edit och jag se Gladiatorerna!!! En par samtal eller meddelanden väntar jag på faktiskt. Det ena från en israelisk klubbdirektör, det andra från en svenskspråkig dam i Helsingfors... Är dessa meddelanden de jag hoppas kanske det vore värt att avnjuta Gladiatorerna med en burk inhemsk mellanöl, eller nånting. Det troliga är nog att dessa meddelanden kommer under den närmaste veckan eller så.
I går kväll, efter att Edit hade hämtat sig från besvikelsen att Gladiatorerna kommer på lördag och inte på fredag som vi trott och hon kompenserade med råge genom att se Vaiana hemma hos Pärla, Gurkan och dem, fick jag ta del av klassisk fotboll. FA cupens omgång 3 och så typiskt för just den tävlingen ett Liverpoolderby. Liverpool mot Everton. Har man hört det förut? 2-1 till hemmalaget blev det och jag önskar att alla som inte förstår vad en cup i fotboll är skulle ha sett åtminstone andra halvlek. FA cupen är stor! Inte bara äldst. Att dessa lag mötts förut ett antal gånger i samma tävling får denna bild, från semifinalen 1971 på Old Trafford av alla ställen, bevisa.
Jag hoppas jag klarar besiktningen och kan åka iväg för att producera, samt sedan kan vara med och verka för ett gott verksamhetsår i Åland United, oavsett om de olika grupperna som bildats för att göra det jag gjort förut lite bättre kommer igång eller ej. Jag är övertygad om att det blir bättre... Men då måste man börja. Jag ÄR en liten Fru Kickan på den punkten faktiskt....
Kommentarer
Trackback
