enligtvirta

Eftersom jag i dag, efter en ganska ingående diskussion (igen) om människors inställning till att eleverna får ha mobiltelefoner i skolan, gått omkring och tittat hur det ser ut här i våran korridor har jag lagt märke till följande:

 

1. Kortspel, med riktiga kort förekom på en par ställen.

2. Varje bord som är uppsatta i de olika utrymmena där elever kan vistas under rasterna var fyllda av elever som antingen skrev av varandras anteckningar i häften eller var invecklade i diskussioner och glatt skämtande, ofta med någons mobiltelefon som de skrattade och pekade på med anledning av vad som fanns på den då aktuella skärmen.

3. Brottning på vänskapligt vis i trånga utrymmen (ett gammalt gott sätt att komma till kroppskontakt utan att behöva erkänna att det är det man egentligen vill ha)

4. Klassiskt hångel i den redan klassiska hörnan nära trappan

5. Fyra ensamma elever satt var för sig lite i skymundan. Tre av dem läste böcker och en tittade i sin mobiltelefon.

6. Utomhus vet jag ej hur det var, för vem i helsicke går ut en sådan här dag om man inte måste.

 

Min slutsats är, både på basen av detta, men ännu mera enligt mina övriga upplevelser under de senaste åren är att elevernas så kallade skärmtid och beroendet av uppkoppling närs främst under den tiden då de inte är i skolan. Då verkar det som om större ordning och uppsikt inte finns tillhanda. Här i skolan däremot ser vi ungdomar som pratar med varandra och interagerar som ungdomar brukar göra, fast kanske lite mindre buffligt än på min tid om jag ska vara ärlig. Problem med mobiltelefoner finns, de forskningsresultaten ifrågasätter jag så klart inte. Däremot ifrågasätter jag skarpt att politiker och andra samhällsorgan, eller  folk som läser rapporter och sedan tycker ska fatta generella beslut om hur skolor och enskilda lärare ska bemöta elever som av sina vårdnadshavare (oftast väl?) fått en mobiltelefon. Eftersom dessa inte är olagliga och de dessutom används av såväl vuxna som barn varhelst vi går i dag vore det väl rentav fel av oss att bara blunda i skolan och genom att helt förbjuda dem liksom dra täcket över huvudet och säga att vi gör vårt. Det vore inte att göra vårt! Det vore att göra skolan till den skyddade verkstad många redan tyvärr tycker att den är!

 

Ofta gör man misstaget att tro att digitaliseringen av skolan då olika rackerier och webbportaler som våldas in på oss är det samma som att ungarna totalslöar och hämningslöst surfar omkring med mobiler samt mobbar varandra och uppdaterar förbjudna filmer samt ser på hårdporr. Nej mina damer och herrar. Sådant gör de hemma före eller efter skolan. Åtminstone gör de det mycket mycket mindre i skolan än utanför. I skolan träffar de folk IRL och kan läras att använda sina mobiler på ett mycket vettigare sätt än dagens vuxna gör och tror att ungdomarna sysslar med utan övervakning medan de är i skolan...

 

Just nu är mitt klassrum igen fullt av 14 åringar som vill klä ut sig i de roliga kläderna de hittar mina skåp och lådor. Dessutom vill de hjärtans gärna... Rita på tavlan med tusch... Jo, på riktigt. De har roligt, skrattar och leker. Fast de alla har varsin mobiltelefon med sig i skolan. Just nu använder ingen dem. De har helt enkelt inte tid... Dagens höjdpunkt hittills skedde under en lektion med en åttondeklass då jag strängt uppmanade en man att sluta stilla sig själv i skrevet och lägga bort det han stirrar på. Fram kom... En Bibel....