Såna där rutinpoäng som folk tror att det finns

I dag, måndagen den 22/1 ska jag, som schemat säger rapidartat via posten för att skicka dels ett brev till en av Edits brevvänner (Jag postar brevet, Edit har skrivit det, ingen behöver vara orolig i dessa lättkränkthetens tider) samt ett kuvert till min Mamma som förhoppningsvis anländer nästan på hennes födelsedag i alla fall. Det blev vad det blev, tanken är god. Sen ska jag hem så att Fru Kickan och Edit kommer iväg på volleybollträning. Klockan 17 sparkar det av i Israel. VM kval. Mitt landslag, Pärlugglorna ska ta hem något som alla säger är en lätt seger. Vi har varit där förut. Lätta segrar finns väl inte mera. Eller kan det vara så att nykaxigheten som landslaget försöker uppnå innebär att man faktiskt tror så igen och förbereder sig på ett sätt som gör att det på riktigt blir enkelt. Vi hoppas på det. Jag vet i skrivande stund inte vår startelva eller hur det ska gå att följa första halvlek på Yle Areena med en kanske skrikande Sally i famnen. Vi satsar på att hon inte skriker, för Yles eftersändning på TV börjar först 18.00 och sådant här behöver man nog följa live... Laget mitt, det tränar samtidigt, så på det sättet är det en Herrens välsignelse att jag behövs hemma med Sally just i dag.
Så här såg det ut hemma i Helsingfors i höstas! Mera sånt i dag kvinnor!!!
 
 
Vår gästspelare ringde mig tidigt i morse och hoppades att någon kanske skulle möta henne i hamnen. Ted har meddelat att han gör det och sedan ska det troligen gå att lösa att hon infinner sig till träning också. Både transport och kläder lär vara på G. Bra team vi har måste jag säga. I morgon träffar jag henne är det tänkt. Pille var lite om sig och kring sig med transporter, men jag vågar inte lova nåt då jag mestadels svischar på som det råkar, eller som jag får till det... På något sätt hamnar jag i Eckerö i morgon vid någon tidpunkt... Det kan jag, kanske lova ifall Fru Kickan fortsätter tycka att det ska gå för dig vill säga...
 
Mitt skrivande här i klassrummet ackompanjeras av Adolf Hitlers tal från andra sidan väggen. Eller, för att igen förklara för lättkränkta, någon spelar alltså upp en film där Adolf Hitler talar... En elev som jag börjat undervisa nu efter jul öppnade sig för mig och sade att hon varit väldigt rädd i början, men att hon nu bara tycker jag är snäll och rolig... Ett litet misslyckande från min sida måste det sägas. Den vanliga tiden för sådant brukar vara två år. I denna dams fall gick det på två veckor... Inte bra, tror jag! Sen kom Ringa-Mari och talade om att sätta en stock i gången... Ingen förstod vad hon menade och själv sade hon bara att man får fundera och förstå det på precis vilket sätt man vill... Bra att Ålandstidningens ledare i dag handlade om att man faktiskt får lov att tåla lite, så här i kränkthetens tidevarv igen....
På tal om Ålandstidningen, så stal jag just denna bild av dem. Här ser vi såväl Åland Uniteds A-lagsspelare som lite mindre spelare ur Edits lag. Även Edit ser man under Pilles vänstra arm.
 
 
Jag vill inte vara lättkränkt, eller kränkt över huvudtaget. Dock vill jag vara ärlig. Därför säger jag att jag ännu inte riktigt har kunnat släppa faktum att jag totalt sågades av från flickverksamheten både i klubben men även i stort. Jag tycker det är jättebra att andra sköter den och det får de gärna göra. Jag hade dock väldigt gärna hjälpt till att göra övergången smidig. Den kanske är det, men jag har tyvärr ingen aning. Därför skäms jag över mig själv då jag mitt i allt ser flicklag träna och inte känner något. Sådan vill jag inte vara. Jag hoppas det finns någon eller några som bryr sig om dem och själva helheten. Då kan jag sova lugnt... Nu vet jag inte och därför känner jag mig inte bekväm. Tiden lär väl lösa detta. Jag vill bara vara ärlig, för jag är inte över det. Ännu! Som Edits Pappa följer jag ju det laget och på lördag har de turnering. Typiskt att jag är i Helsingfors då.
 
Det märks för övrigt att TiPS är rookies och har nytt gäng i ledningen då de återvänder till Damernas Liga. Aldrig har vi väl skådat så mycket specialarrangemang. Min vän FBFs man lär få magkatarr för mindre... Hoppas få se ett färdigt program på onsdag som det sagts... Så hoppas jag också att någon ska bekräfta att de spelar mot oss den där helgen i februari som svenskarna bråkar med...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0