Ingen lämnas utanför

"En familj betyder att ingen lämnas utanför" , eller nåt liknande, är ett citat jag tydligen inte sett tillräckligt många gånger för att minnas det ordagrant. Meningen är i alla fall god och jag ser så många liknelser med de olika delarna av band annat mitt liv i detta, att jag lite spekulerade kring det här medan jag inmundigade mitt kaffe och sprang fram och tillbaka mellan Sallys vagn och den redan rätt nötta pallen vid mitt skrivbord här i vårt vardagsrum.
 
I går hade vi konstituerande ledarmöte med Åland Uniteds A-lag. Förutom att de utlovade kläderna aldrig kom var tillställningen väldigt lyckad, trots att Kjelle avvek redan klockan halv 5 för att åka till Eckerö och dricka tequila. Redan det är ett gott tecken gällande vad jag menade ovan. Vi är alla olika, vi gör saker på våra egna sätt, men kopplas det ihop och vi alla litar på varandra kommer helheten att bli skrämmande bra och stark. Så många människor som vi i går satt runt först konferensbordet i Idrottens hus och sedan matbordet på Indigo, tror jag vi inte har varit runt A-laget sedan 2010... Nu tror jag vi kommer att funka, om möjligt ännu mer harmoniskt än då! Jag fick en god känsla och nu håller vi ihop.
Bra Samuel! Som vi sade i går: Bästa dagen hittills denna säsong!
 
 
Laget börjar sakteligen samlas också. En par tre spelare skulle anlända till Åland i dag. Ted skulle skicka ut info och be om hjälp med deras mottagning, men har tydligen antingen fixat det oralt på Indigo, eller så helt enkelt vilat ut ordentligt i natt, vilket ju är jättebra i så fall. Inte heller spelarna ska lämnas utanför. De ska få vara de de är och sedan självmant svetsas samman till ett lag som håller ihop och jobbar för varandra. Lätt att säga, svårt att uppnå, men av erfarenhet såväl som spelare, tränare och nu även ledare, vet jag att knappt något alls i världen fungerar mer dynamiskt än ett sammansvetsat fotbollslag som tillåter individer att vara personligheter.
 
I morgon går även 8A in i andra halvlek av sina högstadiestudier, på tal om familjer. Det familjära framhävs här genom facebookmeddelanden om att "Jag kommer kanske lite sent på måndag sen..." och sådant där. Även de andra undervisningsgrupperna och förstås, kanske allra mest, Kollegerna är ju familjer som vi ska hålla ihop och se till att alla får vara med, de som vill i alla fall. Mat-Inger kanske är där också, kanske... Spaghetti serverar hon i så fall! Kan knappt vänta!
Så finns ju Familjen -Familjen. Alltså den riktiga familjen. I dag ska Linda och Emilia komma och säga hej då, eftersom de reser tillbaka till sina hem i San  Diego och Umeå i morgon. Linda ska även ta med sig Ugglan Owen så hon har en bit av Edit med i Kalifornien. Edit har således sovit extra tajt med Owen de senaste nätterna... Även i min spräckliga familj får alla vara med. Jag försöker finnas till hands och misslyckas oftast, förlåt Fru Kickan, grannar och alla som ibland ser mina sämre sidor. Jag vill dock att alla ska få vara och dessutom känna att de hör samman!
 
 
Edit leker i parken med grannflickorna, Sally sover på terrassen, jag väntar på samtal och så klart stora flickorna... Fru Kickan... Hon städar! Alltså finns hon...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0