Blir detta ett skitjobbigt år?
I går skrev jag lite om sådant och sådana jag bråkat om och med i fjol. Nu, före Garmisch Partenkirchen och allt vad denna årets första dag kan tänkas föra med sig annat än dödssluta människor (det sovs inte så särdeles harmoniskt i natt kan jag säga), tänkte jag göra en väldigt ytlig, kort och dessutom säkert orättvist ensidig framåtblick över Nådens År 2018. Vi vet ju alla att detta inte är 2018 efter Kristus på grund av den där munken som räknade fel, men som Randall Munroe i min julklappsbok som jag fick av Emilia och Joel konstaterar, man får ta av det som finns helt enkelt...
För det första kommer 2018 att på något sätt få definiera hur vi ska ha det med USA, Nordkorea och de där. Förhoppningsvis kommer Trumpen att stänga in sig mer och mer i sitt lilla hörn där han kan gapa bäst han vill utan att någon bryr sig. Han där Nordkoreanen kan väl få skjuta raketer en stund, men sen vore det nog dags för någonslags reality check även för honom. Jag har ingen plan färdig, men om ett år har det antingen blivit mycket värre, eller mycket bättre där i trakterna. Undrar hur mycket Vinter OS som ju går precis där i knutarna kommer att spela in på allt... Det är ju liksom inte så lång väg att skjuta raketer dit, men vem vill nu göra det? Inte ens ryssarna får ju vara med...
Presidentval ska vi ha i Finland också. Trots att alla jag känner, som har gjort Yles valkompass hamnar på någon annan kommer Sauli att ta hem det med bravur. Kanske deras tillökning sker just natten mot den 29/1. Det vore nåt det! En måndagsbaby. Själv undrar jag om jag ska låta realismen segra och rösta på Sauli, eftersom han ju har varit bra, eller om jag ska följa det som jag skulle komma till om vi stod inför ett helt nytt val utan sittande president, alltså samma som för sex år sedan... Pekka Haavisto. Förutom att han är en bra karl vore det rätt fräscht att ha en venezuelansk (eller varifrån är han) frisör som "first lady" då Trump och gänget kommer på statsbesök... Edit fick Matti Vanhanen som sin kandidat. "Vem är det?" frågade hon och kunde luta sig mot den välsignade frid en ålder på 8 år ger... Hon behöver inte rösta! Linda däremot vill rösta från Kalifornien. Herr Landshövding som trodde han blev av med mig i natt får kanske ett nytt samtal i ärendet...
Denna bild är ganska symboliserande för hur jag ser 2018 framför mig. Därmed kan det ju hända att det faktiskt blir bättre.
Jag hoppas på ett harmoniskt år inom Åland United. Jag hoppas nu först få de saknade bitarna fogade till laget och sedan att träningen, matcherna och hela helheten kommer igång under rofyllda former. Jag hoppas publiken kommer att finna oss allt mer intressanta, kanske genom att Samuel är mera i förgrunden och jag i bakgrunden... Tror det är ett bra koncept. Sen hoppas jag att det vi gör under hela året kommer att borga för att vi inte är så skitnödigta (bilden ovan inspirerar mig...) på hösten och kring jule- och nyårstider. Hoppas även att Ungdoms- och marknadsföringsgrupperna tänkte ta tag i lite saker, eller åtminstone bestämma vilka saker de tänker ta tag i.
Eftersom jag hänger kvar i Ligaföreningen hoppas jag att vi där kommer att få ännu rakare kommunikation och det direkta arbete för Damernas Ligas väl som görs med FBF och Landslagsledningen kan leda tilll ringeffekter i fråga om, ja harmoni även här. Mindre skitnöd och misstroende från alla mot alla kunde även här göra helheten mer lyckad.
VM är det i sommar. Hoppas det inte blir det där klassiska von Bissmarckska som leder till att alla håller på en månad och sedan har Tyskland vunnit. Intressant ska det bli. Kontringsfotbollens tidevarv har vi levt i en liten tid. Jag har på känn att detta VM blir höjdpunkten för just den typen av spel... Dessutom tror jag att trebackslinje befäster sig och blir det nya normala helt på riktigt.
I skolan överlever vi våren. Jag ska ha min 8A på lägerskola någonstans nu i vår, eller så i höst. Hur som helst har de blivit 9A om ett år och röster talar för att jag kanske ska genomföra en Julfest även med dessa, trots den sovjetiska inramningen... I stort vill jag bli bättre på det mesta även här i skolan. Detta läsår har jag mer undervisningslektioner än jag haft någonsin, samt de förtroendeuppdrag jag fått därtill. Det har visat sig i kvaliteten, som jag kompenserar med stand up komik... Antingen kör vi vidare så här, eller så tar jag i det och gör det bättre...
De här finns ju så klart starkt med under inkommande år. Den av dessa som kommer att ha förändrats mest om ett år är onekligen Sally, sim kanske går och säger nånting då. Kanske hon kan berätta vad kossan säger, som alla hennes syskon gjort med bravur i ett års ålder... Linda har tagit en examen vid den tidpunkten och känner jag henne rätt kör hon på mot nästa där borta i San Diego. De övriga hankar sig framåt på sina utstakade banor. Jag vill besöka åtminstone en av mina stora döttrars hem under året. Ett realistiskt mål?
Om Fru Kickan fixar det kanske hon håller sig hemma hela året, men jag tror någonstans nog att Sallys dagiskarriär inleds redan under hösten. För min egen del hoppas jag mest att inte vara i vägen och inte hamna allt för långt under någons förväntningar.
Så att same shit, different name kanske man kunde säga. Massvis med saker kommer att hända under 2018. Inga av dem är oviktiga och förhoppningsvis är många av de sakerna positiva. Lycka och välgång önskas alla! (även PK-35)
Kommentarer
Postat av: Mat-Inger
God fortsättning. Om de går som vi vill så ses vi den 8 januari 2018.
Svar:
enligtvirta.blogg.se
Trackback
