Är ishockey och sådant viktigt?
Jag lever igenom ett tillstånd av fysisk ohälsa, för att använda mig av uttryck som passar i tiden. Senaste natt uppnådde jag så kallad oprovocerad sömn och nu är det bara ett huvud som består av en hel del ämnen som kunnat sätta den mest intresserade balsameraren på prov, samt ett malande illamående och obalans antingen till följd av, eller så just därför. Summa summarum börjar jag må bättre och snart kommer det säkert att vara bra. Gurkan klämde fram det förhatliga uttrycket, som bara finns i genusvetenskaplig teori (och jo, även läkarvetenskaplig har jag hört men det är propaganda, helt säkert) Manflu. Oavsett har jag inte varit till någon nytta för någon alls under de senaste dygnen och i mina feberhallucinationer har stora delar av mitt och hela mänsklighetens varande rannsakats.
I dag steg jag upp med bestämd avsikt att sluta pallra och få igång lite verksamhet. Jag fick en förmiddag med Sally, som jag tyckte hade vuxit. Ja ja, jag var i koma i ett dygn, men visst hade hon vuxit och dessutom mindes hon mig... Något som inte hade gett sig var e posten, eller behovet av sådan. Jag har nu under söndagen lyckats "komma ikapp" allt som jag inte varit i kapp med och säkert förorsakat stress för andra som troligen tyckt att allt var under kontroll fram till att jag började nojsa igen.
Dessutom har jag sett på ishockey. Jo jo, jag såg skidstafetten och skidskyttet också, men just den där herrishockeymatchen verkar ju vara en nationell angelägenhet. Eller vad då verkar? Den ÄR ju en nationell angelägenhet, precis som hela Vinter OS. Det är inte bara i de svenska stugorna man berättar om 1970-talt då hela skolan stod stilla när Stenmark åkte. Det är inte bara i Brasilien som skolor och offentliga inrättningar stänger när fotbollslandslaget spelar i VM. Också i min barndoms Finland tittade vi minsann på OS i skolan om det gick på skoltid... Jag måste i så fall minnas Lake Placid 1980 och ha fel, för de tävlingarna gick ju på natten. Jag minns minsann då Mommo steg upp vid 3 tiden när Finland ledde mot Sovjetunionen i ishockey. Jo, vi förlorade så klart på slutet, men vi hade en stund. I högstadiet fick vi inte se på skoltid minns jag, eftersom jag var en av dem som starkast drev på en rörelse för fritt OS tittande som en mänsklig rättighet under Sarajevospelen 1984. Det slutade med att, så hette det i elevskrönorna, bara lärarna tittade... Men något kollade vi på i klassrummen i lågstadiet. Det var skidning, det vet jag. Det måste ha varit skid VM. Och sedan också Ishockey då Isvestja turneringen nackade på. Det var tider det...
I dag, eller under någon stund här under dygnen funderade jag på detta. Hur självklart det var att idrott och dessa stora tävlingar ansågs viktiga. Jag hejade för fullt och såg det så klart som en självklarhet att man tittade om man bara fick. Det slog mig aldrig att det kanske även då fanns folk som inte alls var intresserade. Sådana som det dyker upp i dag än här och än där.
Han här får symbolisera min barndom och min självklara barnatro. Timo Nummelin. Trefaldig finsk mästare i fotboll och bara en gång i ishockey. Ändå tror jag de flesta minns honom som ishockeyspelare. Han som spelade violin med klubban då han gjorde mål. Han spelade faktiskt 14 landskamper för Finland även i fotboll. I ishockey kom han upp i 225 stycken.
Därmed funderar jag om jag var ett barn av min tid och att min tid gjorde att idrottsintresse var något självklart. Det står mig klarare och klarare hela tiden att folk i dag, helt utan att skämmas menar att de inte följer med OS, för att de inte bryr sig... Då jag känner efter är en sådan inställning för mig ganska förolämpande och irriterande. Jag följer själv inte med allt, varken under eller mellan de olympiska spelen. Det går ju inte att följa allt. Då jag var liten kunde man följa det som kom på TV och radio. Därför vet jag vem Rodnina och Zaitsev var. Jo och Frank Ullrich, Galina Kulakova samt så klart Sergio Gonella. Ja, han den där sista var fotbollsdomare så vi kommer in på en annan dimension där då ju fotboll är och har blivit min gren, så minnen och kunskaper därvid räknas inte. För mig är det självklart att man åtminstone vet något lite om de grenar som kommer upp, samt lite om var, hur och när de spelas... Att bara säga att man inte bryr sig är som att säga att man inte bryr sig om hur det egna landets skatter ska fördelas, vilket också sägs av folk som i själva verket bryr sig enormt mycket.
Därvid kommer vi in på om ishockey och sådan här olympisk idrott är viktig. Ja, som allmänbildning är den nog det! Vi ska vara betryckta som folk över att Alexander Lukasarna i dag igen slog oss i Korea. Man ska bara veta sådant. Jag märker till min förvåning att det främst är äldre människor som vet det i dag, med några undantag. Var det så när jag var liten också? Kanske det men i min eufori märkte jag aldrig av det.
Var är fotbollen då? Lämnar jag den helt under vinter OS? Självklart inte. Den är mitt jobb, min kropp och det jag är. Ändå har jag inte koll på FA cupen denna helg... Jag vet dock om att den spelas... Jag vet även att Åland United till Guds försyn inte hade match denna helg, men att vi nästa lördag spelar igen.
Ska jag stiga upp vid 6 i morgon för att se damernas semifinal Finland-USA? Rädd att det inte blir så... Jag mår ännu lite väl ruttet. Hade det varit fotboll hade jag så klart gjort det. Men jag vet att det spelas och därmed tar jag ett medvetet beslut att avstå från min nya favoritkommentator Ann-Christine Karhus uttryck, som "Petra Nieminen är en härrlig typ" och "Jenni Hiirikoski spelar helt huisiga minuter"... Mycket bättre än sådant där tre kronordravel... Tre Kronor ja.... Pass opp i finalen! Då får ni en omgång ni sen kan älta i era krönikor i många år!!!
Kommentarer
Postat av: Nane
Timo, en av de första idolerna :)
Svar:
enligtvirta.blogg.se
Postat av: Ken
I vår ungdom, åtminstone i Sibbo, var det nog som du säger, att det för de allra flesta var en självklarhet att följa med OS. Vi tittade hemma på OS...kanske för att mina föräldrar var inbitna bänkidrottare. Personligen, för mig, var det totalt ointressant som barn och är det fortfarande som vuxen. Som vuxen har jag dansat en hel del, logdans och salsa. Har aldrig förstått glädjen av att titta på andras idrott, nog nyttan och glädjen av att vara med själv. Men jag antar att individer med en stor tävlingsmentalitet, på lagnivå eller individuell nivå, kan få ut stor njutning av idrottstävlingar. Inget fel med det! ...däremot är jag nog mycket intresserad av hurdana skatter jag påläggs och vad dessa pengar används till i samhället.😁
Svar:
enligtvirta.blogg.se
Trackback
