enligtvirta

Just nu är varje stund rätt oviss. Eller inte stunden i sig, men den stund som ska följa på stunden. Jag har 6 lektioner per dag i skolan och varje gång en lektion avslutas måste jag ha en plan om hur den nästa med samma grupp ska bedrivas ifall jag A är på plats, eller B inte är på plats. Först då Blobben kommit, eller senast måndag kväll den 2 oktober kan jag skriva och göra ett heltäckande vikarieprogram på lite mer än två veckor, det vill säga närmare 60 lektioner (visst?). Jag är inte hispig och eleverna är definitivt inte det, men jag måste kunna explodera och leverera då det händer. Vad som sker ifall Blobben tänker födas precis den måndagen, så jag inte kan fixa ihop programmet vet jag inte, men sen får vi se om det stämmer att man inte är oersättlig.

 

Att jag definitivt är ersättlig bevisas av hur diskussionen om flickfotboll på Åland förs. Som de mest noggranna minns hade alltså Åland Uniteds ägarföreningar ett möte i måndags om sin syn på klubben och vad de vill med den. Till det mötet var endast representanter för ägarföreningarna inkallade, alltså ingen från självaste ÅU i den egenskapen. Vad det mötet kom fram till är sedan egentligen hemligt. Jag har fått ta del av en muntlig och skriftlig konklusion av Herr Landshövding, som hade fått denna delgiven muntligen och vad jag förstår även med ett skriftligt protokoll av sammankallaren Mikael Granskog från IFK Mariehamn.

 

På basen av Herr Landshövdings redogörelse har jag nu kallat ihop ett nytt möte, för dessa ägarföreningars utsedda flick- och damrepresentanter som får lov att bli direkt efter min pappaledighet. Det visade sig dock vara så att ägarföreningarna först vill träffa Åland Uniteds styrelse och då alltså inte mig. Jag kommer att vara på styrelsemötet, men gå ut då ägarföreningarna kommer för att diskutera om saker som egentligen bara jag vet så mycket om.

 

Eftersom det så klart ställs frågor och dras slutsatser på basen av saker som sägs, skrivs och görs, men ingen som helst öppenhet gentemot dem som berörs, alltså lagen och flickorna själva finns, blir det så klart massvis med dragna slutsatser, upprörda känslor och spekuleringar samt skuldbelägganden. De enda som väl går lugna är just föreningsrepresentanterna som hävdar att de tänker på flickspelarnas bästa, eller vad de nu säger... Jag vet ju inte jag, för jag ska inte delta i diskussionerna.

 

Alla flicklagstränare och ledare som eventuellt läser detta. Marjukka kommer nog att skicka ut ett meddelande endera dagen, men det där tränarmötet vi lovat hålla, där vi skulle diskutera om vilka lag och möjligheter vi har att hitta goda möjligheter för alla åländska flickor att få spela fotboll i optimala förhållanden, det kommer inte att bli av inom en överskådlig framtid. Så mycket har man anförtrott mig, att man troligen inte vill att jag tar kontakt direkt med tränare, utan nu vill ägarföreningarna ta ansvar på föreningsnivå... De tror kanske att jag ska göra något illa... Vad vet jag?