Holy cow

Såja. Pappaledigheten är inne i sin sista officiella dag. Jag lyckades få till att köra hem Rufus från skolan och fick mig delgett några glada nyheter, vilka jag förstås tyckte var roliga att höra. Livet lekte, även Sally har haft öppning och det är bra i dessa dagar... Edit är på disco och åkte därmed till skolan med mössa och en prinsesskrona ovanpå denna. Hon ska snart hämtas hem, för jag lovade komma.
 
Sen fick jag se detta:
Detta är från mitt klassrum, Sal 12! Dessa är mina välta kor, som någon har vält!!! En niondeklass på Joels tid visste att detta faktiskt är belagt med dödsstraff. Robin, var var du då jag behövde dig?! På stört bestämde jag att jag måste tillbaka! På måndag är jag där!!! Tur för övrigt att det samstämmer med de officiella tjänstledighetsdagarna... Finns det heliga kor, då är det dessa!!! En vält vält ko... Nej nej!!!!!
 
 
Sen kan jag också berätta att jag hittade Maja och Isabella i något som kanske var Lusses matsal, eller nån form av cafeteria, vad vet nu jag om sådant. Jag hörde mig själv säga, som ett svar på en fråga om hur jag ser den åländska Damfotbollen om 10 år:
" Vi har Åland United i den högsta ligan som ett realistiskt topplag. Då och då vinner vi också och därmed får vi spela Champions League ibland. Hälften av våra spelare har anknytning till åländskt ungdomsarbete, antingen såsom direkt uppflyttade spelare ur ungdoms och utvecklingslagen, eller så i form av äldre återflyttade spelare. Vi har professionella spelare på fleråriga kontrakt, liksom en hel-eller deltidsanställd tränar- och ledarstab. Vi har ett U-lag, som drivs av vem som helst vad mig ankommer, men kanske IFK Mariehamn, som spelar i Finlands division 1. Dessutom har vi 1-2 breddlag som spelar i Upplandsserien. Utöver det har vi B-flickor i antingen division 1 eller FM serien och något breddlag därtill. Under den åldern har vi 2-3 åldersklasslag i alla åldrar som alla har sina egna verksamhetsprinciper och stöder varandra i en gemensam tanke att bevara så många och så bra spelare om möjligt för de olika damlagen."
 
På en följdfråga om jag tror att denna vision kan bli verklighet svarade jag: "Jo, det tror jag. Ifall alla vill jobba tillsammans och se gemensamma mål och verksamhetspriciper" Sen måste jag tillägga: "Tyvärr verkar det som om man inte just nu är beredda att göra detta tillsammans och därmed blir det svårare... Men vi har ju stigit ur askan förut, så man får göra sitt bästa bara..."
 
Snart tillbaka i businessen. En kväll här hemma med Sally bara och Champions League... För herrar ni vet...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0