enligtvirta

Här har vi en bild från i somras, Världen före Sally... Fru Kickan och Edit visar att det visst var strandväder, åtminstone ibland, fast folk försöker svänga till det...

 

 

E annan sak som egentligen är enkel, fast ändå lite svår, är den redan någon dag gamla stortrenden att skriva "Me too" på sociala medier. Fenomenet lär ha äldre rötter, men sattes igång på allvar nu då nån skådespelerska uppmanade alla som utsatts för sexuella trakasserier att skriva Me too på sina uppdateringar. Detta är egentligen en riktigt effektiv väg att framhäva fenomenets, om vi nu kan kalla trakasserier för det, omfattning. Massvis av mina egna facebookvänner, inklusive mina äldre döttrar kom fram och hela alltihopa visades i sin storhet. Vad kan jag annat än böja mitt huvud och konstatera att... ja, vad ska jag konstatera. Vad jag än säger blir det väl plumpt och fel...

 

Just där ligger uppföljningens kärna. Vad jag än säger blir det tokigt... Nej, jag tycker inte det är bra! Jo, jag tycker det är bra att man sjunger ut! Jag har själv inte utsatts och ska därför vara tyst! Eftersom jag själv inte har utsatts ska jag definitivt inte vara tyst utan föra låda så alla som har befriats ska stå upp för dem som inte har gjort det! Eftersom det gäller mina egna döttrar ska jag stå bakom dem som deras pappa! Eftersom jag är Pappa är det patetiskt att jag sjunger ut först nu och inte har gjort något före mina egna erkänner! Ja, vad ska jag säga?

 

För det första: Har jag verkligen inte utsatts för sexuella trakasserier? Jo, då jag gräver i minnet minns jag faktiskt att man, då jag gick på sexan höll fast mig för att en flicka skulle komma åt att pussa mig på munnen... Hon gjorde det, jag tror det var nånslags vadslagning, och sedan flydde jag i skräck (och lite förundrad över introduktionen i en värld jag nog sett men aldrig upplevt). Jag har även sagts ha haft "sexiga ben" och "en upphetsande kropp", som ni förstår var detta en hel del kilon och kilometer före dagsläget, av diverse människor... Men nej. För mig räcker dessa inte för att jag skulle säga att jag blivit sexuellt trakasserad. Det är som allt annat man själv som tolkar händelser och jag har inte fått men för livet av dessa och som ni begriper är det till och med dumt och idiotiskt av mig att nämna dessa, så ja... Vi håller fast vid att jag inte utsatts så att det förtjänar en "Me too" status...

 

Har jag utsatt andra då? Tyvärr har jag säkert det... Eller, jag kan inte säga att jag tänkt att "nu ska jag trakassera den där personen sexuellt". Jag är heterosexuell och kan väl erkänna att jag då och då syndat, åtminstone så där Nya Testamentligt i tanken... Lika Nya Testamentligt hoppas jag kunna bli förlåten för dessa då vi konstaterar att det väl kan anses mänskligt... Helt fysiskt vågade jag aldrig i ungdomen bli så där handgriplig som jag trodde att man skulle vara. Nu vet jag inte vilka chanser som gick mig förbi och om nån som kände mig som tonåring läser så kan jag säga att jag nog ville fast jag inte tafsade... Sen vet jag förstås inte om det ena eller det andra hade gjort nån nytta eller skada ändå... På äldre dagar, såsom singel, har jag väl vid tillfällen vågat vara lite mer handgriplig. Jag hoppas verkligen att dessa incidenter inte tolkas som trakasserier då jag upplevt samtycke... Alltså, jag har inte frågat om det är okej att hålla om människan, eller att pussa henne på bakhuvet... Jag har bara upplevt att dessa framryckningar inte har avvisats, eller till och med har lett till, som i detta exempel, barn och äktenskap... Men helt officiellt vill jag passa på att be alla som känner att jag trakasserat dem om ursäkt och dem som skulle ha kunnat ha glädje av lite mer offensivt beteende från min sida om... Ja, förståelse...

 

Såja. Det är ju en allvarlig sak vi talar om, men dessa funderingar gör det åtminstone för mig lite mindre svart och vitt. Ja, jag godkänner INTE trakasserier. Det är den utsatta som bedömer om hon/han är trakasserad eller ej. "Me too" kampanjen är bra och belyser hur många som faktiskt känner sig utsatta. Därmed får vi en verklig problemställning att jobba med.

 

En sak jag dock inte riktigt gillar är de påföljande diskussionerna om hur man borde reagera och agera på kampanjen. I går fanns det flertal tyckare som ansåg att icke utsatta män borde säga ifrån tydligt. På samma gång fanns det lika skarpa tyckare som ansåg att män inte ska uttala sig i detta. Precis som raljerandet mot Pappor som ställer upp bara för att det är deras döttrar det gäller... Kan vi inte alla bara få säga att det är fel och försöka leva upp till detta?! Tack!