Visst ska man få vara glad för rutinsegrar, tycker jag...
Jag vet att Israel inte är en världsnation inom damfotboll (heller). Jag vet att det kan synas patetiskt att jubla över ett självklart resultat, som 4-0 hemma borde vara. Jag är ändå glad efter gårdagens VM kval. Finland fick till ett rutinresultat, eller en stor seger när den förväntas. Att vi kunnat göra många fler mål och att Israel kunnat gå upp i ledning med den där frisparken i första halvlek är fakta. Det kändes ändå som om mycket tyngd föll från mångas axlar då vi gjorde de mål som faktiskt gjordes. Jag satt hemma i soffan och såg första halvlek och var inte alls förargad på den israeliska bussen. Däremot hörde jag mig själv säga riktigt fult ibland då Finland stannade framför straffområdet, eller slog inlägg rakt igenom det, eller på närmaste försvarare. Då det sedan lossnade, då kändes det bara bra faktiskt. Kanske stora varv efter denna seger. men jag tror att för att bli ett stort landslag igen, då måste vi kunna skapa detta flyt, som sen skapades efter typ 40 minuter.
På dagens Sallybild presenterar hon Hoppe och Poppe. De liknar väldigt Edits Snuppe och Puppe som de såg ut för åtta år sedan. Månne även dessa kommer att vara gråa av saliv och övriga kroppsvätskor då, om åtta år? Gurkan trodde att dessa nya hette Ploppe och Snoppe... Kanske det, men så är ej fallet.
På tal om kroppsdelar så togs gårdagens släktkalas för Pärla dels över av personer som idogt studerade en youtubefilm av en stackars maratonlöpare som i sin utmattning inte märkte att hans... ja, snoppe och ploppe typ hängde utanför byxorna då han slutförde sitt lopp. Personerna bad mig på skarpen att inte nämna dem, eller detta i dagens blogg, så jag låter då bli. Okej så här Röd Bettan? Jag nämner ingen av dem som hetsade mest!
Sedan fick Samuel vara med om sin första förlust också. I futsalserien kom ett inspirerat IFK damer att kontra hem 2-0 mot ett mindre inspirerat Åland United, delvis bestående av IFK damer. Målvakten Pille hävdade i sten att det utan hennes målvaktsinsatser hade blivit mycket värre siffror. Sedan kom hon till och med hem till mig på kvällen, lämnade några papper som jag nu måste ta hand om och med en hel säck bollar av modell 2016 drog hon till Estland för att inte komma tillbaka förrän till nästa år och med löftet att meddela mig om hon tänker träna nåt lag inkommande säsong, eftersom jag knappast får veta det annars...
Hon här, Elsa alltså inte Mimmi, var alldeles lysande på futsalplanen i går. I dag träffade jag henne och hennes syster i mitt klassrum och jag hoppas det blir starten för en långvarig vänskap, om man nu kan säga det så.
Ett av de bästa betyg jag fått som lärare på länge fick jag för en liten stund sedan under ett utvecklingssamtal. Eleven sade att hon tycker att det känns som att alla får vara sig själva i vår klass och att det därmed känns skönt och avslappnat. Min blödiga sida signalerar nu att det är bland det allra bästa man kan få höra som klassföreståndare. Bara att jobba stenhårt för att det ska hålla i ett och ett halvt år till då!
Ted rapporterade att vår gästspelare finns på plats. Samuel kommer att se henne i aktion på träningen i kväll. Imorgon ska jag få in en träff också före jag skyndar tillbaka till skolan och ett utvecklingssamtal. Mycket i görningen. Få se vad det blir. Bosse anser att jag är dömd till att vara Sportchef på livstid... Jag undrar jag. Bara ett års kontrakt fick jag ju.
Då jag kommer hem ska jag testa på lite middag. Få se när det blir...
Kommentarer
Trackback
