Det kostar på att fostra och även att inte
Den ljuvliga novembermåndagen inleddes med fönsterskrap, eller skrap lite här och där, men sen fick ju bilen sig en omgång faktiskt... Vi ska inte tala så mycket om snö, men någon skola i Amerika hade säkert hållit stängt även för detta. Edit som håller fast vid att hon "Är just sådan som hon är" kom faktiskt till skolan, men utan handskar som hon ju inte haft på hela helgen och med halvladdad telefon, eftersom ingen sagt till henne att ta ut den ur jackfickan och ladda. Nehepp nehepp.
I skolan möttes jag av Elevrådsordförande Ville som undrade om jag minns vad det är för dag i dag... Måndag... 20/11... Barnkonventionens dag... Just det ja. Barnkonventionens dag! Det är ju i dag Grundskolelagen granskas av ungdomar i Lagtinget. Där skulle ju Elevrådsordförande Ville och tre andra från vår skola vara. Nu hade de lite glömt det, samt att en var sjuk. Då Ville skulle beställa taxi fanns det ingen tillstädes som kunde hjälpa honom sa han, som om pojken inte kunde beställa taxi själv... Till slut visade det sig att de tre som fanns kvar att delta hade så mycket skolarbete dessa veckor att de liksom inte vill vara borta från lektioner. Då så... Ville skulle ringa och förklara kom vi fram till. 20 minuter senare nåddes jag av budskapet att höjdare inom utbildningsavdelningen på Landskapsregeringen kontaktat skolan för att fråga vår rektor var KHS deltagare är. Som om rektorn skulle veta sådant. Jag är den som vet och jag visste för att Elevrådsordförande Ville rakryggat informerat mig. Vad jag vill säga är att allt slags praktiskt arbete, som till exempel elevdemokrati är bra. Sen behöver vi också förstå att både eleverna och vi lärare har ett behov att också vara i skolan. Om vi behöver prioritera, då tar vi i första hand att vara på vår arbetsplats. Jag hoppas detta kan mötas med förståelse. Workshops och faddirullan är säkert bra. Men varför på schemalagd arbetstid? Det har jag alltid undrat!
Ni känner säkert igen Sofia uppe till höger, eller hennes vänster. Före hon anslöt till IFK Mariehamns damer och sedan Åland United spelade hon för ett lag som bar namnet SIFFK, efter en blandning av SIF och IFFK. Hennes föreningstillhörighet var IFFK. Därför betalar Åland United nu pengar till IFFK då hon spelar ligamatcher för Åland United. Detta kallas fostrarpengar.
Fostrarpengar är ett system som ska ge föreningar som bedriver ungdomsverksamhet små, ofta symboliska summor tillbaka då deras adepter sedan når upp till eliten och spelar i de nationella högsta ligorna. Även för landskamper utgår lite ersättningar, som som sagt ofta är på symbolisk nivå. I går fick Åland United en förberedande räkning som innebär att vi ska betala 2175€ i fostrarpengar för de spelare som spelat ligamatcher för oss under 2017. Av denna summa går 650€ till våra ägarföreningar, i detta fall IFK Mariehamn, IFFK och LIF. Man kan tycka att det är lite småkonstigt att ÅU, som är dessa föreningars A-lag ska betala sina ägare för att få tillgång till lokala spelare. Sen kan man ju vända på steken också och tycka att någon nytta av att äga Åland United ska de väl ha...
Åland United har två eller tre sätt att hålla nere fostrarpengasumman. För det första genom att bedriva egen flickverksamhet och det vet vi hur det är med det just nu. Det andra sättet är att registrera maximalt antal spelare från våra farm- och samarbetslag i ÅU i så ung ålder som möjligt (Detta sätt ökar i och för sig andra kostnader). Det tredje sättet är att ha så många utländska spelare som möjligt... En noggrann läsare kanske ser att det inte är så lätt hur vi än gör och att det alltid finns partners för dessa tangos.
Så att sådant i dag. Skoldag nu. Lyx att vara på plats och faktiskt få göra det som schemat säger att man ska göra... Några spelaraffärer har börjat röra på sig. Förhoppningsvis har vi fått till nåt i kväll. Klockan 16 ska jag träffa en svensk gästspelare och sedan blir det att lyssna till nya giver kring sponsorförsäljning, eller vad det nu är. Kanske jag hinner visa mig på WHA också, men till kl 19 ska jag nog vara hemma är det tänkt. På så sätt missar jag i princip en hel dag med Sally och hinner vara lite med Edit i kväll och kanske får in nån mening med nåt annat barn och Fru Kickan om hon inte är för arg och trött... Det ska hon väl inte vara hoppas vi.
Tack och förlåt för i dag då!
Kommentarer
Trackback
