Befrielsen att vara en kugge i ett hjul
Ju mer jag tänker, desto skönare är känslan att faktiskt bara vara en person som går till jobbet. Politik är skit och sådant vill jag slippa. En uppmaning till alla som någon gång hör att jag säger något om att gå med i politiken: Säg bara "Höstmötet 2017!" Det ska räcka som avtändning. Resultatet blev rätt och vackert, samt förhoppningsvis hållbart i generationer, men vägen dit var inte rolig alls. Att dels tvingas idiotförklara medmänniskor och dessutom verka för att de antingen ändrar åsikt, eller så överröstas är otrevligt både före, under och efter. Nu är det i alla fall dags att bara jobba.
I dag har jag skickat filer som behövs till ligalicensen (alltså de få som jag har hand om) till Ted så han kan ta dem till ungdomskommittén, som förhoppningsvis bara säger att, jaha. Eller så får de ändra då, men det är i alla fall ett organ av riktiga människor som på riktigt gör saker. Jag har också talat i telefon, samt mailat en hel del och fast vi nu inte har några nya spelarkontrakt, eller tränarstaben kompletterad så har vi kommit en bit på vägen igen. En dag på jobbet är faktiskt en dag på jobbet. Det är oerhört skönt! Även träningsmatcher verkar vi ska ha i vinter, minsann...
Lektionerna efter morgonens ledningsgruppsmöte har också bara liksom glidit på. Vi har diskuterat Noas blottade lem, Moses orienteringsförmåga, slavägares ekonomi och allt möjligt jätteviktigt. Jesper som satt med under en lektion lånade dessutom hem Koranen så han skulle få läsa vad där står riktigt, som han uttryckte det.
Så här brukar Sally ofta se ut då jag träffar henne. Sen spyr hon och skriker lite också....
Edit och ett helt kompani andra var i går kväll ute och körde bus eller godis. Sedan då hon kom hem fick jag ett projekt som jag inte brukar ha. Den där fina ansiktsmålningen med svarta ögon och så vidare, den skulle ju bort, för barnet skulle ju till skolan i dag. Vet ej hur bra det blev och man kan tro att folk i flickans skola i dag har trott att hon drabbats av en värre sjukdom. Det där med smink och tydligen även borttagandet av sådan är inte riktigt min grej, kunde jag konstatera.
Jag kunde också konstatera att Chelsea är riktigt dåliga just nu. Jag vill minnas att jag någon gång pratade om att Conte inte riktigt kan bygga framgång på lång sikt... Åtminstone inte med samma spelare. Jag tror helt enkelt att de sprungit slut på sig och sedan i panikens virvlar inte riktigt ens vet vad de ska göra... Jag kan ha fel, men knappast. Inte ens storfavoriten Danny Drinkwater har gjort nåt där. Varför han flyttade till Chelsea kan jag inte förstå, annat än gällande att han måste få väldans mycket mera pengar och det är ju säkert en god orsak inte sant. I kväll nytt äventyr. Om Sally besinnar sig ska jag försöka se antingen Tottenham- Real Madrid eller så Napoli-Manchester City. Vilken skulle du välja?
Det är även befriande att kunna lägga ut sådana här bilder utan att de ska kunna tolkas som provocerande. Man ser mig, från förra torsdagen tvärs över planen med armarna i kors. Edit sitter här nära med nummer 24 och en Åland Unitedmössa på skallen. I morgon igen. Jag är där bara som Pappa och behöver inte alls ta ställning till något annat kring det hela. Skönt och till och med roligt! De som tycker att jag nojsar har säkert rätt. Men då det varit ett så ofantligt spöke över mig i så pass många år. Jag tror inte ni fattar hur lättad jag faktiskt är, så länge det varar förstås...
Alla har vi våra höjdpunkter i våra liv. En man som jobbar för Rädda Barnen kom in i mitt klassrum i dag och kollade på rören under handfatet vid utgången. "Siddu där" sa han. "Du har nya rör"... Då mindes jag att just samme man hade fått sönder hela alltihopa och förorsakat översvämning medelst en fotboll och även lite övervåld i samband med hans skoltid i just mitt klassrum. Där ser man. Ännu ett exempel på att världen är en stor plats och att de som verkar snälla ofta nog är det, men de som verkar dumma, de kan bli snälla... Eller hur man nu skulle förklara det i Lilla Aktuellt...
Kommentarer
Trackback
