Koivisto, Conte och en hel massa kvinnor
Gårdagskvällens bejublade teaterföreställning följdes av en familjär stund då den ena efter den andra antingen kom, eller så lämnade oss. Rufus meddelade att han varit på IFK herrars hemmamatch och att det varit det tråkigaste han någonsin varit med om. Rätt bra betyg till biologilärarna det tycker jag...
Under kvällen kom det att hända saker som jag fick nys om lite efter att de hänt, eftersom jag bara fanns på min post så att säga. Jag vet att Jesper Blomqvist vann Sveriges Let´s dance, jag såg också att Chelsea tog Premier League titeln. Det kunde man se både på Edgar Vickströms facebookuppdateringar och på vanlig media som visade upp en extatisk Conte. När är han inte extatisk? Troligen hemma... Eller hur många barn har han? Vet inte faktiskt...
Även President Mauno Koivistos död, eller nyheten om den, nådde mig sent under kvällen. Fast någon kunde tycka att det bara är blaj kan jag säga att jag fylls av en varm och lugn känsla då jag ser hur många människor som faktiskt reagerar på nyheten. De allra flesta blir högtidligt tysta, eller säger något respektfullt. Jo, Mauno Koivisto var en gamla goda tidens landsfader! Det får mig även att tänka på presidentinstitutionen i Finland (och på Åland OBS!!!). Har vi haft en enda president som inte respekterats både av samtid och efteråt. Jo, Ståhlberg var inte den mest populäre då det begav sig, men ingen i dag kan bortse från hans förtjänster. Kekkonen ska man ju kritisera om man ska vara lite hipp inte sant? Men Kekkonen, precis som Paasikivi, Koivisto och till och med Mannerheim har alla varit personer som inger lugn. Tarja Halonen är en person för sig och har gjort oerhört mycket gott och trots att jag inte röstade på Sauli Niinistö ser jag honom som en klippa (=Petrus) bland en massa minnions som hoppar och skriker... En av årets nior i KHS ritade faktiskt ett hjärta efter Risto Rytis namn då hon nämnde honom vid provtillfället. Vi har bra presidenter här i landet! Då de går bort minns vi dem med respekt!
Som en West Ham supporter i går kväll skrev på Facebook: "Manu forever!"
Sen fortgår livet med allt sitt innehåll. Tidigt i morse transporterade jag Rufus och hans gode vän till Färjan och enligt telefonmeddelanden är han nu i bussen och snart i Stockholm. Tillbaka ska han vara i natt, så vi hoppas att allt går bra. Varför skulle det inte det?
Emilia förbereder sin finslipning inför sin sista dansshow efter 12 års träning inom Ålands Musikinstituts dansavdelning. Edit lallar omkring och borde förbereda sig för att i dag möta Bromma, Hammarby och AIK, men hon vet inte riktigt vad de är för några. Hon hoppas få vara målvakt i en av matcherna...
Fru Kickan hostar och mår lite så där. Hon ska komma och se Edits sista match då jag är lite fast med annat just då... Blobben har enligt senaste utsaga visat sig kanske vara en flicka... Japp japp. Vem vet? Ett namn har man i alla fall enat sig om här i den förenade syskonskaran. Jag står för att välja efternamnet! Hittills har jag prickat in alla fyra och tror väl få till en femma också på den punkten...
Här är två av dem som kommer till WHA i kväll. Västinen och Kattelus. Tervetuloa. Jukka och jag gick samma tränarkurs år 2001, eller var det 2000? Jag tror att han kan ha gått någon till efter det. Hoppas få vara med och piska upp hans lag i alla fall. Maiju och Craig verkar ha bestämt sig, för det kom in en startelva med e-post sent i går kväll.
Inte lär jag dö i dag heller, så vi får antas att jag möter kvällen och eventuell Eurovisionsmardröm såsom lite mer härdad...
Kommentarer
Trackback
