Den vackra organisationsläran

Jag brukar säga till just då nickande, men troligen i det långa loppet totalt ointresserade kolleger, att den enda fortbildningen vi behöver för vår personal är organisationslära. Vem bestämmer vad och när?! Dessutom en grundkurs i demokrati och hur opinioner bildas och framförs och sen är det klart. Visst är det fint med inspiration om hur man använder Ipads, avslappning för nacken eller positiv elevsyn med vart annat. Ändå hamnar vi alltid tillbaka till den eviga diskussionen om saker som antingen är bestämda, eller som inte kan bestämmas av dem som talar, eller ens vidtalas... Men stort underhållningsvärde har det!
 
En skola måste ju vara det enda stället där man högljutt debatterar huruvida pingisracketar ska förvaras i lärarrummet eller i Magister Svibergs klass. Magister Sviberg själv har erbjudit sig att ha dem i sitt klassrum för att alla inte ska springa in och ut i lärarrummet. Men då Magister Sviberg inte är på plats? Ska då andra behöva släppa in folk i klassrummet för att komma åt pingisgrejerna? Magister Sviberg har i enkelhetens namn uppmanat de unga studenterna att be någon öppna om han inte är här, men man får också säga nej om man inte orkar... Rätt enkelt va? Diskussionen kan sedan, i Magister Svibergs frånvaro, börja handla om varför studenterna alls ska spela pingis, trots att man en annan dag tycker att det är jättebra att det finns något för dem att göra under icke lektionstid. Härligt är bara förnamnet!
 
Dessutom diskuterade man ivrigt om varför Falafel presenteras som vegetariska köttbullar, då de de facto inte är köttbullar, utan vegetariska bullar. Igen frågor större än livet och Mat-Inger som bara serverar dem, inte jagar, lagar eller planerar dem talas om som om hon gjort något riktigt tokigt, fast ingen ens hört henne säga köttbulle. Men jag håller med. Inte om Mat-Inger, hon gör sitt jobb hon, men om det andra. Varför inte bara säga falafelbullar om det nu inte innehåller kött?! Basta!
Lagets minibuss är sönder. I går då jag uppenbarade mig vid lagsamlingen möttes jag av gestikulerande händer och bekymrade ansikten. Minibussen startar inte, igen... Eftersom hela gänget, med hopskramlade bilar var på väg till Geta blev det för mig att åka till biluthyrningen där man suckade men var vänliga mot mig "för jag kör ju inte bilen, bara är satt att ansvara"... Det troliga är nu, fick jag veta i morse under träningen av Vikke, att det finns nåt litet fel i bilen som de kommer att försöka fixa i dag... Transporter är ett problem för oss, men bilden här ovan visar att allt nog går om man vill...
 
 
Jag hittade i morse de två försvunna matchbollarna, som inte överraskande hade lagts i säcken med träningsbollar. Ett antal av bollarna som det tränades med var inte så värst väl pumpade. Jag gjorde vad jag kunde och hann tillbaka ungefär tills träningen avslutades och det var dags att glida iväg till skolan. Även här finns det olika organisationella lösningar. Antingen skapar vi ett system om hur någon alltid går igenom bollarna och pumpar de som behövs före varje träning (sådant som jag gjorde i många år), eller så gör man som föreslogs. Man tar bort de som inte funkar och skaffar nya... Det blir i så fall jag igen. En liten fundering vore om det kanske kunde vara någon som har hand om bollarna, vilket jag inte har haft annat än de som finns i laget och de som finns för match, sedan förra säsongen, som skulle se över detta? Bäst kanske att inte rådda för mycket utan att bara skriva repliker för radioreklamer och komma överens om korvsorter som andra sedan ska sälja eller nåt...
 
Elev Ks föredrag lämpar sig inte för kvinnor och barn och eftersom det bara fanns sådana på plats får det skjutas upp till ett tillfälle då dessa inte är närvarande... 
Efter skoldagen och träningen i Hammarland är det dags för Grande Finale. Så här såg det ut efter förra gången. Få se om detta är sista gången de uppträder i samma show, eller om det kan bli repriser och uppföljare i någon form någon gång.
 
 
Sen ska det buffas ishockey mot Kanada också i kväll förstod jag. Nu, då jag blivit uppdaterad i taktiken ska jag titta på det hela med nya ögon, om de hålls öppna alltså...

Kommentarer
Postat av: Rösten från öster

två kommentarer. Varför inte ge en knackkorv åt de tre yngsta i laget. De har hand om bollarnas luft. Luft väger ju inget så de kan de väl. För de andra så kommer också de stora röda kanonjärerna idag att spela samtidigt som Finland. Får se vad lilla rösten väljer... tror på fotbollen

Svar: Säkert ett klokt val!
enligtvirta.blogg.se

2017-05-16 @ 10:49:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0