Dag 2 av Hell Week. Ganska hyfsat hittills...

Så blev det solsken och mitt i allt är alla plagg man drog på sig mot snön för varma. ännu i morse behövdes Röda Bettan skrapas, eller fönstren då. Nu behöver bara myggbett skrapas om nu någon mygga har överlevt. Förstå nu sen det här. Nästan lika crazy som 1982 har jag förstått...
 
Edit har fullföljt två dagar av sin hästvecka. I går spelades ett historiskt poolspel för flickor i Ytternäs. Det historiska ligger inte i att det var en flickserie, såna har ju funnits tidigare, men faktum att 12 flickor som vanligen spelar för pojklag i IF Fram, IFFK och LIF kom samman och uppträdde som Åland United var ett stort steg framåt för det jag och vi andra jobbar för. Allt som allt spelade fyra lag och gissningsvis cirka 50 flickor i åldern 6-10 år tillsammans och mot varandra. Matchernas slutsiffror 2-1, 0-3, 3-2, 3-4, 1-1 och 2-4 vittnar också om en ganska jämn och harmonisk serie med goda matcher för flickorna. Då jag av intresse lite följde med kunde jag också konstatera att alla fyra lag vann minst en match under kvällen. Edit spelade för dagen i IFKs vita lag, var målvakt i en match och stod på den vinnande sidan i det oklassiska derbyt mot IFKs gröna lag. Allt avslutades då lagkaptenen, som Edit tror att kanske kan ha varit Felicia, tackade motståndarna och målvakten för en bra match. Såja...
Här gör denna nya Åland Unitedkombination sitt första mål någonsin. Jo, målet görs mot Edits lag. Edit är dock inte med på bilden...
 
 
En lyckad kväll allt som allt kände jag. I dag, fredag har det som vanligt varit folkbildning för hela slanten. Victor "Tjuren" hade inget att göra så han hängde med på 9Fs historialektion. Han tyckte det var gemytligt och högt till tak... Undrar vad han menade...
 
Sen hann jag precis hem och vända och för att hämta lite bollar som jag skulle pumpa upp till träningen och ge över i Craigs våld. Emilia låg i soffan och Rufus anlände hem medan jag var där. Båda sa "Ja ja" då jag försökte ge lite instruktioner för kvällen. Nu har jag i efterskott fått veta att Rufus ätit middag på Hesburger och att han valt att meddela Edit om detta med sms. Emilia befinner sig på dansträning och ska enligt utsago vara hemma till Let´s dance. Åtminstone tycker Edit så.
 
Edit jo. Som förälder hade jag den stora äran att efter att ha varit ut till träningen, där Maiju och Craig ännu inte hade bestämt sig för startelvan för i morgon då jag avvek, att bevista Strandnäs skolas Dramaklubbs avslutning. Pjäsen Dummerjöns spelades upp. Edit lyste i sin roll och improviserade fint då någon, speciellt gruppledaren Patti, glömde sina repliker. En strålande insats och jag är glad att ha fått vara med. Nu är det bara resten kvar då... I morgon vid 6.30 ska Rufus med kompis transporteras till hamnen. Sen har Edit turnering och jag ska försöka hålla i trådarna för en match i Damernas Liga. Allt fler organisationer tycker att de ska ha självklar rätt att komma in gratis... LIF har dock anmält 27 stycken och leder just nu ägarföreningsengagemangstävlingen.
Här är de bägge IFK lagen från i går. Edit finns i vitt på nedre raden. I morgon ska hon spela i lag grön står det i programmet. Måtte hon och de andra flickorna tycka det är roligt. Mest funderar hon nog på hur hon ska kunna se Eurovisionsfinalen som slutar klockan 02, sjunga upp Mamma på söndag morgon och även hinna till matchen som börjar klockan 9... Eller det där sista är mitt tillägg, men det är ändå relevant...
 
 
Gårdagskvällen fick mig igen att tro lite mera på åländsk flickfotboll. Det är härligt att se hur klubbar, lag och framför allt spelare kommer samman och bara spelar fotboll samt leker. I en lekring bredvid planen såg jag vid ett tillfälle flickor från JIK, IFK och ÅU kombinationen springa och kasta boll tillsammans helt ohämmat. Vad sägs om det alla klubbordföranden och övriga viktigpettrar?
 
Eftersom det lite jäser nu inom våra egna flicklag och den ena och den andra hänvisar till kritiska föräldrar måste jag inleda den farliga vägen att meddela att jag aldrig har stött på sådana. Besvärliga föräldrar alltså. Den besvärligaste har varit Julia Tunturis pappa och det säger säkert en del för dem som känner honom. Jag har troligen varit besparad från sådant där som folk klagar över i skolan och i idrotten. Är det dags nu att jag ska få träffa på dem? På något sätt har jag svårt att tro det... I skolan bestämmer läraren och i fotbollen tränaren. Föräldrar stöttar, betalar och skjutsar. That´s it! Så klart kan man kritisera och ifrågasätta lärarens eller tränarens kompetens, men det är bara töntigt, eller en ruskigt farlig och destruktiv väg att gå. Nåja... Vi ser hur det blir och vem som ler sist... Förhoppningsvis är det eleven eller spelaren...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0