enligtvirta

Oavsett vem som var först, det finns både teorier och religioner som har åsikter om detta, vet vi att kackerlackan är den som alltid är kvar till sist. Kackerlackor överlever kärnvapenkrig lärde jag mig då jag var liten och därför har jag alltid sett just dessa djur som de verkliga överlevarna. Vad det sedan är man överlever till är en annan sak. Vad finns där att leva med? Min värld har lärt mig att jag är kackerlackan och att det alltid finns något kvar att leva med och för, inte minst för att det dör om jag dör.

 

Alla som följer med vet att vi förlorade 0-1 hemma i går. De flesta vet också att Craig lämnade klubben i går. Jag kommer inte här att gå in i de turerna och vad som hänt. Precis som jag inte heller har gått in på vad som hände kring Robban, Gary eller Giovanni. Det enda vi vet är att jag var där och jag finns kvar efter dem alla. Det borde få folk att fundera. Om någon undrar vilken min roll i sammanhangen är och ifrågasätter om jag själv gör det, då kan jag säga att, jo jag gör det. Ett ständigt funderande på vad jag kunnat göra annorlunda fyller upp min själ så gott som dagligen, gällande dessa människor, men också gällande mycket annat. Ett råd från en annan av mina Huvudtränare (And now, next job!) är egentligen det enda och bästa råd jag fått. Det hjälper mig att vara kackerlackan.

 

Trots att mycket, mycket känns tokigt på det personliga planet blev jag inte ens överraskad då min första reaktion på nyheten om att Craig lämnat oss var, hitta en ny! Jag kommer aldrig att hitta en ny Craig, precis som vi inte haft en ny Robban, Gary eller Giovanni, eller ens en Marke eller en Steve, för att inte tala om Vesa, Mathias, Kari, Kåke och vilka andra vi nu haft med oss under åren som gått. Vi har bara Maiju, mig och buspojkarna. Nu ska vi fylla på med någon eller några som kan ge sin egen input till den värld jag håller samman med, som det känns min vilja och mina tårar. Jo, jag har gråtit några nätter, både nu och under åren som gått och jag lovar att det inte är slut med det nu heller!

 

Då blir det ibland så fint med en Edit som är så glad att hon fått chipspåsen på matchen, eller som utbrister "Wow va han är snabb!" då hon ser Rufus springa på TV. Det är bra med en Fru Kickan som mitt i allt minns att Edit ju ska på kalas och drar iväg med full fart. Det är bra med en Rufus, en Emilia och en Linda som alla har sina helt egna grejer och inte alls bekymrar sig över det jag gråter över. De behöver inte vara kackerlackor. De är sina egna!

 

HJK på torsdag och sedan Honka hemma på söndag. Jag kommer att vara där, för att jag ska det... Om någon kan döda kackerlackan eller förklara den skyldig och ogiltig kanske jag inte är det någon dag. I så fall är det kanske rättvist!