Vilken j...a match (!) (?)

Kvällen börjar bli kväll. Jag har förmått Edit att lägga sig i Emilias säng och läsa. Emilia kommer om en par timmar. Rufus säkert efter det. Fru Kickan åt, fick ont i magen och slocknade. Jaha jaha. Själv är jag uttömd på både känslor och energi.
 
Vi vann i dag. Jo, sannerligen det gjorde vi. Med flit låter jag bli att skriva matchrapport nu. Dels är det för att jag behöver en natt innan jag har den stora bilden klar och kan beskriva nåt vettigt alls utifrån små anteckningar och minnet. Dels vill jag inte skriva nu eftersom jag faktiskt behöver lite tid utan jobbprestation. Löjligt förvisso, jag vet, men så är det nu i dag. Vår seger satt långt inne och nuförtiden då vi kämpar hårt mot ONS är matchen i sig ett stort äventyr.
 
Maiju och Craig hade gjort en god matchplan. ONS Koivikko steg in och fick sin motsvarande att göra det lite nötigt för oss. Först i 87e minuten kunde Raissa avgöra och då stod glädjen högt i tak. 3 poäng och vi är med i fighten som ju slutar först i oktober. På långfredag spelar vi nästa gång, i Myrbacka mot PK-35 och till dess hinner mycket hända med vårt spel. Viktiga poäng och förhoppningsvis ett glatt huvud (inte renrakat, jag talar om humör) för spelare och tränare.
Just att spelare och tränare ska kunna låta allt börja och sluta med fotboll är mitt sanna mål med detta jobb. För mig var denna match ett rent helvete, förutom då jag gick på andra sidan av planen och lät mig uppslukas av spelet.
 
 
Vi har massvis med folk som hjälper att hålla oss flytande. Vi har styrelsen med Herr Landshövding i spetsen som alla gör sina grejer dagligen, eller åtminstone många gånger i veckan. Just i dag hade vi stor hjälp av Harry, som med sitt lugn såg till att statistiken och sekretariatet hölls ihop och att alla sponsormeddelanden vi lovat att ska ut kom ut med mera. Ted, som ropade ut meddelandena sitter just nu hemma och editerar filmer, höjdpunkter och dessutom officiella versioner på Bollförbundets server. Lillemor bar skyltar och sålde biljetter tillsammans med Anne-Maj. Bosse bar också skyltar samt såg till att Matchsponsorn hittade rätt och gjorde vad han skulle. Lelle såg till att det fanns ordningsmän och hjälpte även till att ordna lotteri och chipsöverraskningar med mera. Kjelle körde stora racet och transporterade kläder dit och troligen även tillbaka. Dessutom öppnade han förrådsdörrar och var så effektiv att man alltid fick hitta honom då man skulle in eller ut ur förrådet eftersom han är en jäkel på att hålla nycklar under kontroll. I Linnéas frånvaro fick jag dyka in som lagledare och hoppas mig ha gjort det som krävdes med domarmöten, listor och allt möjligt. Cia samlade ihop Bollkajsor, samt såg till att både bollar och kläder kom in igen. Zacke kom med programbladen och löpte omkring med nånslags låda med kläder i också... Helt säkert har även icke nämnda människor gjort en insats, eller fler. Tack till er alla.
 
Man kan undra varför jag låter så slut med hela denna uppbackning. Jag nämnde ju inte ens Maiju, Craig, Richard och Anders som skötte fotbollen med allt där omkring, samt spelarna. Och förstås hallpersonalen... Den främsta ledtråden till min uttröttnad just nu är att jag faktiskt vet vad alla gjorde. Jag tror inte de flesta, om någon alls har en aning om vem alla som är involverade och vad alla har gjort. Här kommer ett exempel på frågor jag fick före , under och efter matchen. Jag översätter alla frågor, som även ställdes på finska och engelska, till svenska och tar med ungefär en tiondel av alla som inkom:
 
- Var vill du ha chipspåsarna?
- Vilken flaggstång ska de här flaggorna upp i?
- Var ska Ålandstidningens reklamskyltar vara?
- Var är läkarväskan?
- Finns det inte tejp i läkarväskan?
- Var är förrådsnyckeln?
- Får vi också använda konferensrummet?
- Vad får bollkajsorna för belöning?
- Varför stressar du så hemskt?
- Ska alla utrustning tömmas från förrådet i dag?
- Vilken färgs skjortor har bollflickorna?
- Varför är hallen så mörk?
- Kan man inte få mera ljus på till uppvärmningen?
- Vad tänker du göra för att det ska bli fart på målskyttet?
- Hur ska jag kunna få av mig de här örhängena?
- Kan jag skicka bilder till dig sen?
- Kommer du ihåg att bokföra hörnor, chanser och halvchanser?
- Vem gjorde ONS mål?
- Vem bytte ONS in?
- Spelar nån annan i dag?
- Varför spelar inte alla samtidigt?
- Är Ellen i GBK nuförtiden?
- Får jag sparka bollen då jag för den bredvid målet eller måste jag faktiskt gå själv?
- Kan du inte snabba på lite, jag har deadline riktigt just?
 
Sedan hemma (här allt på svenska):
- .Hur gick det? Vann ni alltså?
- Varför måste jag vara hemma så tidigt?
- Kan jag få kvällsmål?
- Hörde du vad jag just sa att Skalman sa?
 
Allt detta är gott.
Här är våra tre tappra Bollkajsor för i dag. Stort tack till er. Tur att vi var i Eckeröhallen... På WHA hade ni inte räckt till ens till hälften av vad vi behöver, hur duktiga ni än hade varit. Inte ert fel. Ni var ju där i dag! Hoppas Chipsen som Lelle fixade till er smakar!
 
Det som gör mig riktigt riktigt hispig här i lördagkvällen är dagens publiksiffra. 93! Jo mina damer, herrar och androgyner med flera. Nittiotre, yhdeksänkymmentäkolme, ninety three, drei und neunzig... Ett rekord! Aldrig under min tid och jag tror inte före heller, har en tävlingsmatch med Åland United dragit mindre publik på Åland. Ett stort tack till alla som kom, det var god stämning i hallen tyckte jag. Personligen och spontant skulle jag vilja drämma ett stort långfinger upp precis där solen aldrig lyser till er alla som inte var där. Dock vet jag att det varken är lagligt, vettigt eller konstruktivt. Vi har nått ett läge då Åland Uniteds popularitet, trots att tusentals människor läser våra sociala medier, att hundratals gillar och kommenterar samt säger att det är så roligt att vi finns, kommer det mindre människor än någonsin förut för att se vårt lag spela. Det i sin tur ger oss mindre pengar och eftersom de som kommer vill se framgång och profiler som stannar många år, så har man berättat för mig, då hamnar vi bara längre och längre från av de som skulle komma och se oss om vi kunde erbjuda det vill ha!
 
Spontant kan jag säga att vi har överrepresentation i media och bland sponsorer, trots att det ju är självmord att säga så. Frågar man i dag mannen på gatan om han eller hon vet hur matchen gick kommer de att svara, förlust 1-4. De menar IFK Mariehamns herrar som träningsspelade mot Örebro och till och med fick Veikkaus analytiker att åka dit och lämna hela analyserandet till mig... Min spontana tanke just nu, som i morgon och längre fram nog kommer att bytas mot en mer konstruktiv en, är att be ålänningarna sluta låtsas, eller så bara att ta tummen ur arslet och sluta hitta på olika idiotursäkter som "fel tid" och annat skit att inte komma på match. Är det intressant så är det, annars inte. Säg som det är. Damfotboll är inte intressant! Såja... Låt komma bara! Stå på dig och var inte så politiskt korrekt. Eller... Så lagar du dig dit och visar att det är så viktigt som du säger!!!
 
I morgon känns det nog bättre. Just nu vill jag mest spy på allt, utom laget, alla fina människor som finns i organisationen och här hemma och ja... En massa andra med. men det mesta vill jag spy på.
 
Tre poäng i kväll! Skål och tjosan... Huvudvärk har jag och hoppas få en fridsam söndag för alla jag har i min närhet och för resten med förstås...

Kommentarer
Postat av: Fellis

Du har tydligen förträngt ÅU-TPS i Bengtsböle 2011, endast 50 åskådare!mvh Fellis

Svar: Men en naken som tog över scenen. I ösregnet torde det ha varit fler åbobor än Ålänningar. Och jo, jag hade aldrig koll på publiksiffror på den tiden, men jag var ändå säker på att botten nu var nådd. Tydligen inte. Alltid nåt!
enligtvirta.blogg.se

2017-03-26 @ 08:52:00
Postat av: Fellis

"Nakenchocken" var augusti 2009. mvh Fellis

Svar: Det har du sannerligen rätt i. Det här var ju ett helt annat tillfälle faktiskt. Där ser man vad som händer utan bortafans och naket...
enligtvirta.blogg.se

2017-03-27 @ 06:23:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0