Futsal Team Virta
Eftersom Fru Kickan fick för sig att gå offentlig i går gör jag väl bäst i att kommentera jag med. Jo, min fyra ska alltså bli fem. Det är länge dit, en hel ligasäsong faktiskt. Med min tur blir det väl precis på cupfinaldagen det år Åland United för en gångs skull gått hela vägen... Den tiden den sorgen, eller glädjen borde jag väl säga. Jag kommer alltså att i princip ha småbarn fram till att jag går i pension och ser redan fram emot nätter med spytork, blöjbyte och Herr VM i Ryssland... En sak vet jag dock. Denna femma, som kompletterar Futsal laget jag producerat (4+målvakt) kommer att bli precis lika älskad som de fyra som nu finns under våran sol. Oavsett hur livet än vänder och svänger kommer det på något sätt att överleva. Även jag får nu ännu fler skäl att finnas till i några tiotals år till. Den bästa motivationsfaktorn i världen ser till det: För att jag måste!!!
Så här såg min trio ut för 12 år sedan. Den mittersta har här sin första skoldag. I år blir hon student. Hon till vänster är i USA sedan en par år och han ute till höger, då dagispojke ska gå ut nian. I dag har jag en ny etta och då hon är i högstadiet kommer det en till, som det ser ut... Crazy... Och jag vet... Eget fel. Må alla få leva länge och i lycka!
Vad annars då? Jag gick med i en arbetsgrupp som ska förnya, eller åtminstone utvärdera Damernas Finlands Cups framtid. Orsaken att jag gick med är lite den samma som gällande mina barn, för att det blev så att jag måste... De lovade anpassa möten efter mig. Få se när de ska bli... Då man ska träffa IFK heter det att "jag kommer in sen då när jag kan efter jobbet"... Kan/vill/hinner är tre ord som ibland går samman. I mitt fall inte.
Jag har förresten fotbollsskor med mig i Vikinglineväskan. Craig har gett mig ett halvt löfte om att få sparka och inte kasta i målvaktsträningen ifall jag har fotbollsskor och inte sparkar lika snett som... Ja, det låter vi bli osagt...
Utvecklingssamtal har vi också. Jag uppmanas att lite försiktigt fråga vissa saker. Jag tänker nog fråga, men inte så försiktigt... Brukar ge bäst resultat så.
Fru Kickan gjorde som jag brukar och kom hem mitt i natten från färjan. Upp steg hon också och for på jobb i morse. Kanske det blir karl av henne i alla fall... Eller knappast just så, hoppas jag...
Kommentarer
Postat av: Aino
Ett stort grattis från oss! 🐣🐣
Svar:
enligtvirta.blogg.se
Trackback
