Det kan inte vara så här

Just nu är jag inte stark, eller vad nu Hammarbyare sjunger då de inte vunnit... Det är nästan lika sent som det kändes tidigt i morse och jag har faktiskt... Helt på riktigt... Sprungit som en trasa, eller inte sprungit då för trasor springer inte, men torkat spillningar i uppsugen fukt liksom. Jag vet inte hur jag gjort det, men jag har huvet uppe och tror mig tillfälligt ha släckt alla bränder.
Eftersom ingen av er lever mitt liv ser ni inte heller alla saker som händer i denna bild som togs efter matchen mot Hammarby förra helgen. Det är heller ingen idé att jag nu beskriver alla detaljer eller ens helheter av vad den här dagen innehållit. Jag kan dock nämna att jag sovit stående för första gången sedan i det militära och jag har diskuterat whats app medelst sms med min far på samma gång som jag hjälpt min son med information om Lagtingets presidium och uttryckt min häpnad över saker som sedan löste sig tillfälligt.
 
Jag är hemskt ledsen att erkänna något som min mor kallar svaghet. jag är riktigt jädrans trött just nu. Det är bara det att jag vet att jag glömt någonting som jag sedan vaknar i natt och inte orkar åtgärda.
 
Förresten har min kollega Kristoffer gett mig visshet i att Leakomatic är en fruktansvärd och hemsk uppfinning. Så det så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0