Vari ligger det orättvisa?
Det blev sommar och sol. Edit stortrivs på fotbollsskolan, Linda och Emilia är i Estland, Rufus kom in på Lusse och Fru Kickan vill ha en stor stock flyttad. Jag hade en god vän över på kaffe, eller te egentligen och har det väl ganska okej just nu. Sen läser jag så klart nyheter om hur ett Nytt Alternativ helt bokstavligen tog över regeringen och hur kvinnor blir förminskade av män. Nu ska ingen tro att jag kommer att säga emot det sista. Jo, kvinnor blir ofta förminskade av män. Jag vill bara lite problematisera vad det egentligen är som förminskas och även kanske fundera över om man hänger upp sig på rätt saker...
Endel av er har kanske läst om Holmalunds damlag som mötte Mallbacken i en seriematch på en annan arena än den vanliga hemmastadion. Orsaken uppgavs vara föreningens herrlag som skulle ha en kubbturnering för sina sponsorer på den nämnda hemmaarenan. Stora rubriker och svenska landslagsspelare som mår illa blev följden så klart. Herrlagets sponsorkubb är alltså viktigare än damernas seriematch. Skäms herrar! Ja skäms alla män som tillåter detta utan att säga ifrån! Läser vi lite vidare i de artiklar som senare tagit upp ämnet ser vi att ingen i Holmalunds damsektion varit det minsta upprörda och att det hela varit ett medvetet val, med fakta på hand. Man kunde ha spelat matchen följande dag på sin hemmaarena utan problem för sig själv eller motståndarna. Sponsorevenemanget hade varit känt då serien lades, men man hade valt att spela just den dagen helt frivilligt. Matchen på reservarenan lockade dessutom ungefär fyrfaldig publik (430 per eller nåt) jämfört med vanligt. Kort sagt, inget drama men extremt fint skottläge för krigsrubriker!
Alltid då och då blossar den gamla omklädningsrumsdiskussionen upp gällande Åland United och WHA. För några år sedan fanns det en lokalpolitiker som minsann visste att ÅU inte fick använda WHAs inre omklädningsrum. "Det talades på läktaren" skrev hon faktiskt till mig då jag frågade varifrån hon hade fått hela grejen. Hon visste också att vi inte ens fått tillgång till omklädningrummen då vi skulle möta regerande mästarna Turbine Potsdam i Champions League 2010... Ja, jag var ju där och nog hade vi omklädningsrum alltid, förutom vi manliga ledare då. Jag, Vesa Kumpula och Bernt Schröder fick vara färdigt omklädda, för WHA är inte anpassat för damfotboll i och med ett för litet antal omklädningsrum. Det skulle ha stridit mot UEFAs reglemente att inte använda dessa omklädningsrum, så självklart användes de. IFK Mariehamns herrar fick helt enkelt packa sina grejer och ta ut dem ur utrymmena. Det samma gjorde de också inför sista matchen i Damernas Liga mot PK-35 2014 då vi hade den där rekordpubliken på nästan 1600 pers och förlorade 1-2, ni minns kanske? Faktum är att OM ÅU skulle ha ett eget omklädningsrum inne i WHA skulle detta tvingas tömmas varje gång IFK har herrmatch och tvärtom då ÅU har hemmamatch. Eftersom ÅU inte tränar regelbundet på WHA ser vi det som onödigt att flytta ut och in och har därför helt okej tillfälliga utrymmen uppe i de gamla omklädningsrummen. Det som skulle krävas för att vi alltid skulle begagna WHAs inre utrymmen vore helt enkelt att ett nytt omklädningsrum för bortalag byggdes. Då kunde IFK ha sitt, ÅU sitt och bortalaget kunde gå i det tomma. Om någon tycker det låter fånigt att inte kunna tömma omklädningsrummen vill jag jämföra det med en total städning av ditt kontorsrum. Alla personliga grejer ut och papperen i ordning och inlåsta, typ 1-2 gånger i veckan... Glömmer du är det kaos!!!
Ni minns säkert Damernas Champions League final i Berlin 2015 då Frankfurt piskade PSG? Aj inte? Nå så här såg det ut i alla fall. Alla yttre förutsättningar för själva fotbollen ges av UEFA för själva matchen. Där finns ingen direkt orättvisa om vi jämför med herrar.
Jag kan även här och nu avslöja en sak. Åland United får träna på WHA. Vi har tränat där inför våra hemmamatcher under de senaste åren och vi får precis de träningstider vi ber om, ifall bokningsläget tillåter, precis som IFK Mariehamns herrar. En person såg mig på WHA för nån vecka sedan och sade menande och undrande "Jaså, ni får alltså träna här åtminstone!". Varför skulle vi inte få? Nu då vi är en Mariehamnsförening får vi ännu mera faktiskt. WHA är väldigt tillmötesgående. Orsaken att vi inte tränar där oftare är att vi helt enkelt inte har råd! Nej, vi har inte råd och därför tränar vi ute på landsbygden på våra gratisarenor Hammarvallen och Markusböle. Jomala Konstgräs, som vi måste betala för dock är ett tillhåll inför bortamatcher på just konstgräs. Det är alltså inte att vi inte får. Det är att vi inte har råd!
Ett fint evenemang för flickfotboll hölls i söndags på Vikingavallen. IFK grön (med Edit som nr 18) möter här Åland United (som vi samlat ihop av flickor som spelar i pojklag inom LIF, IFFK och IF Fram). Bästa tid (enligt någon i alla fall), bästa vädret och bästa underlag gavs flickorna, som faktiskt är vana vid bra tider och bra planer. Det där som man läser om att flickor ges sämre träningstider gäller inte på Åland, faktiskt!
Det jag säger nu låter som om jag vill säga att kvinnor inte alls förtrycks inom fotboll. Egentligen är det det, men ändå inte. Jag kan erkänna att jag avskyr då folk häver ur sig "det där skulle aldrig hända inom herrfotbollen" eller inom herrfotbollen då man säger att det inte skulle hända om det vore HJK... De flesta saker har sina naturliga orsaker och det är dessa som är problemet!
Varför har vi inte råd att träna på WHA? Varför gör vi inte flerårskontrakt? Varför måste spelarna jobba utanför fotbollen? Det är tre ÅU frågor för A-laget. Ett svar är att det kommer för lite publik till våra matcher för att vi ska kunna få de inkomster vi behöver för att räta ut alla de tre frågetecknen. Att det kommer lite publik påverkar sedan sponsorerna så klart och det blir i längden ännu mindre att klara sig på.
Varför kommer det så lite publik och varför är sponsoreringen allmänt tagen mindre än för till exempel IFK Mariehamns herrar? Där är pudelns kärna. Det är här man inte tar oss riktigt på allvar. Och det leder så klart till att då man kommer till platsen för att ge det en chans tycker man att det ser "enkelt och amatörmässigt ut" och så liksom biter det en i svansen. Det är här det hela blir ett enda moment 22. Vi kan inte klaga över att inte ges möjligheter. Vi bara har begränsade förutsättningar att använda oss av dem. Det är där skon klämmer!
Om jag inte visste att tex UEFA delar ut miljarders euro till olika halvtaffliga herrlag som spelat i turneringar och fallit ut i första omgången av kvalet (lite som IFKs herrar) medan finallagen i Damernas Champions League ibland inte har riktigt råd att flyga till landet där de ska spela skulle jag kanske inte tycka så mycket. Nu tycker jag dock att det, eftersom det finns pengar kunde användas där det behövs. Medveten om att jag låter som en socialdemokrat stoppar jag upp genom att fråga vad som anger behov. Emedan herrarna har tjänat ihop dessa pengar, jo det har de, försök inte säga emot där, ska inte då herrarna även ha tillgång till dem? Tycker man så, fine. I så fall ska man dock inte säga att man är för damfotboll och vill utveckla den. I dag behövs en viss, eller låt mig säga som det är, massor av särbehandling för kvinnlig fotboll genom rena och skära ekonomiska bistånd. Detta ifall vi vill att flickor och damer ska kunna använda sig av de möjligheter som nu redan skapas för dem att spela fotboll på hög, mellan eller kompisnivå. Bara vi som arbetar inom skrået kan visa oss värdiga denna, men bara den stora allmänheten kan skapa berättigandet genom att ta det till sig.
Är det svårt att få ihop? Jo, det tycker jag! Amen!
Kommentarer
Trackback
