Tom fast full av intryck och bara uppgivenhet fast det är hoppfullt

Då börjar denna utsökt vackra och varma junidag vara till ända. Edit och Fru Kickan somnar framför en film, eller det är väl Fru Kickan som somnar om jag ska säga som det är. De stora barnen drog iväg i eftermiddags och har väl ätit middag på stan som de skulle. Lite häftigt att poliser med kpistar jagar folk i lilla Mariehamn... Inte för att jag tror att det har med någon som jag känner att göra.
 
Så här ser Hjärtrud ut just nu då han pryder blomsteruppsättningarna på garageuppfarten. Även han behöver samla energi för ett skolår i klassrum 12. Jag tror att jag är bjuden på Camillas 50 årskalars. Jag är osäker men det stod på facebook att jag var bjuden, tror jag. Kanske något att ta på allvar då. Ingen match den helgen eftersom det är Öspelsfinaler... Däremot bär det till Kuopio sedan direkt...
Här står Hjärtrud mitt i sommaren...
 
 
Sen blev det ju 1-1 på WHA också. Första gången på länge som vi faktiskt bjöd upp till dans mot PK-35. Känslan att vi faktiskt kunde ha vunnit finns där på riktigt och det redan är något att ha i sinnet. Jag tror att det var en rätt bra fotbollsmatch allt som allt också. Få se vad jag tycker då jag ser den igen, men väldigt sällan ändrar jag åsikt faktiskt. Det intryck jag har efter matchen förstärks under natten och sedan brukar filmerna förstärka och bekräfta mina minnesbilder.
 
Sen vill jag bara konstatera att det inte finns något alls vi kan göra mer än det vi redan gör! Vi hade världens bästa sommarväder. Vi hade flexibla samarbetspartners i form av Alandia Cup arrangörer. Vi hade minister Asumaa som hade den goda smaken att hålla ett kort tal så vår tidtabell funkade. Vi hade en förmodad toppmatch som sedan också visade sig bli spännande. Vi hade tusentals fotbollsintresserade barn och deras tränare och föräldrar på plats och alla förutsättningar för dessa att stanna för att få se nationell toppfotboll gratis. Vi hade allt och vi hade dessutom låtit folk få veta det! Vi spelade både Ålänningens sång och Vårt land och åtminstone jag sjöng så det skallade, det kanske dock inte var bland de bästa sakerna med dagen om jag tänker efter...
 
Vad jag vill säga är: Vi hade precis vad som behövdes för att få till en jättepublik i en underbar inramning. Just så där som de där förståsigpåarna säger att man ska arrangera arrangemang... Pyttsan. 359 åskådare kom vi till! Okej, av fem matcher i dag var vi inte sist som vanligt, utan faktiskt tredje. I Tammerfors hade de över 1000 och i Jyväskylä över 400. Jag tror att jag vågar säga att jag vet! Vi kan inte göra mer!!! Det betyder inte att vi inte ska fortsätta göra det vi gör, men om inte dagens koncept lockade folk, då lockar absolut ingenting. Ja, kanske herrfotboll och halvdåliga popband på torget eller nåt annat skit förstås. Men ingenting inom damfotboll gör det. Nu hoppas jag folk visar mig att jag har fel! Jag tror tyvärr inte det. Inte ens matchsponsorn kom!
Vi har våra trogna underbara supportrar och spelarna har sina egna fan klubbar. Florin omges av studenter ur veckans fotbollsskola. Tack till alla er som kommer och som bryr sig. Till resten säger jag väl att... Ingenting faktiskt! Varför skulle jag säga nånting till er när ni inte vill säga nånting till mig...
 
 
Jag såg att Ryssland vunnit Nya Zeeland med 2-0 i Confederations Cup. Jag såg delar av matchen då IFKs damer förlorade 2-0 på WHA. Jag vet att ÅUs F04 vann med 3-0 och har en ny match i morgon. Jag vet dock inte hur IFKs B-flickor har spelat... Och jag har inte ännu börjat titta på Jukola... Där hejar jag som vanligt på Ikaallisten Nouseva Voima och Baeckelaget...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0