enligtvirta

Jag har trott att man inte märker hur långa bortamatchresorna är om man inte gör dem själv. Just nu känns det som att jag märker av resan mycket mer just för att jag inte är där. Kjelle håller mig uppdaterad med saker som att de är på färjan, att alla hunnit till tåget och att de är på hotellet i Uleåborg, nu senast vid halv 9 tiden i morse... Under tiden går livet sin gilla gång här i det civila. Om jag vore med laget hade allt gått till att finnas i bubblan och det hela hade nog känts långt, men ändå intensivt på ett sätt som gör att man inte märker av det. Jag hade troligtvis inte heller varit så nervös ännu vid det här laget, då det funnits dödtid, som brukar kallas hotelldöden av artister och proffsidrottare och ändå på samma gång en gemenskap och kontakt. Nu sitter jag här och borde göra saker, men är bara helt fruktansvärt paralyserad av, inte att inte vara i Uleåborg, men att liksom vara utanför det som jag borde vara inne i på samma gång som jag är inne i detta som alla andra människor är inne i... Väldigt svårt att förklara. Måste upplevas tror jag. Hur som haver är jag fullständigt svag i knäna och magen bubblar. Inte på ett så där äckligt sätt, utan mera som då barnen försvinner ur min åsyn och jag inte har kontroll över vad de gör. Det har jag i och för sig mångårig erfarenhet av.... Uleåborg meddelar att streamen de försöker sända kanske inte är av det stabilaste laget, så jag vet inte om det är värt att länka ut... Blir det film kan den troligen ses på ONS TV efteråt förstod jag, men kan ha förstått fel...