enligtvirta

Vi kanske liknar varandra, Donald Trump och jag även på andra sätt, men åtminstone delar vi, lite i olika divisioner i och för sig, egenskapen att tillåta folk att tolka det vi skriver på sociala medier till sin egen fördel, eller åtminstone till nackdel för någon. Vad Trump skriver bryr jag mig faktiskt inte så mycket om, förutom att jag ofta förundrar mig över vad som kan tänkas hända där under den gråa kalufsen och jag tror mig anta att de flesta som läser mina inlägg nog känner lite det samma. Ibland känns det tydligen viktigt i alla fall att diskutera med andra om vad jag har skrivit. Det får man gärna göra, men då får man, precis som då vi diskuterar Trumps twittranden veta att man för vidare andrahands eller tredjehandsinformation enligt hur vi själv har förstått allting.

 

Jag var i skolan i dag och träffade folk, som liksom jag inte ville vara där när andra var där, så det blev ju lika lyckat som då man tvingades bilda kloster i det gamla Egypten för att folk skulle få vara ensamma ifred och i grupp... Mycket riktigt var det inte personerna som tar åt sig som tagit åt sig, utan det var andra som bestämt sig för att få den som inte tagit åt sig att göra det. Precis som ute i världen då. Nu önskar jag alla dessa en trevlig sommar och har själv stora förhoppningar att inte behöva gå in i det där huset före i augusti. Då blir det ett riktigt helvetesrysare till läsår. Det talas om 29-30 veckotimmar (av max 30 möjliga) undervisning. Det är helt självförvållat så det är inte synd om mig, men tufft så attans blir det. Julfest visar det sig ha blivit igen. Då får ingen som känner minsta form av kissnödighet läsa denna blogg, då blir det ingen julfest!!! Baby ska vi ha och lägerskola med klassen. Sedan hoppas jag vid Gud att vi i ÅU spelar oss till övre slutspelet så vi slipper Uleåborg, Jyväskylä och Kokkola borta under september och oktober... Mitt kontrakt är slut i slutet av november, men nog ska det väl fortsättas på nåt sätt kan tänkas. Eller det där bestämmer ju inte jag...

 

Morgonen började med kaffe och sedan iväg till Hammarvallen där Samuel igen levererade i solskenet. En räddning i hörnet a´la Gordon Banks och en lindning av Olivias handled a´la Willy Van der Kerchof  från VM finalen 1978 blev behållningen, förutom att igen vara tillbaka där allt började i ÅU. Som målvaktsuppvärmare...

 

Efter en hel dag först på planen, sen i skolhuset anlände jag hem till ett hus som var fyllt av kvinnor, främst i åldern 6-8 år, men även Fru Kickan.