Mitt liv och det vackra (?) spelet

Det vore fel att säga att Åbo börjar vakna, eftersom det ser ut som om Åbo inte ännu somnat. Klockan är över 5 på morgonen och de flesta jag ser är nog sådana som inte ännu åkt hem. Vi har ätit vår traditionella ostburgare vid halv fem på morgonen då bussen stannar vid nåt nattöppet ställe för att chauffören ska få vila. Pille underhöll genom att prata oavbrutet. Vi är så pass få i bussen att även jag har kunnat ligga denna gång, med fötterna utsträckta dessutom. För en stund sedan fick jag en sms av Jenny lite bak i bussen att hon behövde ett huvudvärkspiller. Det låg fem kvinnokroppar i vägen, så jag behövde kasta pillrena till henne, missade och Sarah fick söka upp dem i busstoaletten. Ett liv för fotbollsproffs. FBFs man höll på att dratta på ändan då han hörde att vi åker nattbuss på det här sättet. Vi som har Damernas Ligas största budget... Jodu goa Pastorn.. Så här funkar det! Precis som i de där 70-talsfilmerna om patetiska baseballag i skitserier.
Det här är en idealiserad bild av det jag ser omkring mig. Visste ni att kvinnliga fotbollsspelare snarkar?
 
 
Jag är i min bubbla. Matchen i Vaajakoski gav inte seger, ännu heller. Nya Ålands reporter har räknat fel då han säger att vi är 7 poäng från övre slutspelet. Vi är 6 poäng ifrån hördu Håkan. Vi har teoretisk chans ännu. Sen kan det hända att teori inte är allt och det blir tre nattbussar till under hösten (i Ligan, Cupen kommer skilt). Två helger kvar att få det klart, förutom då cupen alltså.
 
Jag är väldigt väldigt irriterad på domaren Anri Saarivainio. JyPKs för dagen helt vimsiga mittback Begolli gjorde under första halvlek en reflexhands, som man kan göra i misstag jo, men jag har sett folk bli utvisade för sådant. I andra halvlek sparkade hon, vem det nu var, Sofia kanske, i magen och höll fast henne med benen i en riktig osportslig eftersläng. Även den kunde ha gett direkt rött kort, men alla dagar i veckan en varning. Anri dömde två frisparkar, men ingen som helst varning. Alla som vet hur en varning påverkar en mittback vet vilken enorm fördel för JyPK domaren gav genom att totalt strunta i reglerna här. Vad händer sedan? Raissa går lite hårt in i en 50-50 situation. Frispark var väl sådär, men inte helt fel. Vad gör kvinnan (=domaren då?) Jo, hon gräver fram ett varningskort ur bakfickan. Helt absurt. Detta var Raissas fjärde varning och hon är nu avstängd nästa lördag mot Ilves. Skäms Anri. Riktigt dåligt , fast jag nu säger det så här... Jag vill inte ha videodomare, men jag hoppas att någon behörig ser videon och håller henne där borta några veckor så hon hinner begrunda...
 
Motståndartränaren Jukka, som jag känner från tränarkurser från 2001 funderade före matchen vad man skulle göra om man vore normal. Det där att jag snart har fem barn, en fru, heltidsjobb på annat håll och så vidare ryckte han på axlarna åt. Jo, sånt där har han också... ändå, varje år, samma ångest, men samma iver. Varje år känns det för jävligt och sedan bara längtar han tillbaka då säsongen är slut. Efter matchen i dag var Jukka inte lika filosofisk, han var mest arg över att inte ha vunnit, men vi klappade varandra så där machomanligt på ryggen och hoppades att inte ses mera i år. Om vi gör det är vi nämligen båda i nedflyttningsserien eller har haft oturen att lottas mot varandra i cupen. Jukka är en riktig fotbollsmänniska, som jag dristar mig säga att jag själv också är på mitt eget lilla sätt.
 
Jag är inte ensam vaken inom familjen heller. Linda har just slutat jobba på taxicentralen vet jag, och Rufus smsade från ett tält, tror jag det var, att allt är bra.. Det tror jag säkert.
 
Snart frukost på färjan. I kväll börjar EM med två matcher. Jag saknar min familj fast den alltid finns i hjärtat. Jag lever som jag vill leva. Spelet är vackert, fast omständigheterna inte är det. I dag ska jag inte verka trött då jag kommer hem så folk är glada och vi kan prata avslappnat!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0