enligtvirta

Mot eftermiddagen nu på onsdag börjar det lite plana ut. I och för sig har morgonens och förmiddagens program inte varit direkt sammakopplade med det jag tänkte berätta om från i går, men sammantaget kan jag om inte annat informera Bosse, som väckte mig i morse genom att ringa för att höra hur det går, att mycket har hänt, men inget som för det han och jag jobbar för gemensamt framåt...

 

I går var alltså dagen för Huvudsponsor Anders Wiklöfs 25e Julikonsert. Det är en vacker tradition, om det nu blivit tradition på två gånger och 5-6000 människor kommer till platsen, två kvarter ifrån där 2-3000 andra människor firar Rockoff för att tacka för gratisbiljetten, eller följa konserten utanför staketet utan biljett. Anders Wiklöf är värd allt tack han kan få och i min värld blev det inte sämre då han även hyllade Finlands 100-årsjubileum då han fick prata ostörd vilket han ju får eftersom han är värd och arrangör. Eftersom han är Anders Wilköf tyckte heller ingen att han var finsknationalistisk och bedrev kolonialpolitik, vilket säkert många tyckt om till exempel jag hade stått där och sagt precis samma saker som han. Väl så. Det är skillnad på vem som säger saker. Därför behöver vi rätta personer att säga rätta saker, så funkar det i världen!

 

Det som däremot inte funkade och som fick mig att bli riktigt arg faktiskt, trots att jag inte var överraskad var beteendet hos de svenska arrangörerna, eller främst killen som stod för de praktiska arrangemangen nere på verkstadsgolvet. Alla mina fördomar mot nonchalanta evenemangsarrangörer som ställer sig på höga hästar och vill bli avgudade på samma gång som de kan styra och ställa med vem de vill hur de vill blev tyvärr ännu en gång besannade. I fjol stod ju Åland United för hjälp med arrangemangen. Styrelsen och några andra involverade (bland annat jag) var där hela dagen och bar bord, dekorerade scenen, bar lådor etc etc.Till kvällen anlände ÅUs spelare som skulle agera publikvärdar. Efter föreställningen blev samma grupp som hade varit på dagen kvar och packade ihop stolar, bord, stängsel och så vidare. Jag var hemma vid närmare 3 på natten då minns jag. Ett litet kackalorum hade vi haft i samband med att arrangörsfarbrorn hade velat ha spelarna att städa området och samla in stolar trots att det var överenskommet på annat vis. Ett samtal till Herr Landshövding som sedan personligen kom dit på konsert och ordnade upp det hela räckte då. Jag hade till och med ett backstagepass som gjorde att jag kom in och fick vatten, smörgås samt närkontakt med Linda Lampenius och Robert Wells...

 

I år hade Herr Landshövding gjort klart att Åland United ställer upp, men enbart med spelarna och enbart som publikvärdar. Allt var under kontroll, förutom informationen från svenskarna som ordnade det hela som kom fram först då jag använt flere olika kontaktmedel och låtsats vara riktigt arg. 16 spelare skulle det vara och 15 var de där då ordergivningen började. Ann-Sofie kom 30 sekunder sent och då var alla där. Per Johansson, som mannen som styrde upp det hela hette. Förklarade uppgifterna för flickorna. Jag stod bredvid och hörde karln säga att alla ska stanna kvar efter konserten och bära stolar, samt städa området. Men NEJ. Det var ju precis det som var överenskommet att inte gällde. Jag fick stiga in och meddela karln att så inte är överenskommet. Han i sin tur meddelade mig att hans uppdragsgivare har sagt till honom att flickorna bär stolar och städar. Härvid utbröt en kamp liknande "Min Pappa är starkare än Din Pappa", eller Gammaltestamentligt mellan Mose och Farao "Min Gud är starkare än din gud"... Mitt i det hela säger Per Johansson till mig "Anders har sagt att jag inte ska lyssna på nåt skitprat, utan att alla ska göra som jag säger eftersom han betalar kalaset." Nu känner jag ju inte Anders mer än att han skakar hand och säger Hej då vi ses någonstans. Dock vågar jag påstå att Per Johansson inte hade en aning om vad han pratade om eller vad han muckade med...

 

Jag fick helt enkelt känna mig tvungen att ringa upp Herr Landshövding som startade en informativ monolog med Per Johansson i telefon. Per Johansson, som tydligen inte lärt sig hyfs och pli mot högre uppsatta personer, fast han lever i en monarki, kanske just därför, avbröt samtalet med Herr Landshövding mitt i Herr Landshövdings mening. Detta uppskattades rakt inte och Herr Landshövding ringde en annan person som liksom står över Per Johansson i hackordningen. Samtalet spelades upp för Per Johansson via högtalare på telefonen och Per Johansson kom sedan till mig och meddelade att flickorna går hem direkt efter konserten och sen får nån fixa det här hur fan dom vill nästa år eller nånting...

 

Spelarna blev alltså publikvärdar. 16 stycken hängde de där, fast man nu mitt i allt bara hade jobb åt 12 stycken. De fick i alla fall gå till backstagetältet och äta smörgås och dricka vatten. Jag satt på en lastpall från klockan 17.30- typ 20.30. Då blev lastpallen full med folk så jag gick och ställde mig vid en utgång istället. Där stod jag fram till att konserten äntligen slutade klockan 23.30 (inte så att publikvärdarna kunde gå hem klockan 23.00 som jag fått mig meddelat i förhandsinfon) och 23.45 lämnade jag området då jag kollat att ingen av våra spelare mera fanns kvar. Per Johansson hade passerat på avstånd och jag hade meddelat honom att jag kommer att stanna kvar här för att se till att flickorna går direkt efter konserten. Då jag kom hem kunde jag se att Italien slagit Sverige med 3-2 (fram till 2-1 fick jag sms av Fru Kickan och Edit och 2-2 visade Pille på sin egen liveuppdatering). Rätt hungrig hade jag blivit, för nåt backstagepass hade jag inte fått i år. Därmed satt och stod jag där på området mellan 17.00 och 23.30 och drack under den tiden en flaska vatten som Sofia hämtade från tältet. Egentligen är det synd att evenemang arrangeras av sådana där sjörövare. Konserten var ju riktigt bra egentligen  och Wiklöf menar så väl.