enligtvirta

Då jag slog upp ögonen såg jag att jag låg i min egen säng, viket inte händer varje natt. Jag såg också att klockan hunnit bli en hel del, men att Fru Kickan ännu sov. Jag mindes att jag hade fått info om att Edit sover hos Pärla och jag visste att de övriga arvingarna fanns på sina håll. Jag konstaterade alltså att det skulle bli att leva en dag till. Jag kom även på att det är söndag. Fru Kickan som vaknade till meddelade mig att jag är sjuk... Jaha? Bra att tajma in det till en söndag i juli då. Lite svullen hals har jag och är väl allmänt mörbultad, som man är efter 0-4, dock utan att ha spelat... Men sjuk? Knappast. Fru Kickan blir dock salig i sin tro och pussar mig inte i dag. Synd... Jag gillar faktiskt lite handgripligheter av det slaget, men inte i dag då...

 

Vi tog stryk i går jo. Vad mer om det? Selma fick debutera, det värmer hjärtat. ONS förlorade, vilket är bra. Jag kan erkänna att jag inte riktigt skulle ha så mycket inspiration att hamna i ligakval i oktober. Vi kollade preliminärschemat med Linnéa i bussen på hemvägen och såg att vi har sista matchen borta, den 7e oktober i antingen Jyväskylä eller Kuopio. Målet är givetvis att vara i cupfinal helgen därefter. Skulle vi då ha lyckats sumpa det nedre slutspelet så vi är i kval skulle dessa då, med oss i cupfinal, vilket i och för sig med en seger skulle finansiera alla extra kostnaderna med denna nedre serie, då skulle de två sista helgerna i oktober vara kvalspel. Perfekt då att runda av det hela med lägerskola med 8A passligt till upptrappningen av julfestprojektet och höstterminens vitsordsgivning. Undrar när Blobben tänker födas.. Jag försöker jobba för en tisdag...

 

Jag tänker inte just nu gå mer in i "diskussionen" kring Jörgen Petterssons fäktande kring sina lite förivrade uttalanden, som nu ovetande fastländningar tror är IFK Mariehamns officiella åsikt. Jag bara understöder faktum att kärleken till seger nog är större än hatet mot förlust. Alla som upplevt bortamatcher av det slag vi gör med Åland United kan i alla fall relatera till hur otroligt olika det är att resa hem efter att ha vunnit jämfört med att ha förlorat. Årets lag har tyvärr inte upplevt seger på bortaplan ännu. Vi satsar på den 5/8 och Cupen. Förstå mig inte fel. Jag tycker inte om att gräva gropar. Jag kan mycket väl på nyktert huvud (oftast) bete mig som folk och till och med uppskatta saker trots förluster. Det är närmast tomheten dagen efter, då man är hemma igen, som är det svåra. Men det ser ju bara Fru Kickan och i dag pussar hon mig inte...