En par ord om ledarskap
För att tvinga mig själv att bli väldigt ytlig och kortfattad, vilket är enda chansen för mig att få detta skrivet innan jag ska hämta Edit från klasskompisen (Edits alltså) Vikings födelsedagskalas, säger jag nu att detta blir ytligt och väldigt kortfattat. Därmed har jag ryggen fri om någon tycker texten blir ytlig och kortfattad. Smart va?!
Jag jobbar ju som en slags ledare varje dag. I skolan har jag olika ledarfunktioner och inom fotbollen likaså. I världen talas det i dessa dagar massvis om just ledarskap och hur till exempel ledarstilen på USAs president, som rimligen blir annorlunda, eller redan har blivit det, kommer att påverka hela landet och i förlängningen så klart världen.
För att göra en lång historia kort funderade jag på vilka ledare, eller förmän jag själv haft och hur deras stilar fungerat, dels på mig, dels på det de varit ledare för.
I skolvärlden, som elev och senare lärare har jag haft auktoritära ledare till en del. Dessa har skapat ordning, men på samma gång ibland en hel del "svart verksamhet", liksom fanstygen har flyttats ner i katakomberna och ytan ser fin ut, men är kortvarig. Så fort ledaren själv inte är där slår Fan själv till och råttorna dansar på bordet. Det samma har även gällt vissa fotbollstränare, eller för den delen andra ledare också som jag haft att göra med. Det funkar bra då personen själv är där, eftersom ingen vågar annat än att göra som det sägs.
Jag har så klart även varit med om den andra ytterligheten. Dels i fråga om "små möss" som inte vågat ta tag i situationen, utan bara låtit saker hända och sedan inte rett upp det hela. Dessa ledare slutar ofta innan de hinner vara så länge i ledarställning.
Det finns demokratiska ledare och "kompistyper" som jobbar hårt för att bli omtyckta och därigenom kunna styra grupperna med hjälp av förvissningen om att de man leder nog kommer att ställa upp för att "vara hyggliga". Detta är ett svårt sätt att jobba och risken är stor att man blir en "liten mus" innan höstlovet, eller seriestarten.
Hur vill jag ha det då? Ja... För det första är det väl klart att alla ledare, på samma sätt som alla samfund som ska ledas är olika och passar för olika metoder. En av de bästa generaliserade metoderna som jag tror på är en passlig blandning av auktoritet och demokrati. Sköts detta rätt kan det till och med leda till "kompisledning" och total demokrati.
Eftersom han här dels hade en naturlig auktoritet som en av världens mäktigaste män och dels en förmåga att verka "vanlig" kunde han ta sig för att sparka boll med småkillar utan att hans värdighet skadas, snarare tvärtom. Ifall hans efterträdare skulle göra samma sak är risken stor att man skulle beskriva honom som pedofil och dessutom troligen totalt utan känsla i vänsterfoten. Det skulle kännas helt fel och även skrattretande. Därför tror jag inte han kommer att göra sådant heller. Resultatet kan komma att bli att han uppfattas distanserad och de "vanliga människor" han säger sig representera kommer aldrig att uppfatta honom som vanlig. Därmed blir det mindre trovärdigt.
Jag tror ledarskap handlar om trovärdighet. Det är A och O. Det måste vara klart att du är intresserad av din uppgift och även av dem du ska leda. Du måste ge ett intryck av att själv vara i samma båt. Du måste först vara tydlig med hur du vill att det ska vara och sen måste du visa att du menar det. Då folk vet att de kan lita på att saker är som du säger, då kan du även ta till dig vad de säger till dig och tillsammans kan ni skapa det ni vill. Det är extremt viktigt som ledare att inte låtsas bry sig, utan att faktiskt bry sig! Även åsikter som framförs kan verka totalt ointressanta eller till och med puckade. Den som framför åsikten tycker dock den är viktig och eftersom du tar personen på allvar blir även ärendet viktigt. På så sätt kan du få en naturlig auktoritet, som även medger dig att vara "mänsklig". Du kan även göra fel och få dem förlåtna genom att vara uppriktig och motivera ditt folk att tillsammans med dig klara upp det du ställt till med.
Jag vet inte, men så ser jag på ledarskap i alla dess former. Det tar tid att bli en trovärdig ledare. Inga diktaturer har hittills varat för evigt. Många demokratier har överlevt längre, med alla sina brister och fel. Det betyder inte att vi ska släppa alla tyglar och bara kasta in bollen och uppmana barnen att göra precis som de vill. Vi ska finnas där, vi ska visa hur vi vill ha det och ibland om det krävs ryta till. Men vi ska vara så att alla, både de modiga och de lite blyga vågar komma fram och säga saker till dig, för de vet att du inte blir arg, utan lyssnar för att hjälpa dem på bästa möjliga sätt.
Här ser vi några bekantingar titta på Chelsea-Bayern Mûnchen 2012. Vi ser vad som är viktigt och äkta inte sant?! Vilkendera tror ni gjorde mål då denna bild togs?
Japp. Dags att hämta Edit. Fru Kickan passar på att vila sig i form för... Nattsömnen?
Kommentarer
Trackback
