Havuja Perkele och annat Finländskt
Jag tänker inte göra misstaget att skriva en 100-årskrönika, eller förklara min kärlek till mitt fosterland. Då jag numera mest producerar text för att producera text blir det sällan så mycket stake i det jag säger och därmed skulle det kännas dumt att publicera nåt jag sedan inte är nöjd med.
Jag firade Självständighetsfesten i skolan i går genom att klä ut mig till grundskolelärare. Något väldigt typiskt för min folksjäl. En grundskolelärare som faktiskt har betydelse, det är Finland för mig. Syster Malin, är du nöjd? Ska jag skriva mera om grundskolan? Säg till bara! I övrigt steg faktiskt Finnen i mig lite fram. Jag, som faktiskt är väldigt fosterländsk och har känslor för såväl den blåvita flaggan, nationalsången och olika andra saker förknippade med vår 98 år gamla republik, fann mig muttrande vid allt sådant här nojs, som egentligen är jättefint! Jag fnissade då man sade högtidliga saker. Jag vägrade äta tårta, för att det skulle vara "sånt där spektakel för folk som gör sig till" och satt allmänt och försökte göra allt så litet och obetydligt som möjligt... Jag betedde mig alltså precis som urtypen av Finne gör. Jag gjorde mig inte till på ett så demonstrativt sätt att det blev tillgjort... Det kanske var min största bedrift gällande 100-årsjubileumet.
Detta är dåvarande Marjo Matikainen, nuvarande Marjo Matikainen-Kallström vid skid VM i Oberstdorf 1987. Det väldigt finländska uttrycket "Havuja Perkele" myntades precis här, då den ofta glatt leende blonda skiddrottningen i direktsändning högt och ljudligt uttalade denna misstroende- och uppmanande anklagande och på samma gång väldigt desperata och farttillsättande fras. Hon fick granbarr under skidorna och drog vidare mot... Hon vann visst loppet eller? Marjo blev senare politiker, bland annat riksdagsledamot och europarlamentariker. Numera har hon lagt av också med det och leder ett företag som heter...Havu&Per Oy... Jo, på riktigt! Hyvä Suomi säger jag... I går frågade elever under vår Finland quiz i klassrummet dels vad backhoppning är för gren och vad man gör i längdskidåkning... Som Adolf Ehrnroth sade: "Finland är ett så bra land att det nog lönar sig att försvara det!" Jo... Det är dock ett mycket annorlunda land än det var då det senast försvarades med våld. Inte alls nödvändigtvis sämre heller fast nu jag säger det.
En av de goda sakerna med att bo i ett så pass litet land som vi gör är att ingen annan än vi själva noterar vår självständighetsdag med ledighet och sådant. Därmed kan man faktiskt jobba mot utlandet i dag. Sverige, Skottland, Spanien, Italien you name it. De är alla på jobb och blir inte alls störda över jobbsamtal eller brev. Mycket bra säger jag. Mycket bra! Sally sover ute hon också och Fru Kickan har rentav joggat... Kan bli helt okej i slutändan detta.
Vet ni vad det här är då? Jo, det är det Ryska kejsardömets fotbollslandslag. De hann spela 8 officiella matcher innan Bolsjevikerna gjorde slut på den sagan. Den första matchen för dessa var 1912 mot Finland(!), som ju var en del av dem, men inte i fotboll... Även i Olympiska Spel godkändes på den tiden separata landslag, inte som nuförtiden då Storbritannien måste förödmjuka sig för att få vara med, till exempel. Och ryssarna får ju inte vara med alls just nu... Vet ni hur matchen slutade då? Den där första? Jo, 2-1 till Finland!!!
Som jag just sade till Samuel: Ha en riktigt god arbetsdag denna helg! Glad helgdag till er som inte tänker jobba med. Finland ÄR ett bra land och jag tänker fortsätta försvara det! Här på det självstyrda Åland!
Magister Sviberg missade förresten Chelsea-Atletico Madrid i går, men som info blev matchen 1-1. I kväll ny omgång, med goda matcher även där...
Kommentarer
Trackback
