Det firas och fröjdas

Tydligen överlevde jag gårdagen. Åtminstone visar min egen idévärld osökt och definitivt att jag finns. Det blev nästan crazy och 2016-likt på kvällen och följaktningsvis blev sedan natten och morgonen tydligt senhöst 2017 stuk. Nu sover Sally och Fru Kickan, Edit ser på TV till Familjen Rysberg slutar och jag står lite darrande och tittar skrämt åt alla håll samt ser ogjorda saker överallt. Hemgrejer, skolgrejer och Åland Unitedgrejer ser man hänga överallt. Tar man i en av dem drar man på samma gång fram minst två nya som man kunnat gömma någonstans.
En positiv sak med det kommande året är att vi inte kommer att falla ur cupen på våren. Cupen börjar först i augusti och om jag förstått det rätt klarar vi oss vidare till vintern 2019 genom att vinna en enda match. Därmed är våren 2019 igen öppen för oss att falla ut, likt det vi gör här på bilden mot PK-35 på Vikingavallen våren 2015.
 
 
Sen sägs det vara Lilla Jul också. En före detta elev önskade mig det i butiken i går kväll. Därmed förstod jag lite mera varför jag hade låtit mig påsittas som Jultomte hela dagen då... Att eleven dessutom påstod att KHS lärare är bättre än de i Ålands Lyceum är i sin tur mera intressant. Det var faktiskt första gången någonsin jag hörde någon säga så och nuförtiden är väl det där med källkritik något man får ta på största allvar. jag menar, varför bry sig om vad en elev som upplevt båda säger som sin subjektiva åsikt... Dumskallar finns det överallt, tydligen...
 
100-årsjubileumsbaler och festligheter hör man om hela tiden också. En rätt skarpsynt artikel framförde kontroversen med att Jokerit firar 100-årsjubileum för Finland genom att spela mot ryssar, som rimligen firar 100-årsjubileum för Bolsjevikrevolutionen... Jag vill bara säga att utan Bolsjevikrevolution hade vi nog inte haft ett finländskt hundraårsjubileum just i år... Kanske vi inte heller hade haft inbördeskrig, tysk kung eller så mycket annat... Vad vet jag nu om sånt? Jag är ju bara en historielärare... I Edits skola hade man bal i alla fall i går. De finklädda flickorna hade dansat vals med finklädda pojkar förstod jag på Edit. Därför var vårt sovrum här hemma fyllt av flickor som dansade just vals under stora delar av kvällen i går...
 
Även vår skola firar ju 100-årsjubileum. På tisdag ska vi ha festligt sägs det. Igen... Man skyr inga möjligheter att störa undervisningen ser vi. Nåja... Vi ska rada upp oss, skaka hand med Presidenten (Rektor Granberg säkert, vet ej om de förstärker med skoldirektör och Förbundsstyrelseordförande... Kanske eleverna från Hammarland och Eckerö skulle ha någon egen kommunpersonlighet att skaka hand med så det inte blir fel...) och sedan lyssna på finsk musik...
 
Jag är ju, som ni vet, ingen främling för finsk kultur, det finska språket eller något annat finskt. Jag ser mig själv som en del av den samma. Dock ser jag mig finländsk. Där är en liten skillnad. Finlandssvensk har jag alltid haft svårt att vara. De blåvita färgerna har alltid varit mig närmare än de rödgula. Jag vill kunna prata obehindrat på flera språk utan att fundera på vad som är rätt språk eller fel språk, jag vill också se både min barndoms hembygd som min nuvarande som delar av det jag känner är finländskt. Jo, Åland är en del av det för mig, som Hawaii är en del av det amerikanska, lite samma... Därför är det lite roligt, eller ska jag säga intressant att se hur olika personer tolkar "finskhet" och självständighetsdagen. Det är presidenter, krig och finsk musik... Onekligen finskt, inte sant Mannerheim på ren franska? Ibland undrar jag om det inte är lite så att vi känner oss fira och högakta något som vi tror är på ett sätt utan att riktigt veta vad det egentligen är vi firar... Ett favoritcitat från de många facebookflöden jag läst lyder: "Jag känner egentligen inte att jag vill fira det här landet alls som det är i dag, en jag högaktar alla dem som kämpade för 100-år sedan." Vem avses här som de kämpande? Bolsjevikerna? HJK? Skyddskårerna? AIF? Paavo Nurmi? Vem? Eller vet man bara inte riktigt alls vad man pratar om kanske...
 
 
För mig är finländskhet också så klart presidenter och alla de där grejerna. Det är också oändligt mycket mer! Den innefattar grundskola, Tuomari Nurmio, Arne Alligator, fotbollens Via Dolorosa, allmän misstro mot Mats Sundin, hela min stora familj, alla andra som vill vara en del av vårt land och... faktiskt också... de som är obstinata, oengagerade eller totalt ointresserade att vara en del av Finland. Just ni hör också hit. "Vart är ni på väg?", kan man fråga dem. "Till Enare och förgripa oss på vargar", svarar de... För övrigt ett av de mest finländska uttryck jag hört och som jag uppskattar högt... Alla som läst lite vet också vilken bok detta väldigt fritt och dåligt översatta citat kommer från.
 
En sak som dock för mig är definitiv sanning och som inte kan kompromissas är att man badar bastu naken! Allt annat är utländskt och i detta fall fel!!!
Sen en gammal bild, till exempel för er alla som funderar på att beställa en retrotröja. Chloe Jones spelade i denna bortavariant 2015. Hon ville komma tillbaka härom året, men vi lyckades sumpa det. Nu vil hon inte mera lämna Aston Villa. Hur vet jag det? Nå, jag har ju frågat ser ni...
 
 
Vad annat? Inte så värst mycket mer än då jag började skriva... Inget har ju blivit gjort här medan jag skrev ser ni... Fyra skottskor, en finska, en spanjorska, en makedonska, alldeles för många amerikanskor, lite afrikanskor och så vidare... Sen ringer Bosse från Saltvik och vill veta vad som händer. En par svenskor i Italien har också blivit heta på att ringa och skriva... Det låter bättre än det är kan jag säga...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0