Jag blev en rektorskramare

I dag stod mitt i allt Rektor Granberg vid min sida i klassrummet. Det var mellan en par lektioner och jag höll, likt alltid, på att e posta något. Jag undrade om han hade nåt ärende. Det sade han att han egentligen inte hade, så jag hörde mig själv undra om vi skulle kramas eller nåt. Det tyckte han att vi minsann kunde, alltså kramade jag rektorn och rektorn kramade mig... Sen gick han och jag fortsatte e posta. Detta var bara en sekvens ur vardagen i Kyrkby Högstadiskola...
Lite så här kan det ha sett ut ifall någon tittade in genom fönstret.
 
 
Annars kom skolan igång som sig bör. Mat-Inger statuerade exempel redan första dagen i matsalen, där Sandra beordrade min klass till fel bord och det gick snett innan en enda spaghetti hade rullats. Då jag jobbade med min klass i syfte att skapa självutvärdering samt målsättning blev svaret ofta att de är bra på att prata, men behöver bli bättre på att hålla käft... Kanske inte helt fel slutsatser om jag ska vara ärlig. Sen hörde jag en kollega förklara för skrämda barn som ska inleda sina schemalagda högstadiestudier i morgon  i mitt klassrum att jag "ibland pratar lite högt och säger en massa saker, har uppochnervända kossor i klassrummet, men är jätte jätte snäll...egentligen." Få se om någon bryter ihop då. Det brukar kunna hända vid rookiernas första lektioner... Men hoppas inte, för det blir så stökigt.
 
Om inte jag hade haft Maiju i telefon i en timme, samt haft Spora på besök i klassrummet hade jag knappt kommit ihåg att jag är Sportchef i Åland United. Sen då e posten började rassla in och då Herr Landshövding ringde mindes jag igen. Jag tror att Fru Kickan och en massa andra tror att jag är på träningar mest hela tiden, men det är jag inte. Det är hela tiden något, men sällan det här.
Det är därför vi har tränare och då jag är på plats minns jag hur det var och vad allt är fråga om. I morgon ska jag ta mig till Hammarvallen för fredagsträningen, tänkte jag.
 
 
Sen köpte jag bilen då. Nu har jag en blå Ford. På vägen hem försökte jag få tag i Fru Kickan för att höra ifall jag kunde åka via motorfordonsbyrån och fixa klart papperen, eller om jag behövde hämta Edit, som ju haft sin första skoldag i tvåan. Ingen Fru Kickan fanns att nå på vare sig jobb- eller mobiltelefonen. Gurkan däremot svarade då jag fick tag på henne och Edit fanns i godan ro hemma hos henne och Pärla. Fru Kickan har många goda egenskaper, men hon har sannerligen inte svart bälte i kommunikation. Jag åkte från Edits skola, dit jag hunnit till motorfordonsbyrån och sedan hem.
 
Efter middagen var vi och fraktade hem Röda Bettan, som Röd Bettan ännu en gång tackas så innerligt för att ha lånat ut. Jag var även via Edits lags träningar för att få säkerhet i att det går att låna IFK spelare till Åland Uniteds flickor i helgens pooslpel om det behövs... Edit själv hostar till den grad att hon fick bli hemma. Bara nu ingen i IFK ledningen läser detta... Eller kanske det är bra om de gör det.
 
Just nu är det en ganska lugn stund då e posten verkar vara ur funktion. Sen hör jag precis att det varit terroristattack i Barcelona och så var det med den glädjen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0