Utanför bekvämlighetszonen
Det lär ska vara så bra att utmana sig själv. Man utvecklas mest om man känner sig lite obekväm och gör saker man inte har gjort förut, eller om man gör dem på ett lite annat sätt än man gjort tidigare. I mitt liv har jag sällan problem att gå utanför bekvämlighetszonen fast jag ändå alltid gör samma saker. Det är förhållandena omkring mig som förändras och utmaningen blir att hålla allt lika fast förutsättningarna hela tiden ändrar.
"Ingenting behöver förändras" sa Fru Kickan då vår tillökning planerades, eller kanske informerades om vi ska följa en mera sanningsenlig variant. Nej, förvisso. Ingenting behöver förändras, men ska det lyckas med en ny baby i huset kräver det sannerligen blod, svett, tårar och en hel massa Perkeleanda. Jag ämnar dock försöka. Mina 4 äldre barn ska ha samma uppmärksamhet som nu (endel av dem kanske vill ha mindre, andra är glada att de alls uppmärksammas), skolan med klassföreståndarskap, ledningsgrupp och Elevråd samt alla undervisningsgrupper ska bedrivas som om ingenting händer. Sportchefsskapet i Åland United blir den stora utmaningen. Det ska gå! Jag ska vara närvarande och stöda min klubb och mina lag. Lite spyor på Macrontröjan, som kanske då faktiskt finns i min storlek, kommer inte att störa. Men att säga att det bara blir som hittills är nog att bedra sig själv!
Elsa fick utmana sig själv ordentligt i fredags och gjorde debut i Damernas Liga i hårdaste möjliga förhållanden, borta mot PK-35. Inte illa, flickan går ju bara i åttan... Kalevi Hämäläinen har förärat oss bilden.
Här i skolan går utmaningen att hålla allt vanligt ständigt i diket. Jag tror att vi aldrig har kommit så här kort, så här sent på året i niornas historia. Jag kommer att dödsföraktande driva vidare enligt planen och sedan sitta där och må dåligt ovetande om alla elever ens kommer att hinna med det som de själva kommer att planera att hinna med. Sist och slutligen, i skolan, fotbollen och livet kommer improvisationskonsten fram. Den löser allt! Bra- eller dåligt... Blir det skit kommer man att minnas det, blir det bra märker ingen. DET är att leva utanför bekvämlighetszonen.
Lennart meddelar att WHA gräs är klart för användning. Bra. Vi får en fredagsträning och en lördagsmatch där. Rufus ändrade på mina morgonplaner. Simningen uteblev och upphämtning utanför mopedservice inföll istället. I eftermiddag ska Edit till dans och jag försöker infinna mig på Vikingavallen. Hoppas Fru Kickan kan hämta hem flickan från dansen. I dag måste jag informera Mat-Inger om att det inte är önskvärt med denna sorts mat varje dag. Kåldolmar gjorde att jag, som kollegan Ida så riktigt uttryckte, åt vegetarisk lunch... Snacka utanför comfort zone...
Turkiet liknar mer och mer det gamla Tyskland. Till och med en överläppsmustasch har Erdogan. Hu... Nord-Korea kan tänka sig att använda kärnvapen och Trumpen, eller Donken som han ju kallas, minns inte så noga om det var Syrien eller Irak han bombade medan han åt chokladkaka med Kinas President. Mitt i allt är de där Ronald Reagan oh plasten som jag skrattar åt då jag undervisar Kalla Kriget inte så roliga mera... Även här är det utanför bekvämlighetszonen att hålla allt normalt, men det ska gå!
Detta är från 2013, men man ser ändå att jag inte är bekväm med selfies... Emilia kanske inte var bekväm att jag var med på hennes bild. Just nu är Emilia stor och agerar dagistant.
I kväll måste det i alla fall vara vant. Magister Sviberg ska få en sms. Vad jag förstår får han hålla till godo med Real Madrid-Bayern München från Yle. Jag undrar om jag inte måste kittla min obekvämlighetsnerv och se Leicester City-Atletico Madrid jag...
Kommentarer
Trackback
