Hur stilla är den här veckan egentligen
Av någon anledning kallas denna vecka för "Stilla veckan". Det är nog att dra på för fullt det. Julen klarar ju sig med bara en Stilla Natt... Denna vecka ska vara stilla för att kristendomens Messias red in i Jerusalem på en åsna i går, häremellan ställer till med tumult i judarnas tempel och sedan till slut på torsdagkvällen blir arresterad och dör genom en väldigt plågsam avrättning på fredag eftermiddag. Sen dyker han upp igen i en trädgård på söndag, samt för vandrare på en landsväg inkommande måndag. Hur stilla låter det? Dessutom har man, för att öka stillheten valt att fira det genom att imitera häxor, kycklingar och harar, samt att måla ägg och äta imitationer av dessa gjorda av choklad. Sen tycker någon att offsideregeln är invecklad...
Egentligen gillar jag påsk. Jag kan faktiskt erkänna att jag har lite svårt med att Åland United ska spela på Långfredag, men det känns ändå inte värt att lämna 3 poäng till PK-35 bara därför. Redan Långfredagen 1985 spelade jag ju själv, då vi var nere i det hugenottiska Paris och gjorde Europasuccé med HJKs C-juniorer.
Då den här bilden publicerades på Facebook i samband med påsken 2011 kom jag att kallas Munapää... Så kan man ju säga jo... Ser ni förresten hur färggrann grön t skjorta jag hade på den tiden. I dag är jag blå igen. Nån måste ha tvättat och satt in kläder i klädskåpet...
I kväll är det Åland Uniteds vårmöte. På basen av de ymniga telefonsamtalen med Herr Landshövding, som skulle bort och vara ledig i helgen blir det knappast så dramatiskt. Vi ska förhoppningsvis besluta att flytta vår hemort till Mariehamn och ge våra ägarföreningar möjlighet att skänka sina fostrarpengar för de åländska spelarna som slår sig in i ÅUs A-lag tillbaka till ÅU. Före det tänkte jag hinna dyka upp och följa med Craigs genomgång inför Långfredagsmatchen. han har förberett laget i över en vecka nu i Maijus frånvaro. Spännande att många av våra supportrar på basen av deras tippningar på vår hemsida eller Facebookmotsvarighet tippar förlust, eller i positivaste fall oavgjort. En svettig 1-0 till oss vore alltså en extrem succé.
Helgen förlöpte i många tecken. Jag kan erkänna att jag, trots den väldigt sorgliga bakgrunden är rätt bekväm med hur vi behandlar lastbilsattacken på Drottninggatan. Svenskarna själva tar det med vederbörligt allvar, men kör på för att visa att ingenting förändras. Här österut tar man det också lugnt. Redan på lördag var folk i vanlig ordning på helgbesök i Stockholm och spelarna i IFK Mariehamn hade spontana sorgband i matchen mot JJK. Här i skolan hade vi en tyst minut mitt i första lektionen som Rektorn körde genom högtalarsystemet. Enkelt, koncist och precis som jag själv vill ha det. Vi ska få sörja med de skadade och de dödas anhöriga, men vi ska fortsätta som om ingenting hade hänt i det stora. Bra Norden. Och visst får vi arrangera manifestationer och kärlekskampanjer om vi känner att det är rätt. Det viktiga är att vi lever som vi lär. Det är nu min övertygelse i alla fall.
Kommunalval var det också. Ser ut som om PerSunas Jytky lite har jytät färdigt... Den just nu så trendiga lutningen mot gröna och solidariska alternativ verkar vara på G även i Finland. Det är i och för sig beklagligt att Socialdemokraterna och andra anti-det ena och det andra inte har en naturlig spottkopp för allt de tycker är fel nu... Kan vara jobbigt, men jag lovar att det dyker upp någon, eller något att skylla saker på! Det ordnar sig alltid ska ni se...
I morgon är det Danmark-Finland och sen åker spelarna hem. Julia åker till Åbo, om hon inte bor i Pargas då, därom vet jag intet. Anna åker till sig i Norge. Julia hade ju en par år med oss på Åland och Anna, som slutat hälsa på mig för några år sedan fick bli utkörd ur Ålands sovsal vid Pohjola Cup under flere år då hon var i 13-15 års åldern. Jag minns då jag påminde henne om att hon faktiskt spelade för Åbo och därmed kanske inte skulle vara med då Åland hade matchgenomgång. "Aj jo..." sade Anna då.
Yes baby! Så är det skrivet!
Kommentarer
Trackback
