Eckeröbussen- eller att komma fram då man kommer
Här i min skola, eller kanske det bara är i mitt klassrum finns ett begrepp som kallas Eckeröbussen. Det betyder helt enkelt att man kommer då Gud vill, typ. Ofta är man inte i alla fall i tid så där i Luthersk mening. Man kan även tycka att det ju är bättre att komma alls än att missa hela målet till följd av att ha hastat.
I natt påmindes jag av Maiju att jag ju behöver öppna Vikingahallen för morgonträningen. Förra veckan hade jag lånat nycklarna till henne och kunde då satsa på ledningsgruppsmöte i skolan. Så klart hade jag fastnat framför en dokumentär om kvinnor i 1600-talets England och sedan gjort misstaget att kolla e-posten och därmed skrivit i min mening korrekta svar fram till närmare halv ett. Det gick dock inte att missa väckningen och då jag gick ut och märkte att hela världen består av blöt snö hade även Emilia och kan man tänka sig, Edit kommit igång. I snömodden som fick hela vägen att se ut som en parkeringshall, med ena bilen efter den andra fästad i snövallarna, körde jag ut till Jomala, öppnade hallen och vårt bollförråd, smsade Maiju, Vikingahallens personal och Pernilla Hjärne om att det nu är öppnat samt körde hem igen för att få igång Edit. Även Rufus fick jag lov att sparka igång med tanke på att detta väder inte är ämnat för mopedförare. Då meddelade Maiju att vi ställer in morgonträningen. Jag förstår, det är inte helt försvarbart att träna fotboll med snö upp till knäna då man samma eftermiddag ska ha veckans tuffaste träning. Jag hade i alla fall gjort mitt jobb! Jag hade inte kommit med Eckeröbussen!
E-posten går varm i dag. Sponsorer och ägarföreningar är på samma gång engagerade och på samma gång kritiska till vår verksamhet och hur den verkställs. Ingen är insnöad där inte. Sen kommer eftermiddagens Nya Åland också att belysa faktum att ingen egentligen bryr sig om oss... Eller, Nya Åland bryr ju sig eftersom de skriver om det på en helsida.
Det är så mycket mycket mera än vad ögat kan se det här med damfotboll, eller säkert precis vad som helst... Själv blir jag ödmjukare mot i princip allt hela tiden. I eftermiddag ska jag göra färdigt laguppställningsbladen för lördagens match. På kvällen blir det föräldramöte, som förälder i Edits lag. PK-35s matchfilmer är också försvunna från ligaservern. Jag har satt igång en skallgång som nu leds av självaste Marianne Miettinen!
Mat-Inger har rustat för salladsbuffet. Hoppas det finns någon mat med också, då kan det ju bli riktigt gott. Just nu, förutom att jag förbereder undervisandet av grunderna i hinduism, historiaprov med 9F, samt kalla kriget med två grupper, besked från Hammarland om huruvida vi kan räkna med gräsplan där från och med 1a maj. Pallokissat fixade jag i alla fall till knatteplanen i Jomala på lördag morgon. De vill hoppa och skutta lite före vi spelar på WHA. De har valt att komma tidigt och sova på hotell. Där ser man, där ser man!
Jenny kommer i morgon. Lillemor ska ordna att Maiju hämtar. Sen ska jag få Löfqvist att vara alert på försäkringsbolaget också, så allt är frid och fröjd till Victors intervju och lagets träning på eftermiddagskvisten...
Det här är förresten en tavla som föreställer Fru Kickan och mig då vi gifte oss. Gurkan har målat. Det kändes nu bara som om en bild om ett liv som finns där mitt i allt annat kunde vara relevant.
Till min förvåning har ingen här i skolan ännu kommit med Eckeröbussen i dag. De lär väl hinna...
Kommentarer
Trackback
