enligtvirta

Jag fick mig en funderare på hur jag riktigt är funtad då jag hörde eleverna förhöra varandra på biologi, eller vad det var. Den ena eleven frågade den andra vilka följderna kan bli av ett hårt slag mot huvudet. Min spontana reaktion blev "Utvisning". Damerna i fråga tittade på mig lite som om de inte uppskattade mina tankar och egentligen förstår jag dem. Men det är klart att du ska bli utvisad om du slår någon annan i huvudet, förutsatt att det inte är boxning förstås, där får du poäng!

 

Jag dristade mig igen att läsa och till och med skriva lite i en debatt gällande mäns överlägsna humor gentemot kvinnor. Självklart fanns där folk som uttryckte misshag med den generella generaliseringen i "alla män" och "könshatet" som förstärks med mera. Detta fick ju så klart igång motreaktionen och så var hönsgården med både hönor, tuppar och kycklingar i full gång.

 

I ett skede kom man fram till att "varje gång kvinnors missförhållanden tas upp resulterar det i att en man plockar fram hur synd det är om männen." Jag måste lite faktiskt reflektera där och säga att jag inte riktigt ser det så, ifall vi vill uppnå jämställdhet, som ju är feminismens mål inte sant? Är vi jämställda ska ju även en man kunna säga vad han tycker utan att det ska uppfattas som om han generellt vill framhålla att det är synd om män. Jag tror att om vi faktiskt lyssnar på exakt vad en annan människa säger och bedömer det utifrån just exakt det, då är det ingen skillnad om vi är indiska små flickor, eller skandinaviska korpulenta män. Självklart vet jag om att vissa människor har mer naturlig pondus och att dessa lättare får fram sin poäng. Att det inte självklart ska vara så, utan att alla ska få höras på samma villkor, det är väl meningen med våra jämställdhetssträvanden inte sant?