Om jag hade pengar...
I den skymmande kvällskvisten sitter jag i vårt vardagsrum och uppmanas av Edit och Pärla att besöka deras butik, som jag utgår från att är det samma som Edits rum vari man kastat ut precis allt man hittat och överbelamrat alla ytor i rummet med allt och då menar jag ALLT som någonsin funnits i någon låda eller skåp. Sen kommer Fru Kickan att komma hem från volleybollträningen och få någon form av psykbryt då det ser ut som Sodom och Gomorra under vårdiarrén i rummet. Till all lycka har jag möte med Jani W klockan 21.30 och behöver löpa iväg precis då Fru Kickan kommer.
Jag hade ett sponsormöte i dag som sagt. Den tilltänkta sponsorn sade helt riktigt att "Ni behöver en så där 20-30 tusen mer i sponsorering än ni har nu om ni ska få det att gå runt om jag förstår det rätt..." Jo, det gör han. Jag täcktes inte dra till med 50000 som är lite mer realistiskt. Och vad innebär att gå runt? Att betala av på skulder, köpa nya dräkter och sedan gräla om hur små lägenheter och hur korta kontrakt vi kan ge våra spelare och annan personal? Är det att gå runt?
Jag funderade på vad jag skulle göra om jag hade mycket pengar. Om det var jag personligen skulle jag göra allt för att ingen visste att jag hade dem. Därmed kunde jag betala bort våra lån och sedan se till att barn och familj hade det okej, samt sneaka undan en hel del till Åland United, fast ingen skulle veta. Det vore en dröm! Om det bara var Åland United som hade pengarna då? Vad skulle jag göra då? Vore det läge att köpa in Hope Solo och Lotta Schelin... Kan ni ens tänka er kombinationen? Nej hörni, vet ni vad jag skulle göra om jag fick uppleva ett Åland United som hade en ekonomi, låt oss säga dubbel sett till vad vi har i dag?
Jag skulle verka för att Åland United kunde bli som en vanlig arbetsplats. Vi skulle göra helårs- eller flerårskontrakt med spelare. De skulle anställas på helårsbasis och ha semester som vanligt folk, anpassat till säsongen dock. Vi skulle ha heltidsanställda tränare, samt fysio och läkare tillgängliga dagligen. Vi skulle ha en Sportchef som hade heltidsmandat och därmed kunde handha sådant som många i styrelsen sliter sig blodiga med i dag. Vi skulle ha stabila och pålitliga långtidsavtal med både näringslivet och läroinrättningar som dels skulle stöda oss genom sponsorering, dels erbjuda deltidssysselsättning åt spelare som behöver eller vill jobba civilt några timmar i veckan. Läronirättningarna skulle i sin tur skulle kunna erbjuda flexibla möjligheter till distansstudier, eller så klart studier på plats för spelare som gått gymnasialstadiet färdigt. Vi skulle samarbeta effektivt med våra ägarföreningar och vår och IFK Mariehamns gemensamma akademiverksamhet skulle ge allt fler åländska flickor förutsättningar att bli allt bättre. Självklart skulle vi även ha hel- samt deltidsanställda ungdomstränare i samarbete med ägarföreningarna eller helt självbekostade. Vårt A-lag skulle stadigt konkurrera om medaljer i Damernas Liga och alltid då och då vinna Ligan eller cupen. Vi skulle själva arrangera de Champions League kvalturneringar vi kvalar in till då vi vunnit. Ja, detta skulle jag göra. Det vill säga, precis det vi gör just nu fast lite bättre!
Och självklart skulle vi kunna erbjuda alla som behöver ett vettigt boende, samt nya kläder varje år. Om jag hade tillgång till pengar.
Nu kör vi med vad vi har och det hjälper inte att klaga. "Man kan inte köpa framgång i fotboll" har det ju poängterats i massor denna vecka. Nej, men man kan köpa förutsättningar till att skapa framgång!
Så här såg vårt A-lag ut före premiären i våras. Det kommer många vårar ännu innan... Ja, innan vad?
Butiken i Edits rum har bytts ut till ett disco låter det som. Även en annan grannflicka har anslutit. Gurkan smsar och frågar om det går bra. Jag antar att hon menar Pärla så jag svarade jepp. Menade hon Jose Mourinho eller Jalle Danielsson borde jag väl ha svarat nåt annat...
I skolan har 9orna bildat politiska partier. Namnen är som vanligt beskrivande, eller så inte. "Ålandz Demokratz" , "Vårt Party", "Vaska Finland", "Åländsk Självständighet", "Krally Krabb partiet" och "Ett tryggt Åland på Hjul" är några exempel på namn som pryder de mer eller mindre välskrivna partiprogrammens pärmar. Gud bevare Åland säger jag. Just i och med detta tror jag mig fått veta att Gud finns. Dessa ungdomar är nämligen inte alls så dumma som man kunde tro. De är definitivt i alla fall inte lika puckade som jag och mina kära klasskompisar var i samma ålder. Berättar det mer om dem eller mig, vet inte. Elev Malin har i alla fall bjudit mig på middag med henne och hennes Pappa som ett resultat av att jag ifrågasatte hennes omdöme om sin fars matlagningskonst. Hon vill bevisa att hennes Pappa kan förgifta vem som helst bara genom att steka korv. Försöka duger!
Jag har lyckats få en funktionär till söndagens tekniktävling. En till vore av nöden!
Får jag riktigt till det kanske jag skulle slå på stort och läsa bok en stund, medan det är hålligång i Edits rum. Jag har lånat en bok av min far där man i inledningen konstaterade att man beskriver en tid i Helsingfors "då endast finlandssvenskarna och judarna hade pengar". Låter onekligen som en bok för mig det där! Boken är så klart på finska.
Tydligen ska Rufus och jag åka samma färja nästa helg, men oberoende av varann... Den världen, den världen.
Kommentarer
Trackback
