enligtvirta

Till först. Det är inte på sin plats att en före detta lärare som dessutom råkar heja på ett annat lag kallar en yngre kille för "sin kapten". Jani Lyyski är dock allt som för mig symboliserar kaptenskap. Bara att se honom i går fick mig att bli glad och till och med stolt, fast jag inte har någon som helst andel i det han representerar eller den klubb han spelar för. Jani är det som jag ser som fotboll, inifrån ända ut i tåspetsarna, lite mer den högra dock.

 

Jani Lyyski satt i tiderna tre år i mitt klassrum, förutom då han var på träningsläger med Timo Liekoskis U-landslag. På allt sätt kan man nu efter alla dessa år se att han kunde läsa spelet. Mycket gick på talang. Janis bidrag till en 20 minuters presentation av den nationella väckelsen under Finlands 1800-tal var att uppmana alla i klassen att turvis stiga upp och i 30 sekunders tid försöka se ut som Runeberg. 9 minuter fick gruppen att gå till det och Jani var nöjd med sin insats, lagspelare som han var. Nians projektvecka tillbringade han med att göra upp en skriftlig plan för fotbollsträningar under ett år för ett fiktivt lag. Jag var handledare som det kallades och fick slåss för att övertyga mina kolleger om att det taffliga handskrivna konceptet med olika bollar och kryss med blyerts var ett bra arbete som inte skulle underkännas. Några år senare ringde han upp mig för att få klarhet i en diskussion han hade med sin mor om när Sverige senast varit i krig. "Jag känner att du är rätt man att svara på detta" sade den 17 åriga Jani då i vår hemtelefon. Raka rör och bondförnuft alltså.

 

Då det gäller fotboll har Jani kunnat kombinera talang med det främsta framgångsreceptet någonsin, hårt arbete. Det allra viktigaste som format en av vår tids främsta kaptener i Veikkausliiga är dock hjärtat. Kärlek och hängivenhet kombinerat med mänsklig ödmjukhet har format en spelare som i går fick mottaga det kanske största han kommer att vinna som just spelare. Jani har förmågan att vara fullständigt närvarande på planen och dessutom väldigt sig själv och "vanlig" utanför. För några år sedan frågade han mig av alla människor, eftersom vi råkade sitta tillsammans på Viking Line vad jag ansåg om honom som spelare och vilka mina tips var till honom att bli ännu bättre. Det var naturligt just då och inte vet jag hur mycket han tog till sig, kanske lika bra, men sådan är han. Jordnära och ödmjuk. Självklart hade han tagit sig tid att svara på min gratulationstext på facebook denna förmiddag. Antar att han fått några hundra sådana, men han vill inte upphöja sig själv till ouppnåelse. Jani är en stor spelare, en kapten jag skulle välja att leda ett lag jag själv skulle spela högerback i i himlen. Hans mittbackspartner skulle vara Bobby Moore.