Livet är som en växling i short track skrinning
Alltför ofta hör man, eller löser då, folk som talar om nollpunkter och nystarter. Egentligen är det ju inte så. Allt löper på och vissa saker tar slut, men avlöses av andra som tar lite mera fart just för att den ena saken slutar. Sen finns det sker som pågår, en ändrar riktning. Vi människor lever i allt detta och ska kunna samla och kombinera ihop dessa olika spår, riktningar och hastigheter. Bilden jag ser framför mig är short track skridskoåkning. Ni vet, den där OS grenen där man skrinnar med hastighetsskridskor i en rink. Då det är lagtävling finns det till synes hudratals olika gubbar som skrinnar runt, runt och emellanåt kommer nån in och skuffar igång nån annan som sedan i sin tur skrinnar runt runt. Efter en tid kan man urskilja vilka gubbar som är inne på banan och vilka som gör sig klara för växling. kaotiskt, tills man ser strukturen. Ibland faller nån och det blir råddigt då de flesta andra måste kompensera sin egen åkning. Lite så här är livet. Människan är själva rinken, typ...
Det här är inte short track, men nog kaos. Livet i, inte ens miniatyr, men livet dock!
I går och nu senare i dag, det som hunnit gå, är en tillfällig tid då det känns som om växlingarna har kommit i kapp och synkroniseras till en uthärdlig sekvens. Fru Kickan, Emilia och en hel del av grannskapet bevistade Fru Kickans arbetsplats bastu under hela kvällen i går. Därmed var jag ensam hemma med Edit och ganska otippat, Rufus, som ville stanna med oss och se Herkules. Vi upplevde för första gången någonsin en middag där vi tre åt tillsammans. Det har aldrig, på 7 år hänt förut att just vi tre varit tillsammans, utan någon till inblandad. Edits favoriträtt "Makaroner och korv som Pappa steker den" avnjöts och även i övrigt blev kvällen lugn och skön. Inte ens en midnattsbastu och en filmförevisning då de övriga kommit hem och Fru Kickan somnat i soffan förstörde harmonin. I dag ska Rufus försöka försvara sin heder i bowling. Edit konstaterar att TV kanalen Boomerang har Scooby doo vecka, Emilia och Fru Kickan äter frukost i soffan.
Det känns som om allt flyter åt samma håll i alla fall. I morgon har vi styrelsemöte och även borde jag på riktigt få de där proven och utvecklingssamtalen jag nött på om i några veckor planerade. Landrovern är tankad. Gamla nyckeln kunde öppna och även stänga bensinlåset. 11 spelare ska alltså presenteras i morgon kväll, efter styrelsemötet rimligtvis. Gamla, nya och nygamla spelare hör av sig och får förhoppningsvis sådana svar som gör att deras växlingar synkas med verkligheten. Pappor vars döttrar är attraktiva för Chelsea och Arsenal ringer mig. Min tanke blir ju alltid i sådana fall huruvida Chelsea och Arsenal själva känner till att de är intresserade av dessa flickor...
Jag skulle även ha skrivit lite om herrarnas guldstrid och mitt läge lite utanför, men ändå inom fotbollen. Det är en intressant vecka på min ära. Nästa söndag ser vi vem som är mästarna i Finland för herrar. I dag är det förresten damernas cupfinal. Personligen tror jag Honka tar det igen... Vad tror ni? Jag hade tänkt skriva om det intressanta i att vara helt och hållet fotbollsmänniska, men ändå inte se så mycket fotboll... Det får bli någon annan dag, eftersom min kvinnosamling nu behöver min dator för att se bilder och filmer från när de var små... Konstigt!
Ännu en bild från fredagskvällens avslutning... Jag fick bilden av Harry som i går kom hit med min present, som han hade pimpat upp med godis till barnen... Om Harry ställer upp i presidentvalen har han min röst!
Kommentarer
Trackback
