Borde jag ställa upp i lagtingsval? Eller ska jag gå direkt på Riksdagen? President?

Jag kom mitt i alltihopa på hur aktiva endel lite mer betrodda personer ur den åländska politiken var inför förra valet att få mig att ställa upp för just deras parti. Eftersom det inte är valtider och kanske för att de inte egentligen menar det var Utbildningsministern och Lagtingets Talman lite mer svävande i dag då jag stötte på dem båda i Maxinges restaurang där jag intog lunch med Rufus efter att ha inhandlat en innebandyklubba åt honom. Jag vill inte ta upp vad jag åt och även Rufus har lovat att inte avslöja det. Även för honom blev dock lunchen en liten ögonöppnare då han förstod att de gubbar jag just skojat och dunkat i ryggen var en minister och en talman. Ingendera skulle komma på matchen i kväll. En av dem sade sig ha varit senast dock. Inte ens min motreplik att det var jag också, verkade fungera. Hoppas det kommer många andra istället.
 
Det där att kasta mig in i politiken är ibland en skojig tanke att leka med. "Hur svårt kan det vara" repliken, som fört mig till oanade lågkonjunkturer i mitt värv inom Åland United kan väl passas in på min uppfattning om politik också. Hur svårt kan det egentligen vara?!
 
En dramatisk personlig insikt kring detta har jag haft under det senaste dygnet. Jag är ju i själen en humanist och jag lever som lärare, lite coach och förälder. Jag känner mig bekväm i alla de rollerna och är medveten om deras utmaningar och ansvar. I alla rollerna försöker jag skapa en omgivning som ska hjälpa barnen, eleverna, spelarna etc att lära sig att klara sig i en "vuxen miljö" där ute i riktiga världen. Alla har olika bakgrund och startnivå och den nästa nivå de strävar efter är även olika för alla. Min roll i sammanhanget har jag sett vara att känna till realismen och således hjälpa adepterna att förbereda sig för den. Jag har trott att vi kan förvänta oss vissa saker av vissa delar av samhället. Vissa saker är liksom självklara och därför måste de jag jobbar med, eller uppfostrar ledas till att förstå att de sakerna är sådana man bara vet och kan.
 
Under det senaste dygnet har jag förstått att jag antagligen haft fel. Det finns bland den vuxna generationen ingen sådan automatisk förståelse för baskunskap. Jag ska alltså inte förvänta mig att alla förstår vad jag menar, fast jag uttrycker mig glasklart och pedagogiskt. Att inte alla barn förstår är jag van vid och tror mig även kunna hjälpa dem till en viss del. Men att vuxna inte begriper. Det är väldigt väldigt svårt för mig att greppa och även att bearbeta. Jag kan ju inte utbilda färdiga vuxna betrodda yrkesmänniskor på samma självklara och bullriga manér jag uppfostrar barn, eller coachar fotbollsspelare eller skolelever. Jag måste ännu mer gå till mig själv och kanske kanske komma fram till att jag inte ska arbeta med fullvuxna.
 
I så fall for den där politiska grejen sin kos nu och här, innan den ens blev aktuell... Jag är för mycket lärare och humanist för att fixa att förklara språknyanser och filosofiska grundförutsättningar för folk som antingen inte vill, eller kan förstå. Troligen har jag ju dessutom själv fel och kommer då att gå i väggen helt och hållet då jag ser hur dum jag själv egentligen är... med en sådan insikt ska man akta sig för att vara politiker och fotbollsdomare har jag förstått.
 
Kanske President då? Det kan väl inte vara så svårt?!
Det här är mera min grej, känns det som just nu...
 
 
Jag har två fribiljetter kvar för denna säsong. Ingen av mina närmaste verkar vilja ha dem. Hoppas det kommer sådana som betalar själva åtminstone i dag. Honka lär ha varit här sedan i går. Fint väder har de fått i alla fall.
Sista hemmamatchen på WHA för mig som tränare, åtminstone på en tid. Få se hur många av dessa på bilden som ska spela på WHA igen efter i kväll...
 
 
Undrar om jag ens skulle rösta på mig själv om jag skulle ställa upp i nåt val...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0