Är man medgångssupporter om man supportar i medgång?

Ordet gloryhunter har fått en lite negativ klang bland bland annat fotbollssupportrar. Gloryhunters är sådana som dyker upp till viktiga matcher, eller helt mitt i allt kommer ut som supportrar då laget man säger sig stöda går bra och det liksom är "på modet" att stöda dem. Ishockey VM är ett återkommande Gloryhuntertillfälle, då folk här på Åland mitt i allt blir väldigt ishockeyintresserade och dessutom finländska, eller så svenska beroende på läggningen. Man kunde tycka att detta intresse och denna nationalistiska tendens borde ha blommat upp igen för några veckor sedan då World Cup gick av stapeln. World Cup är ju turneringen där de allra bästa spelarna på riktigt deltar och spelar i liten rink, så där som de spelat i stor rink under de senaste OS-turneringarna. Men icke... Jag uppfattade föga entusiasm bland dem som hejar så rysligt då VM, eller Skoda Cup som man kunde kalla det, arrangeras. På något konstigt sätt krävde det troligen lite mer förkunskap, eller riktigt intresse för att engagera sig i denna turnering.
 
Innan jag går vidare vill jag säga att jag länge planerat att gå på den sista matchen i Veikkausliiga för säsongen. På söndag klockan 15.00 spelar IFK Mariehamn hemma mot Ilves och då vi kommit från höstlovsresan i Sibbo redan dagen innan hade jag tänkt avsluta de lediga dagarna med en match på WHA. Nu ser det ju ut som om jag inte blir ensam då, vilket ju är roligt.
Det är i dessa dagar svårt att missa att min klubb sedan barnsben, HJK i år igen hotas på mästerskapet av vår egen åländska IFK Mariehamn. För det första har IFK säkrat en medalj i Veikkausliiga. Det är den första någonsin och en sann bedrift som jag med glatt hjärta gratulerar dem för! Jag vill också redan nu, på tisdagen gratulera hela laget, både dem jag känner och dem jag bara känner igen, tränarstaben, lagledningen, funktionärerna, styrelsen, sponsorerna ja alla er som har arbetat i så många år och vecka efter vecka, dag efter dag gjort ert jobb helt oberoende av resultat. Gratulerar även till alla supportrar som funnits där alla veckor i alla år oberoende av resultat. Hur många är ni förresten?
 
Just nu skrivs det i tidningar och på sociala medier av kreti och pleti om Hela Ålands lag. Människor säger att de aldrig sett en match förut, men nu kommer de till WHA. Detta är ju roligt. Ju fler människor som vill bekanta sig, desto härligare är ju allt. Precis som med Guds Hus är alla välkomna. Det vore ju roligt för kyrkan dock om folk kom annars också och inte bara på julen. På samma sätt vore det kalas om alla de tusentals som nu tydligen ska dyka upp på söndag även skulle bry sig och dyka upp några gånger under året även om det inte är en match om det finländska mästerskapet.
 
Förstå mig inte fel, jag vill inte verka snobbig, arrogant eller översittare. Alla människor måste få göra som de vill. Jag har ju tidigare nämnt den omtalade IFK-klacken som förefaller mycket större och bättre på enskilda bortamatcher än de är hemma under vanliga ligahelger. Igen hade man skrivit om Finlands bästa fans efter jublet i Lahtis i går. Jo, ni hördes och syntes åtminstone i TV. Min egen gloryhunter Fru Kickan låg nämligen i soffan med min dator och såg en stream jag hade hittat åt henne. Jag satt snett bakom henne i en annan soffa och följde med själv med fördelen att jag förstod vad kommentatorn sade och därmed kunde kompensera en aning för att inte alltid se hela bilden. Publikrekordet ska ryka säger man nu. Jaa... 2005 va? IFKs matcher var då den hetaste modetrenden och många har ej varit där sedan dess. Dessutom var det Alandia Cup och läktarna var inte ombyggda. 4500, eller vad det nu var kommer att bli väldans svårt att få till. Lyckas man med det, då gäller samma sak som jag sade efter Åland Uniteds 1600 i seriefinalen 2014. "Om alla dessa är här igen då serien startar nästa år" då är detta något att skryta om. Folk pratar om hur fantastiskt Åland är när det kommer 4500 människor på en ligamatch för herrar och 1600 på en damligamatch på denna lilla ö. Ja, nå... Publiksnitt är väl de enda riktiga mätarna på hur stort intresset egentligen är.
Minns ni damernas Öspelsfinal 2009? Fullsatta läktare och Åländsk seger. Här gör Becci mål. Öspelen är en annan grej som blir viktigast i världen, just under öspelen...
 
Å andra sidan. Visst finns det intresse och visst pratas det om fotboll på Åland. Med känslan jag har från olika tider av mitt liv och olika delar av landet jag besökt och bott i är fotboll ungefär lika viktigt  på Åland som ishockey är i Riket, där fotbollen ännu är en växande lite pubertal storhet som vill att Finlands ska vara som de andra och därför gör efter de stora pojkarna. Därför kanske det dyker upp alla dessa nykomlingar, eller folk som inte varit på match sedan 2005 denna söndag och till enstaka storevenemang. Kanske det är den där gömda supporterkänslan eller någonslags nationalism som tar sig i dagen då något med Åland har framgång. Är det så illa då? Vet inte. Knappast väl... Det vore bara så roligt om dessa boostar skulle leda till synliga positiva ringeffekter med början i Eckeröhallens träningsmatcher och sedan i kafferum, vardagsrum och på läktaren under kommande säsonger. Glöm för all del inte att vi har många lag på Åland. Speciellt ni som i vardagen inte är fanatiska IFKare men gärna kommer då det drar ihop sig till nåt publikt... Ni kanske kan börja stöda Åland United då, eller? Bägge går även bra oavsett vad någon kanske trott...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0