Tre födelsedagar

Kontoret öppnas igen här i ett hotellrum i Åbo väldigt mycket mitt i natten. Jag har fått uppleva ett dygn som en vanlig person som besöker folk på deras födelsedagar. Nu är det ju inte Anders och Annes födelsedag i dag, eller ens i går. Men det oaktat fick jag närvara på deras gemensamma 100-årsfest.
Här sitter jag och min Lillasyster och har det trevligt på kalaset. För mig var det allra roligaste faktiskt att träffa släkt och bekanta som jag ser allt för sällan. Till och med kusin Stefan, som aldrig i princip hör av sig fick för sig att avsluta med att med knuten näve skandera "You´ll never walk alone". Hans bror Anders, som ju var värd hade i programbladet presenterat sin Lillebror med orden "Han förstår sig inte på fotboll" Det har ända sedan 1970-talet varit ett absolut faktum att Anders stöder Arsenal medan Stefan hejar på Liverpool. Detta har så klart åren inte gjort någonting alls åt.
 
Även vi fick uppträda, alltså kusinerna till Anders på hans fars sida, vi som var där, samt Vellu och Rauno som ju inte är kusiner, men nog väldigt ingifta. Eftersom vår sång som vi ju hade planerat och nästan även övat hade samma melodi som det första framträdandets sång och även hade lappar som förstärkningsmoment, precis som i den sången som Annes svägerskor sjöng, behövde vi ha ett möte, eller tobakspaus som vi kallade det. Där beslöts det med rösterna 4-1 att vi skulle framföra vårt program i alla fall och dessutom med samma röster, 4-1 att jag skulle stå för ett litet inledningstal. Så blev det och jag kan summera det hela med talets inledningsord "Hej och ursäkta".
 
Då klockan var nästan midnatt kom Anders och meddelade mig att Anne tycker att jag borde fara iväg. Jag förstår nog att bara lyda då jag blir utkastad och egentligen var det tur eftersom jag därmed hann till bussen som förde in mig till Åbo centrum. Där steg jag av och måste bara för sakens skull söka upp en grill för att få i mig en hamburgare. Det var faktiskt inte grillen i sig som var det fina, utan livet där omkring. På festen gick allt väldigt smidigt. Alla pratade sitt modersmål, eller det andra inhemska och förstod varandra i en väldig harmoni. Inne i Åbos lördagsnatt gick det mesta nog på finska och härliga uttryck från då jag var ung, såsom "Vitun homo" och "Helvetin pölvästi" gav mig lite nostalgikänsla. Adolf Ehrnroth sade en gång att Finland är ett bra land som är värt att försvara. Jag skriver under det! Här äter man hamburgare i minusgrader och svär åt varandra, men det är så fint och vackert detta folk som har blött, samt alla de inslagen av människor som kanske inte har blött, eller så har de det. Jag hoppas jag aldrig behöver försvara landet, men visst är det värt det i så fall.
 
Tidigare på dagen fick jag besöka min far som fyllde 76 år.
Här står han i Berlin på sin 75 års dag.
 
Gurkan tog härom dagen upp en diskussion om mina föräldrar och vilka delar av dem som gått vidare i mig. Jag påstår att jag har fått min mors bullrighet och min fars livssyn. Kanske inte en helt puckelryggig kombination. Eller så är den det.
 
Om en par timmar är det väckning och sen blir det Viking Line ända hem till Bergshöjden 15. Rufus rapporterar att det har gått bra i trampolintävlingarna. Jag har inte gjort ett enda Åland United ärende i dag, utom att svara på lite e-post och läsa Maijus och Craigs korrespondens. Blir att ta igen i morgon!
 
Om nån undrar om jag ångrar att jag gjorde denna resa är svaret nej! Det har varit en riktigt underbar sådan! Tack till alla! Och ni där hemma. Ses snart!

Kommentarer
Postat av: Rösten från öster är trötter på hösten

Me like.

Svar: Me too!
enligtvirta.blogg.se

2016-11-06 @ 07:44:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0