enligtvirta

Det här är en bild från tidigare i går kväll. Vi kommer nog att gå ut officiellt också, men då det inte är någon större statshemlighet kan jag berätta om omständigheterna till att Åland United i går gjorde ett helt nytt avtal med en större klädsponsor.

 

Som jag meddelat här tidigare har våran ekonomi blivit sådan att vi kanske skulle hamna på att spela en fjärde säsong med samma matchdräkt. Våra klädansvariga, samt styrelsemedlemmen Zacke har arbetat hårt för att finna på råd och lösningar. Det utkristalliserades en villig leverantör, som bland annat även levererar åt klubbar som Stoke City, Crystal Palace och Lazio. Då det stod klart att de bara levererar kläder och inte påverkar spelet i sig, vilket jag var rädd för då jag hörde klubbarnas namn, var det för Zacke att föra förhandlingar. Själv har jag ju ett väldigt ytligt förhållande till kläder. De är bra att ha, men där stannar det. Färger på matchdräkter har blivit viktigt, då sommartid kan medföra veckolånga förhandlingar med domare som tydligen lider av någon form av akut färgblindhet.

 

I går var det dags för stor visning och provning i Vikingahallen. Zacke hade meddelat att svenskarna från företaget skulle komma med lite prover och dessutom att de ville slutföra avtalet på plats. Jag hade bokat konferensrummet i Vikingahallen mellan 18 och 19 och därom betalat 13,50 till Jomala Kommun som således nu har 12 000 013,50€ på sitt konto. Pliktskyldigast hade jag förstått att jag, som Sportchef nog behövde vara på plats i Vikingahallen då dessa arrangemang skulle äga rum. Efter skoldagen var det utvecklingssamtal och efter dessa skulle jag via butiken och hem. Edit skulle ha en kompis hemma och Fru Kickan skulle som vanligt på träningar. Hemma visade det sig att hela gänget var över hos Pärla i Gurkans hus. Edits kompis skulle hämtas därifrån och Fru Kickan hade sagt att jag kommer hem sedan lite över 7 så att Edit kan hämtas därifrån. I det samma stod det, medelst telefon klart att Herr Landshövding inte kunde komma till tillställningen och att han lade över all fullmakt på mig att skriva på avtalet. Instruktionerna var: "Är det ett bra avtal och Lillemor säger att kläderna duger, skriv på. Är det inte bra, skriv inte på!". Well well.

 

På väg ut till Vikingahallen fick jag ett sms av Zacke som meddelade dels att han kommer att bli sen och sedan att svenskarna kommer först vid 18.30 tiden. Då de slutligen kom in i konferensrummet klockan 18.42 blev det för mig att meddela att vi har 25 minuter på oss att kolla alla kläder samt besluta om avtalet. Jag förstod ju att detta inte skulle ske på den tiden. Förutom svenskarna närvarade jag, Lillemor, Bosse, Kjelle, Zacke så klart och även Jenaette och sedan också Ann-Sofie, Sofia och Olivia som skulle prova kläder. Isabella lär också ha varit där men hon smet iväg på yoga då svenskarna inte kom i tid.

 

Kläder provades, underbyxor diskuterades, summor i kronor och euro ropades ut. Jag ringde till Gurkan, eftersom jag såg att Fru Kickan redan var i hallen och värmde upp, med sina kontaktlinser i och allt. Gurkan meddelade att det nog går bra, men att Pärla behöver lägga sig tidigt. Jag bad Gurkan messa direkt då det blir akut så jag skulle lämna lokalen med fart då det händer. Det gällde helt enkelt att få slut på mötet. "Ska vi ta det här nu då?" vrålade jag till samlingen... Tydligen skulle vi det, för inga stora negativa gester gjordes. Rufus smsade i det samma att han inte hinner komma till mig och öva samhällslära, vilket kanske var tur för honom just i går. Kontraktspapper dök fram. Jag skrev i mitt namn såsom befullmäktigad av Herr Landshövding, skrev under med mitt bomärke och såg en stor glädje spridas hos svenskarna. Vi är tydligen den första klubben i Finland som gått med i deras stall. Tydligen hade jag skrivit på ett treårsavtal om kläder från dem. Zacke nickade uppmuntrande och sade att det var bra. Då jag var lärare för honom och han kröp under pulpeterna i mitt klassrum hade jag inte föreställt mig detta. Bilder togs. Samme svensk skakade hand med mig tre gånger och önskade mig välkommen. Jag som precis var på väg. I trappan då jag sprang ut ringde jag upp Herr Landshövding och rapporterade att vi skrivit avtal och att vi publicerar det officiellt då svenskarna själv har gjort det. När samtalet var slut befann jag mig redan på Jomala rakan och såg att jag fått ett sms av Gurkan som poängterade att jag nog borde komma nu... Allt väl, tror jag. De kommande tre åren får visa.