Kommer åsnan i år igen?

Jag sitter i kvällen och försöker, kan man tänka sig, undvika att zappa till en fotbollskanal bara för att jag känner mig så urlakad att all typ av extra arbete, som fotboll trots att det är mig så kärt är, blir för mycket just nu. Bara avkopplande TV program funkar i dag. Då stannade jag vid... Amerikansk fotboll. Det är svårt att ta på allvar. Män i uppstoppade kläder buffar på varandra och reglerna är mer invecklade än de i innebandy. Med en stund av detta kan man vara så avslappnad att nån film, eller till och med riktig fotboll igen blir möjligt.
 
En annan sak som får mig att angsta och kallsvettas är den förmodade åsnans ankomst i morgon. Varje år arrangerar skolan där jag jobbar ett adventsfirande som ibland försiggår i någon kyrka, ibland med inbjuden predikant i skolans auditorium. Advents budskap om väntans tider och ljus i mörkret presenteras förtjänstfullt vid dessa tillställningar. Det blir klart för alla som försöker lyssna, att man nu börjar vänta på en bebis som den Romerske Kejsaren bestämde att skulle födas den 25e december. Jag var ju varken med då Gabriel "informerade" Maria, eller där i stallet i Betlehem då det begav sig, men allt tyder ju på att man var i stallet nån gång på våren och att Gabriel då utfört sitt gudomliga uppdrag nån gång på sommaren, kanske på Midsommar, som ju förstås inte heller firades där och då. Trots allt detta väntar man alltså nu i en månad på att bebisen ska födas och tänder ljus och är snälla med varandra. Allt väl med det.
 
Men sen... Varje år... Varendaste ett år börjar Preacher Boy, eller vem det nu är som håller i andakten, prata om en åsna. Varje år tynger man in en berättelse om hur bebisen rider in i Jerusalem på en åsna. Rimligen har bebisen alltså redan fötts och är en vuxen man, som dessutom ska avrättas av de romerska myndigheterna inom en vecka. Alla som har minsta allmänbildning vet att denna åsneritt ska äga rum på Palmsöndagen, det vill säga helgen inför Påskhelgen. I många år har kyrkans representanter helt utan att rodna kört på med denna åsna på adventsgudstjänsterna utan att förklara vad den har där att göra i fel årstid och helt ur sitt sammanhang och 34 år för tidigt dessutom. Jag brukar bli kall, blek och matt. Förstår ni i kyrkan hur fruktansvärt mycket ni ställer till med i min religionsundervisning? Minst två månader går åt till att täcka de skador denna totala förvirring skapar. Varje år dessutom. Bara för att sedan höja det till ett riktigt crescendo stämmer man sen upp i Hosianna. Hosianna Davidsson sjungs det med fulla halsar, liksom så där självklart efter att åsnan glidit in i Jerusalem med den snart avrättade 34 åringen på ryggen, han som om en månad föds i ett stall i en förstad till just Jerusalem. Förvirringen är total. En fråga som för mig blivit oklar är även... Mutta mitä Anna huusi?!
 
I morgon lektion 2 kommer kanske åsnan igen då. 9E ska först skriva prov om islam och hinduism, sen smyger alla till åsnegudstjänsten i auditoriet där även min 7A förväntas befinna sig. De stackarna vet ännu inte vad det innebär att sjunga hårdast av alla. Mina klasser ska alltid göra det nämligen. Även det en tradition!
 
 
Lite bråttom annars också och jag undrar om det inte redan i kväll vore bäst att skriva till några sponsorer att, eftersom vi kommer att ha nya speldräkter trots allt, kommer vi att behöva göra klart med vem som vill finnas nämnda på den typ denna vecka... Även feedback från våran kanadensiske agent hoppas jag få. Två prov i morgon, de är fixade. Jag lovade ordna hem mat efter skolan dessutom. Nån gång ska jag fundera över det där med semester och vad det egentligen kanske är, eller inte.
 
Hoppas Mat-Inger dukar fram ost och skinka i morgon och bröd utan russin. På så sätt kan jag få mig en fullvärdig lunch då nu risgrynsgröt tyvärr inte ingår i min repertoar. I dag åt vi kalkon, eftersom några indianer för typ 500 år sedan räddade livet på kristna extremister från Europa som sedan då de överlevde kunde ta livet av indianerna och skapa ett nytt land som från och med januari ska styras av en dokusåpavärd.
Lite mera från klädprovningen i går kväll. Sofia, Ann-Sofie och Olivia sade sig gilla dessa
 
Bäst att minnas vem som skulle skriva islam-hinduism och vem som hade judendom-islam i morgon som provavsnitt. Jo, jag är seriös... Jag vet knappt vad jag själv heter numera...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0