God Jul
Jag har sagt God Jul till två personer redan detta år. Första personen var någon gång, torsdag eller fredag förra veckan då Jonas från BK 30 i Västerås bekräftade att vi kan spela mot dem den 11e mars och att vi kommer att höras sen närmare inpå. Honom önskade jag alltså en God Jul. Sen sade jag det samma till min syster Malin då hon kom för att säga hej då vid festen i lördags, när bussen till Sibbo skulle gå. God Jul alla släktingar. Vi kommer nog att höras, men troligen inte ses mera detta år.
Jag åkte, som jag nämnt en annan buss. Mitt turistindex steg en aning, eller ganska brant faktiskt, då jag skulle betala mellan Pargas och Åbo och chauffören meddelade att priset är "Kuusi ja kymmenen". Jag hörde "Kuusikymmentä" och var faktiskt på väg att, något överraskad över prisnivån, betala. Till all lycka sade han att de inte tar emot kort. Vi kunde skratta bort det med att kalla mig "Ahvenanmaalainen turisti"... Alltid något.
I dag flyttar då alltså Maiju hit. Förutom att hon ska komma och berätta lite saker på ÅUs styrelsemöte så ska hon också erbjudas för pressen, som lite pressat fram detta faktiskt. Klockan 15.30 på WHA har vi en liten pressträff och radion skulle direktsända vid 15.45, så om något inte klaffar i tidsplaneringen, till exempel om Viking Line går på grund eller nåt, då är det mitt fel. Lyssna på radio vid den tiden alltså så märker ni om jag lyckats misslyckas med att misslyckas. Sen säger säkert Maiju kloka saker också. Och vem annan där nu kan vara som säger något...
Så här minns många ålänningar Maiju. "Aj, ska hon vara spelande tränare?" är en fråga jag fått ett antal gånger. Nej. Maiju kommer nog inte att spela matcher i alla fall, men tränare ska hon vara det oaktat.
Skoldagarna blir så oplanerat, eller planerat skiftande. I dag verkar så gott som varje grupp jag har vara i en fas med "personligt arbete" och min uppgift under lektionerna blir närmast att försöka vara tyst och att låta dem jobba på. Detta är ofta mycket svårare för mig än de dagar då jag förväntas bullra på 6x45 minuter. Man tycker att det skulle gå att planera så det blir en skön jämvikt på dagarna. Men då har man glömt att skolan inte funkar så. Här kan när som helst en grupp vara på studiebesök, eller i simhallen till exempel. Därmed blir planeringen en kursplanering då allt kommer turvis och sen blir det att ta bort eller lägga till baserat på hur många lektioner som verkligen blir av. Därför kan dessa ojämna dagar uppstå. Nåja, det finns ju att göra och mitt i allt kan någon fråga någonting. Sen lär det ju ska vara korvgryta också...
En som förundrar mig stort är min yngsta dotter Edit. Hon är härlig, smart, rolig och extremt tankspridd. För henne är det helt normalt att släppa alla saker och stanna var som helst då hon kommit på något att säga. "Ska jag berätta en sak Pappa?" säger hon. Sedan då man fått fram att, jo berätta bara., då berättar hon först vad det är hon ska berätta om och sen först berättar hon. Medan hon berättar händer absolut ingenting annat. Om hon tex hållit på med att klä på sig, då kan du vara säker på att ingenting har gått framåt under den ibland 5 minuter långa berättelsen. Ibland kan hon ha klätt av sig allt bara i tankarna. Tyvärr måste man hålla henne kort och mot allt jag tror på få henne att inte berätta saker på morgnarna, eftersom vi liksom behöver komma på jobb före det stänger.
I dag kom jag till skolan lite senare än vanligt, eftersom jag körde Edit och sedan åkte för att tanka. Landrovern tankas fortfarande med att den gamla bilnyckeln, den som faller i molekyler då man rör den behöver användas för att få upp bensinlåset. Lite omständigt, men det går väldigt bra för att vara omständigt. Sedan då jag kom fram till skolan och tyckte att jag nog skulle hinna göra det som behövdes före första lektionen tittade jag i baksätet och där låg de grejer Edit skulle ha med till skolan. Jo, jo jag borde ha kollat då hon steg av. Det är jag som är tankspridd, jag vet. Men då man kan skylla på ett litet barn! Ni förstår vad jag menar, kanske... Det var bara att köra tillbaka till Strandnäs och dumpa grejerna och sedan komma på jobb. Här finns jag nu.
Så här såg det ut en tidig morgon på WHA konstgräs förra veckan. Välkommen kära november.
Kommentarer
Trackback
