Finn din plats

Ibland får jag lite ovett (inte som medeldistansaren Steve) över uttalanden om föräldraskap och idrott, eller för all del föräldraskap och skola. Jag är dock lärare, tränare, samt förälder till såväl skolbarn som barn som idrottar så på något sätt känner jag mig ganska okej med att säga saker.
 
Jag har ju en bestämd uppfattning och det är att det är lärarna och tränarna som bestämmer! Föräldrar ska stöda och hjälpa lärarna och tränarna och den vägen stöda och hjälpa barnen. Stödet och hjälpen sker inte under pågående träning, match eller lektion, utan före och efter. Föräldrar visar intresse och frågar barnen om de haft roligt, vad de lärt sig och om barnet verkar intresserat kan man ge tips om hur man kan dribbla lättare om man inte sparkar bollen 10 meter framför sig hela tiden till exempel, eller genom att föreslå att se en film om andra världskriget. Det är det föräldrar är till för.
 
Visar det sig att barnet är ledset eller har något oklart gällande vad tränaren eller läraren vill, då ber man först barnet fråga denne. Om det inte klarnar eller om barnet inte vill, då kontaktar man personen och frågar respektfullt. Blir svaren inte tillfredställande, då stöder man barnet genom att hjälpa till så mycket det går utan att ifrågasätta tränaren eller läraren inför barnet. Detta kan förefalla självklart för de flesta, men tyvärr ser vi ofta mammor (väldigt ofta mammor faktiskt) och pappor som gapar och skriker till och med mitt under träningar vad ungen ska göra och inte göra. Barnet får ont i knät och mammorna springer in för att trösta. Hej, hörni! Mammor, Pappor, systrar ,bröder och tanter samt farbröder. Ni går inte in på planen före tränaren signalerat att han/hon vill det! Är det match är det domaren som avgör detta. Är ni i skolan kommer läraren att säga om han/hon vill att ni blandar er i, var så säkra.
Till min stora glädje och till och med överraskning har mitt lilla citat på Facebook i dag, då självaste Konungen Jari, här tillsammans med två junior-Litmanen och Fru Jürgenson i kännspakt lugn stil påpekar att han alltid står långt borta från planen då hans söner spelar, mötts av stort gillande. Tydligen håller de flesta då med, vilket är tacksamt och bra!
 
Vad kan vi inom idrotten, varför inte kulturutövandet och skolan göra för att stå på oss om vi vill ha dessa roller klara. Jo, vi kan säga det! Vi kan meddela att vi faktiskt kan det här och att barnen som kommer under vårt beskydd är trygga och att vi ber om hjälp om vi behöver. Fram till dess är vi glada om ni hjälper barnet att komma till platsen och om ni är på plats själva, vilket ni så klart gärna får, håll er på sidan så vi kan jobba! På det sättet blir det barnet själv som idrottar, dansar, går i skola whatever. Jag lovar er att det sedan finns tid och plats att fråga och eventuellt ge fina "tips" under all den tid som barnet inte är i andra ledares händer.
 
Jaris egen pappa, som precis som alla ju känner till, själv var spelare på Mästerskapsserienivå och senare tränare sade i princip detta till Jari: "Se till att lära dig passa med båda fötterna och då du nickar, gör det med pannan och med ögonen öppna". Sen är jag säker på att "Mane" lärde Jari mycket annat också, precis som gällande lillasyster som blev basketspelare, men just dessa två saker är de som Jari själv plockat fram att Pappa bidragit med.
 
Så alla därute med barn. Bry er, men låt barnet bry sig mer!!! Ibland kan det vara bra att sparka i ändan och inte göra det lätt att bli hemma, men i slutändan är det barnet som spelar och går i skolan!
Här har någon förälder smugit sig oroväckande nära Pärla och Edit under en träning i höstas
 
Snart dags för 8G. Jag hade just bakläxa av självaste rektorn, men jag redde smidigt ut det tillsammans med Magister Sviberg. Mat-Inger bjöd på korv och vi funderade över hur djupt inne mitt troligen goda hjärta sitter. Färjresan gick för övrigt bra. Synd bara att Nice Futis kroknade och gick upp i molekyler på slutet. Förlust hemma mot HJK med 3-4 i direktsänd TV...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0