enligtvirta

Det är något speciellt med kriser, dödsbud för sådana man bara vet vem är men inte känner, eller dramatiska överdrivna rubriker. Vem skulle minnas Vincent van Gogh om han inte blivit galen, Jim Morrison om han inte dött av överdos, eller Buddy Holly om han inte gått in i det där flygplanet? Min offentliga fundering om denna blogg försvårar för Åland United har engagerat folk utöver det vanliga i söndagsförmiddagen. Massor med positiv, snäll och till och med generande feed back har runnit in. Tack alla. Jag uppskattar att ni gillar dessa texter. De som inte alls har hört av sig är de som tydligen kritiserat dem inför mina förmän.

 

Man kan så klart säga, som många av er, att man ju inte behöver läsa om man inte vill. Jag kan också säga att jag inte behöver bry mig om vad folk tycker. Bägge stämmer. Detta handlar dock om att människor som inte alls skulle behöva ha med detta att göra dras in och får ännu mer att jobba med. Lite som då mina skolelever gör kollektivt uppror mot nån vikarie. Jag har inget att göra med det, jag borde inte bry mig, men det är en del av mitt jobb att ansvara för vad de där ungarna gör i skolan, alltså hamnar jag att jobba. De har lärt sig detta och jag upplever faktiskt att de försöker göra sina grejer mer diskret nu, "precis som Gestapo" som en ung man uttryckte sig.. Jag väljer att tolka detta som respekt och en vilja att inte lasta över mera på mig. Sen är det ju smart också.. Det ska vi inte sticka under stol med.

 

Av ovannämnda orsak vill jag inte vara till harm för Åland United med dessa texter. Är jag det, vänligen kontakta mig och inte mina förmän. De har mycket nog ändå och behöver inte få sådant här på sina agendor. Okej, tack!