Historiesyn, det krävs en hel by...
Under jullovet gjorde jag en av mitt livs fyra rituella resor till London. Jag har varit där med Linda, Emilia och nu även med Rufus. Där andra åker till Thailand och skidar i bergen eller vad de nu gör, där samlar jag till en resa per barn till London för att få umgås med dem i en stad som jag känner som min fast jag inte A hittar där eller B alls har något ursprung ur. Helsingfors kunde jag visa upp lite närmare och det kommer jag säkert att göra, men London är en stad jag kunde bo i. Det har jag känt varje gång jag varit där, med barn eller utan. Edits tur kommer om ett antal år då jag hunnit samla ihop till den resan.
Det jag ville komma till med inledningen var att jag köpte en Tottenham halsduk åt min systerson Eliel då Rufus och jag var i London. Eliel fyller år på nyårsafton och vi skulle åka till Sibbo där hans familj bor, i direkt anslutning till mina föräldrar, direkt efter nyår. Jag hörde med Eliels mor huruvida Eliel, som i mycket påminner om mig som liten och är väldigt sportintresserad, har ett favoritlag i London. Det trodde hennes mor inte och således stod det mig fritt att välja en klubb som skall bli Eliels livsöde. Det är så, man väljer själv, eller så väljer någon åt en. En man (eller kvinna för den delen) kan aldrig fly sin fotbollsklubb, oavsett var man jobbar eller lever. Då jag gick in i den lilla gatushopen och skulle välja halsduk såg jag ett väldigt litet utbud. Där fanns Chelsea, Arsenal, Manchester United (I LONDON!) , Manchester City (I LONDON!!!!!!) och så Tottenham... Valet blev lätt. Jag kan inte köpa en Manchesterhalsduk i London. Dessutom vill jag inte bidraga till Arsenals och Chelseas redan överfulla supporterflöde. Inget illa om klubbarna och det finns många även i min bekantskapskrets som varit hängivna i nöd och lust (Jag nämner inga namn nu, som tex Kigge, Edgar, Thomi, Jonas, Anders, Sanna eller någon annan), men det verkliga livet består av ett långt långt tärande lidande... En förvissning om att allt kommer att bli bra och sedan de stora besvikelserna som följer flere gånger per år. Tottenham är ett perfekt exempel på en klubb som borde kunna vara så mycket mer än den är på planen. Så tänkte jag då jag gjorde Eliel till Spurssupporter kring nyår. Och vad händer? Första gången sedan 1961 ligger Tottenham nära ligaseger. Okej, många matcher kvar, men de är faktiskt där och nosar. Förlust mot West Ham i helgen hindrade dem från att gå upp i topp för första gången sedan 1964... I dag är det dags för det stora North London derby. Det legendariska mötet mellan Spurs och Arsenal på White Hart Lane. Alla nya läsare, alltså nya i livet, får ursäkta, men detta är det stora klassiska Londonderbyt. Så omtalat, så stort.
Om jag kommer att se matchen? Kanske, kanske inte... Mitt liv har så många som vill så mycket i sig, så jag kan bara garantera att jag känner till vad detta är. Ser jag nåt av det är det ett plus.
En hel del människor verkar vara helt oförstående, eller till och med nedsättande kring en historieorientering som baserar sig på händelser eller eror. För mig är det helt självklart att orientera mig i tiden baserat på VM och EM turneringar, som tiden efter Tottenhams senaste mästerskap, tiden just före Münchenkatastroferna, den första med Manchester United och den andra kring OS 1972, samt så klart kring vem som varit president i USA, eller var jag var då FA Cupfinalen spelades och därmed kan saker härledas kring detta. "Ooh, du är precis som min man!" eller något annat liknande är skrämmande vanliga uttryck då man i en diskussion spårar händelser till annat som inträffat däromkring, som Tex då Sune i skolan undrade när det var bråk i Chile... Ja, det måste ju ha varit åtminstone just före VM 1974, eftersom Sovjetunionen vägrade spela den avgörande kvalmatchen mot Chile i just Chile eftersom stadion där matchen skulle spelas hade varit ett fångläger... Kommer man med en sådan förklaring händer det att människor fnyser och stiger upp, samt muttrar om hur inskränkta "vi män är". Jag förstår på riktigt inte vad man menar då man säger så. Hur kan det vara inskränkt att kunna lägga historien i sitt sammanhang med hjälp av händelser man minns och känner relevanta? Ni som stiger upp och går, vad reflekterar ni över? Vilka historiska händelser refererar ni till? Svarar ni "inga alls", då ber jag att få undra vem av oss som är mer inskränkt.
Här hemma är det förberedelsernas tid. Edit ska på kalas till Mario, Fru Kickan ska spela match och har nu fixat sitt hår i tre olika frisyrer redan. Jag är säker på att matchen går bra. Rufus mår bra säger han och vill bli hämtad klockan 16. Jag sa att jag kommer 14. Emilia studerar amerikanska presidentvalet genom att på vår TV spela upp tal av Clinton, Cruz, Sanders och Trump. Jag funderar över att det just nu är en ganska lugn dag, tack Gud för det! Om jag hinner tar jag mig en snäpp till volleybollmatchen och kanske PIF-IFK, eller det borde vara andra vägen.. Precis nu meddelade Zacke att han, Lillemor och några starke män åker till The House och bär sängar. Jag kan släppa också det helt!
Det tar inte bara en by att reda ut detta. It takes the whole Village People. YMCA!!! Själv skulle jag nog rösta på damen andra från vänster om jag fick...
I kväll väntar middag i form av smält ost. Gurkan och Pärla har aviserat sin audiens och det värms upp för Andra Chansen här... Mina tankar går till alla dem som inte vet vem de är eller vad de gör... Jag minns den tiden. I dag vet jag vem jag är och tror att jag vet vad jag gör ibland!
Kommentarer
Trackback
