Feminist? Javisst!
Först en historie från vår matsal. Mat-Inger vill ju alltid vara i fokus och meddelade högljutt att i dag är potatisen vegetarisk, så vi bara vet det! Mycket riktigt föll en ung man i fällan och i totalt samförstånd med mig, av alla människor, ondgjorde han sig över att allt ska vara konstgjort nu för tiden. "Finns det ingen riktig mat mera?!" sade han på ett vis jag bara kunde älska. Ännu roligare blev det då kompisen bredvid avslöjade den bittra sanningen. Potatisen är en rotfrukt, alltså vegetarisk... Min dag blev genast mycket mycket ljusare än den redan varit. Heja människan. Det ÄR roligt att leva!
Sedan då till dagens tema, Internationella Kvinnodagen. Jag har lärt mig och förstått att, hur var det nu som kollega Tanja sade, att gratulera en kvinna på Kvinnodagen är som att gratulera Jesus på långfredagen. Det fick mig att tänka på att det kanske inte är så puckat i alla fall. Vad vore Jesus utan Långfredagen? Precis som vad vore Jesus utan Judas? Och vad vore kvinnodagens syfte utan ojämställdhet. Alltså är det skäl att gratulera kvinnor för deras existens och existensberättigande på jämlika villkor som symboliseras av kvinnodagen. Att man sedan med fog kan tycka att det är en tragedi i sig att kvinnodagen behöver arrangeras är lite som att tycka att Jesus inte behövde dö, utan att vi ju borde förstå det där med Gud utan det... Yeah, read me?
Jag är, som tidigare nämnts feministisk i min världsåskådning. Jag anser nämligen att ett kön inte kan medföra speciella färdigheter och dugligheter hos en människa. Jag är hopplös på bilar, men vill diskutera känslor. Fru-Kickan renoverar väggar och pratar bara om hon måste. Ändå är det hon som föder barn och jag... Ja, ni vet... (Om ni ej vet, vänligen kontakta mig så kan jag ge tips på lämpliga sidor där ni kan lära er hur saker och ting går till).
Eftersom varje människa föds med egna speciella gåvor och fysiska egenskaper blir vi ju alla långt vad vi blir utifrån det. Att samhället sedan förstärker vissa beteenden och roller utifrån genussynvinkel varken vill eller kan jag dementera. Däremot är jag inte övertygad att det alltid är helt negativt. Jag är en stor bullrig farbror och beter mig därför som en stor bullrig farbror. Mat-Inger är ingen stor bullrig farbror, men hon beter sig ofta som en sådan... Eller är det så att hon beter sig som en tant? Eller.... Kan det hända att både hon och jag bara är stora och bullriga? Det tror jag är kärnan i det hela. Vi är som vi är! Behandlar vi varandra som människor utgående från de individuella förutsättningarna, då är vi ganska jämlika i grunden som jag ser det..
Hur gärna jag än vill kan jag inte vara en Spice Girl... Jag är varken Spice eller Girl ser ni...
Olika former av feministisk kamp företräds mer eller mindre bullrigt. Själv har jag kommit fram till genom studier att jag är en så kallad liberal feminist. Jag tror alltså att, precis som i antirasistdiskussionen härom dagen, alla människor själva i alla situationer kan arbeta med de värderingar i genusfrågor man önskar representera. Jag känner ingen som säger sig anse (på riktigt alltså, skojar grovt finns det många som gör ibland) att en kvinna är underlägsen en man. Däremot är det för många svårt att bortse från hur man förväntar sig att en flicka ska vara och en pojke ska vara. Genom att där aktivt jobba och helt enkelt behandla sin nästa som man själv vill bli behandlad kan man själv uppnå en könsjämnlik plattform. Att sedan sprida detta till hela samhället är ju ett projekt i sig och det är där som även jag får mycken kritik ibland, då vissa feminister anser att jag är för flat och inte tillräckligt radikal. Det kan jag stå för. Jag gillar inte att generalisera för mycket och jag har även svårt att sälla mig till en kamp där man försöker nå ett vi genom att dela upp i vi och dem.
Självklart vet jag att kvinnor i medeltal tjänar mindre än män. Självklart vet jag också att vi i stora delar av Europa och världen i dag har demokrati med likhet inför lagen gällande bland annat könstillhörighet. Jag begriper väldigt väl att löneskillnaderna beror på att män ofta besitter de jobb som har bäst betalt och att sådana yrken som ofta kvinnor söker sig till har lägre lön än sådana yrken som män ofta söker sig till. Vissa kallar detta för Patriarkatet. Visst, tusan, kalla det vad ni vill... Jag är inte säker på att rätt väg att skapa ett harmoniskt samhälle är att krossa detta Patriarkat. Varför inte informera och liksom arbeta med hjälp av egna exempel? Arbetsvärderingar som på riktigt värderar olika yrkens löneanspråk i relation till arbetet tycker jag är en bra och konstruktiv idé. Självklart skall kvinnor som föder barn få kompensation i utebliven lön och pensioner. Självklart är det bra att i detta skede könskvotera vissa offentliga befattningar och organ, så vi får in en kultur som inte ser till kön. Detta tar tid och går sakta framåt. Det är inte radikalt och vi söker inga syndabockar. Tvärtom tror vi på människans godhet och vårt eget sunda förnuft.
Som man inom damfotbollen, jo jag säger damfotboll för att ge kvinnorna en chans att på riktigt få uppskattas för vad de gör. På grund av fysiska förutsättningar kommer inget damlag att kunna spela jämnt med ett herrlag av samma kaliber. Ser vi spelen som unika uppdelade på kön kan vi uppskatta bäggedera för dess storhet. Självklart är det tokigt att damfotboll, såsom damishockey om jag relaterar till artikeln om Lisa Mattsson i dagens Ålandstidning slåss på en helt annan estrad än herrfotbollen och herrishockeyn. Det är fråga om traditioner, som inte uppkommit av ondska, utan helt enkelt är som det är. Vi kan inte stärka damidrottens popularitet och marknadsvärde genom att ondgöra oss över orättvisor, då det gäller privata sektorn. Vi kan påvisa skillnader och föra fram det vi gör och står för. Sen kan vi också fullständigt låtsas som om vi struntar i det och bete oss som om det inte finns någon skillnad alls. Det sista tror jag mest på! Känn till skillnaderna men lev som om de inte finns. Då normaliserar vi en normalisering och på min grav kan sedan biljetten för Åland Uniteds 3000e säsongskortsinnehavare för år någonting (låt oss säga 2050) läggas.
Sanning från Norge. Svårare än så här är det inte!
Så flickor! Gratulerar på er dag! Det betyder att jag uppskattar er och vill ha en värld då ni betyder lika mycket som ni är i antal... Alltså ungefär lika mycket som män.
Kommentarer
Trackback
